Narrativa relationer som redskap för personcentrering inom geriatrisk vård

Abstract

I artikeln diskuterar vi hur narrativ medicin och personcentrering kan ta sig uttryck i form av narrativa relationer i det dagliga arbetet inom vård och omsorg. Artikeln argumenterar för en vidgad syn på berättandets roll och uttryck bortom enbart patientens berättelse. Utgångspunkten är resultaten av ett forskningsprojekt som utforskat narrativitetens betydelse för personcentrering och meningsskapande inom geriatrisk vård. Resultaten bidrar med argument för att betrakta berättandet som en pågående och samskapande process som präglar alla kontakter, samtal och situationer inom geriatrisk vård. Det innebär att patentens berättelse blir till och formas i samspel med andras berättelser och handlingar. Detta medför etiska konsekvenser för hur vårdgivare och enskilda medarbetare förhåller sig till de berättelser som de bidar till att skapa och upprätthålla.