Responsgivning – ett pedagogiskt verktyg för att utveckla gastronomi- studenters skrivande

Abstract

Kursen ”Råvaruförädling och varumärkesbyggande” på Högskolan Kristianstads gastronomiprogram syftar till att studenterna ska utveckla fördjupad och integrerad ämneskunskap inom huvudområdet mat- och måltidsvetenskap, samt färdigheter i metoder för råvaruförädling och varumärkesbyggande. Ett av lärandemålen är att de ska samla information om aktuella forskningsfrågor samt sammanställa den i en akademisk rapport. De andra momenten och delproven i kursen genererar data i livsmedelssäkerhet, livsmedelskemi och livsmedelsmikrobiologi samt varumärkesbyggande och storytelling som sedan används i rapporten. Rapporten skrivs gemensamt i projektgrupper. Mat- och måltidsvetenskap är ett tvärvetenskapligt ämne som inkluderar många olika typer av texter från både samhällsvetenskaplig och naturvetenskaplig tradition. Det gör studenterna osäkra på hur de ska strukturera rapporterna. Föregående år har det visat sig att studenterna haft svårt för att strukturera innehållet samt förstå hur texten ska skrivas fram för de olika delarna i rapporten. Det har resulterat i omfattande kompletteringar efter att kursen avslutats, vilket har bidragit till onödig stress och frustration för både studenterna och mig som rättande lärare. En konsekvens av att studenterna inte kan skriva akademiska texter med rätt struktur och språk är att de riskerar att inte bli godkända på examensarbetet och därmed inte kunna ta ut sin examen. För att studenterna ska kunna skriva akademiska texter måste de ha förståelse för att det ställs olika krav för olika texter och ibland på olika delar av en text, till exempel material och metod, resultat och diskussion (Forsberg, 2014). Enligt Myndigheten för nätverkande och samarbete inom högre utbildning (NSHU) (2010) är återkommande återkoppling, respons och reaktion en av de viktigaste förutsättningarna för ett effektivt lärande. Forskning visar också att lärarens återkoppling och kamraternas respons behöver ges i anslutning till den aktuella situationen (NSHU, 2010). Återkoppling har därmed inte någon effekt om inte studenterna får möjlighet att bearbeta sina texter efteråt (Krashen, 1984). Utifrån det bör det ges fler tillfällen under kursens gång där studenterna får öva, reflektera och utveckla sitt skrivande för rapportens olika delar. På så sätt får studenterna dels bättre möjlighet att nå godkänt resultat för rapporten vid kursens slut, dels rätt förutsättningar för att lyckas med sitt kommande examensarbete. Syftet med det här utvecklingsarbetet har därför varit att ta fram ett upplägg för responsgrupper och återkoppling för att på bästa sätt stötta och hjälpa studenterna framåt med sitt vetenskapliga skrivande.