Nervsystemet och de inre organen

Abstract

Rodnaden vid blygsel, hjärtklappningen vid oro, den ökade tarmverksamheten vid skräckupplevelser är välbekanta exempel på sambandet mellan nervsystemet och de övriga organsystemen. Dessa relationer var kända redan av Hippokrates, de utformades med säker hand av Sydenham och de erhöll sin fasta grundval för något över 100 år sedan, då Claude Bernard gjorde sitt s. k. sockerstick: vid införandet av en nål i hjärnstammen på en kanin erhölls socker i urinen. Att ett samband finnes mellan nervsystemet och de inre organen har man sålunda länge varit på det klara med. Detta skall alldeles särskilt understrykas eftersom man på sina håll i obekantskap med föregångarna tror sig ha upptäckt en ny form för medicin, den psykosomatiska. För det första är denna kunskap inte ny, känd och tillämpad av varje kunnig och erfaren läkare sedan Hippokrates är den kejsarens mycket gamla kläder. För det andra finns det inte en enda sjukdom där inte dylika sammanhang kan spela en roll: om jag som exempel tar ett benbrott så är det ju så, att det är alldeles särskilt en viss människotyp, de s. k. olycksfåglarna, som råkar ut för olycksfall. Sambandet mellan nervsystem och organsjukdom utspelar sig på tre olika plan.