Efterbehandling av polio i Sverige samt några synpunkter på rehabiliteringsbehovet

Abstract

Efter ett anförande den 11 juni 1956 på Medicinalstyrelsen i Helsingfors inför den nordiska poliovårdsgruppen.
Tidigare har i Sverige våra poliopatienter, omedelbart sedan det akuta stadiet passerats, fått lämna epidemisjukhuset och ha blivit omhändertagna för efterbehandling av ortopederna, vanligen överförda till någon av våra under tidigare år mycket fåtaliga ortopediska sjukhusavdelningar respektive kliniker eller till något av våra kustsanatorier. Dessa patienter ha sålunda förhållandevis tidigt i polioförloppet släppt kontakten med epidemisjukhuset och infektionsläkaren, och då sammanförts med patienter lidande av andra ortopediska åkommor. Med hänsyn till att de ortopediska vårdavdelningarna hittills varit så fåtaliga, har ett stort antal av våra poliopatienter haft stora avstånd mellan hemorterna och vederbörande ortopediska avdelning. Det råder intet tvivel, att dessa stora avstånd i många fall bidragit till att patienterna funnit det svårt att i det fortsatta förloppet uppehålla kontakten med sin ortoped, vilken varit den, som burit ansvaret för poliopatientens fortsatta kontroll och handledning.