Psykoterapiens grunder

Praktisk handledning III

Abstract

Varje vuxen, frisk människa, som kommer i beroendeförhållande till en medmänniska, brukar också ha ett behov att försvara sin personliga integritet. Endast det lilla barnet accepterar sitt beroende av den vuxne reservationslöst, vilket givetvis medför ett stort ansvar för den vuxne. Psykiskt sjuka människor kan i detta avseende vara som barn, och det medför sina problem, men vanligare är att
patienterna, både de kroppsligt och psykiskt sjuka, ändå försöker hålla upp ett försvar mot läkaren, terapeuten. Detta har något att göra med vad vi vanligen kallar ”jagförsvaret”.  När man stöter på detta ”jagförsvar”, finner man emellertid snart att det är dubbelsidigt, d. v. s. att patienten försvarar sig ej bara mot hot mot den personliga integriteten ”utifrån” (taktlösheter, frestelser, avslöjanden o.s.v.) utan också mot hot ”inifrån” mot tendenser och böjelser, som kännes hotfulla, pinsamma o.s.v. Detta försvar kräver ofta en mycket stor anspänning från patientens sida.