Svininfluensapandemin i backspegeln

Abstract

En särskild pandemiberedskap har diskuterats alltsedan 1990-talet. Under den s.k. svininfluensapandemin 2009-2010 vidtog Sverige åtgärder i enlighet med den beslutade beredskapsplanen. Den viktigaste åtgärden var massvaccination med det upphandlade vaccinet Pandemrix. Utfallet av pandemin bedömdes som ”milt”, men vaccinationen fick en oväntad och oönskad biverkning genom ett ökat antal narkolepsifall bland barn och ungdomar. Artikeln diskuterar pandemiberedskapens betoning på massvaccination som åtgärd och hur myndigheter och politiker agerade i konsensus i budskapen: skydda dig själv, skydda andra, hindra smittspridning. Det underliggande solidaritetsargumentet kräver ett ansvarstagande när en oväntad biverkning uppstår. I kommande folkhälsoarbete krävs en medvetenhet om solidaritetens relationella och reciproka komponenter, vilket också innebär att kompetens inom pandemiberedskap behöver utvidgas till att också omfatta humaniora och samhällsvetenskap.