Psykoterapi vid alkoholism

Abstract

Det är tre ting som står i förgrunden vid den del av alkoholistbehandlingen som utgöres av psykoterapin. Denna är ju nämligen bara en del av behandlingen, må vara att den är oumbärlig. Det första är att få en säker diagnos. Detta borde ju vara enkelt, tycker man. Men det uppstår dock en svårighet därigenom att det är sällan som alkoholisten själv ger de fakta man behöver. Därför är det nödvändigt med klara kriterier på vilka man kan bygga en diagnos, som kan läggas fram för den sjuke. Man kommer inte långt genom att dryfta hur mycket vederbörande har druckit eller hur ofta. En människa i allmänhet kan låta bli att dricka, om skäl härtill föreligger. En alkoholist misslyckas gång på gång, trots de bästa föresatser. I lämpligt sammanhang bör alltså den frågan ställas, om inte patienten försökt att sluta men misslyckats. Nästa fråga är en fortsättning på den förra. Den gäller varför det inte gått att sluta trots fattat beslut. På detta stadium av behandlingen är man inställd på att som bakgrund till densamma få veta, om patienten dricker för att döva oro, ängslan eller osäkerhet.