Adoptionsbarnens anpassning i sitt nya hem

Abstract

Två barnlösa makar får från ett barnhem i adoptionssyfte en 11-månaders pojke. De vet, att blodsfadern ibland kommer i delo med rättvisan, då han är berusad, men vetskapen därom inger dem ej farhågor. Blodsmodern skall sköta hem och barn på ett oklanderligt sätt. Så inträffar ett grovt brott och adoptivföräldrarna, som vet namnet på blodsföräldrarna, ser till sin förskräckelse, att en av dem tillsammans med en nära anförvant nämnes i samband med brottet. Fallet är lärorikt. Först och främst belyser det hur man utanför fackkretsarna ser på problemet arv och miljö. Är föräldrarna till ett fosterbarn eller adoptivbarn kända som ”dåliga” eller ”brottsliga” i något avseende, så tolkar gärna fosterföräldrar eller adoptivföräldrar fostringssvårigheter hos barnet som uttryck för att barnet ärvt ”kriminella anlag”, som nu börjar spira. Det är icke ovanligt att fosterföräldrar, som önskar adoptera fosterbarn och har hört något tråkigt om barnets föräldrar, kommer med barnet för att få intyg på att barnet inte ”blir kriminellt”.Man måste vara återhållsam med de uppgifter om blodsföräldrarna, som man anser sig böra lämna blivande adoptivföräldrar.