Forskning och läkarutbildning i mentalmedicinen

Abstract

Utbyggnadsprogrammet för psykiatriens räkning omfattande närmast de nya statliga storsjukhusen samt en rad kliniker för landstingens mentalmedicinska vård skulle icke utgöra ett tillfredsställande svar på de svåra anmärkningarna om eftersläpningen inom vårdområdet om inte samtidigt personalbehovet och de behövliga forskningsresurserna tillgodosågs. Allvarliga farhågor har uttalats rörande detta. Överhuvudtaget har den snabba medicinska utvecklingen och goda ekonomiska förutsättningar skapat önskemål och möjligheter för en utbyggnad av specialiteter inom medicinen innan ännu personal funnits utbildad. Svårigheterna
har blivit särskilt påtagliga där en principiellt välmotiverad utbyggnad på en gång slagit ut över hela sjukvårdsfältet såsom fallet varit t.ex. inom narkos- och bedövningsområdet vid lasaretten. Liknande problem, ytterligare komplicerade av de unga läkarnas ovillighet
att ägna sig åt verksamheten, kännetecknar den psykiatriska vården.