Silikosen i Sverige ett socialmedicinskt problem

Abstract

Silikos eller stendammlunga, som dess svenska benämning lyder, är en sjukdom med gamla anor. Redan under antiken tycks den ha varit känd inom bergshanteringen. Från 1500-talet stammar den från Agricola ofta citerade uppgiften att kvinnor från gruvdistrikten i Karpaterna varit gifta med upp till sju män, vilka alla tidigt dukat under i lungsjukdom, som tillskrivits deras dammiga arbete. Även i Sverige är denna yrkessjukdom tidigt beskriven. Linné påtalade under sin resa i Dalarna 1734 det dåliga hälsotillståndet hos
sandstensarbetare i Orsa. Långt senare sammanställde Wange (1908) ur tillgänglig dödlighetsstatistik dödsfallen i lungsot och ”bröstsjuka” i Orsa från 1734 och framåt. Han fann, att dödligheten i dessa sjukdomar ända fram till mitten av 1800-talet var upp till sex gånger så hög bland män i åldrarna 30—60 år som bland kvinnor i motsvarande åldrar. Under denna tid gick Orsa under beteckningen änkornas och de oförsörjda barnens socken.