Rationell rådgivning?

Abstract

Abortutredningen, som avgav sitt betänkande i september 1953, föreslog en decentralisering av abortrådgivningen till lokala prövningsnämnder. Detta förslag rönte i allmänhet god anslutning från remissinstansernas sida även om en allvarlig kritik riktades mot nämndernas sammansättning, ordförandeskapet i nämnden m.m. Särskilt hårda anmärkningar riktades mot förslaget att lekmannarepresentanten i nämnden skulle vara dess ordförande. De medicinska remissinstanserna förutsatte att abortbyråerna
skulle vara bundna till centrallasaretten. Redan abortutredningen såg fram emot en sammanslagning av de planerade abortbyråerna
med en familjerådgivning i vidare mening. Familjerådgivningskommittén, som tillsattes 1955, har haft att följa statsrådsdirektiven om att ett sammanförande av abort- och familjerådgivningen borde ske.