Vol 58 Nr 3 (1981): Prostitution

På hösten 1976 blossade en häftig debatt upp i massmedia kring prostitu­tionen. Den utlösande orsaken var ett Studio S-program i televisionen som framför allt ägnade förekomsten av barn- och ungdomsprostitution stor uppmärksamhet. Problemet uppmärksammades också i riksdagen och föranledde i början av 1977 dåvarande socialministern Rune Gus­tavsson att tillsätta en särskild utredning med direktiv som i korthet gick ut på att beskriva och analysera prostitutionens uttryck, orsaker och följder i Sverige samt dess aktuella struktur och omfattning. I direktiven ingick också att ge förslag till åtgärder som kunde bedömas lämpliga när det gäller prostitutionen och de sk sexklubbarna. Uppdraget gick till riksdagsledamoten Inger Lindquist, som blev enmansutredare. Hon bi­träddes av åtta sakkunniga och två sekreterare.
Innehållet i detta temanummer är hämtat ur de sakkunnigas och sekre­terarnas slutrapport. Det har inte varit någon lätt uppgift att ur detta omfattande material välja ut begränsade avsnitt,l ämpade för det utrymme som ett temanum­mer av Socialmedicinsk tidskrift erbjuder. Jag har till slut i samråd med utredningens huvudsekreterare valt ut rapportens sammanfattande av­snitt.