Vilken resurs kan deltagare i civilsamhället vara vid en framtida hälsokris? En studie av krisinsatsvilja i det civila samhället i allmänhet och i idrottsorganisationer i synnerhet
DOI:
https://doi.org/10.62607/smt.v100i4.21718Abstract
I denna artikel undersöks svenskarnas vilja att göra en frivillig insats vid en hälsokris med fokus på hur den relaterar till deras engagemang i det civila samhället i allmänhet och i idrottsorganisationer i synnerhet. Resultaten visar att svenskarnas vilja att göra insatser vid kris (men också krig) generellt sett är stor, men att det finns märkbara skillnader mellan de som är medlemmar i civilsamhällesorganisationer och de som inte är medlemmar. Resultaten visar också att krisinsatsviljan är högre bland de som är medlemmar i flera olika organisationstyper. Det finns dock viss variation mellan organisationstyperna – där villigheten att göra insatser är störst bland medlemmar civila insatsorganisationer och idrottsorganisationer. Idrottsrörelsen samlar en stor andel av civilsamhällesengagemanget i Sverige, och kan ur ett krisinsatsperspektiv utgöra en viktig resurs vid sidan av det offentliga.
Downloads
Publicerad
Referera så här
Nummer
Sektion
Licens
![Creative Commons-licens](http://i.creativecommons.org/l/by-nc/4.0/88x31.png)
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell 4.0 Internationell-licens.
Författare till innehåll publicerat i SMT behåller upphovsrätten till sina verk.