När kroppen slöt sig och blev fast: varför åderlåtning, miasmateori och klimatmedicin övergavs vid 1800-talets mitt

Abstract

Medicinens blick på kroppen är ett tacksamt studieobjekt för medicinsk humaniora. Inte bara färgas denna blick av de senaste medicinska upptäckterna, utan också det omgivande samhällets kultur sätter sin prägel. Så kom till exempel ångmaskinen vid industrirevolutionens början forma vårt sätt att se människans inre psyke som en ständigt pysande ångpanna och i den digitala tidsåldern har hjärnan kommit att liknas vid en datormaskin. Denna växelverkan mellan medicinsk kunskap och den omgivande kulturen är en central ingång för att förstå kroppen som medicinskt objekt. En av de forskare som tidigt utvecklade detta perspektiv var antropologen Emily Martin, som i ett antal böcker har undersökt hur radikalt olika ett antal kroppsmetaforer har varit under 1900-talet. Så klart har dessa metaforer påverkar kunskapen om kroppen, alltså vilken blick läkaren och det övriga samhället har haft på kroppen. I idéhistorikern Annelie Drakmans avhandling är det just kroppen som medicinskt objekt som är utgångspunkten för att undersöka en av medicinhistoriens gåtor, nämligen varför åderlåtning, miasmateori och klimatmedicin övergavs under 1800-talets mitt.