Olycksfåglar i stadstrafik

Abstract

Det kan anses fastställt, att det inom en grupp motorfordonsförare förekommer ett mindre antal personer som har en påfallande stor benägenhet att invecklas i trafikolyckor. Enligt ett flertal in- och utländska utredningar kan detta icke förklaras av slumpvariationer, eller därav att somliga motorförare till följd av sitt yrke m. m. uppträder längre tid än övriga förare i trafiken och därför är exponerade för relativt stor olycksrisk. Motorfordonsförare med sådan olycksfallsbenägenhet (accident proneness, Farmer och Chambers, 1926) har hos oss benämnts trafikens olycksfåglar. Till de faktorer som intolkas i begreppet accident proneness hör sådana psykiska och
psykomotoriska egenskaper, som är relativt konstanta fenomen hos en och samma person under förhållandevis lång tid. Här inbegripes icke sådana förändringar i den psykiska eller psykomotoriska prestationsförmågan, som förorsakats av t. ex. sjukdom, trötthet eller påverkan av alkohol och medikamenter. Ej heller innefattas i begreppet sådana faktorer, som beror på ofullständig körutbildning eller bristande körrutin.