Människan som biologiskt reservmaterial. Ninni Holmqvists dystopi Enhet

Abstract

I den dystopiska skildringen Enhet (2006) gestaltar Ninni Holmqvist ett alternativt svenskt samhälle där människor som inte är samhällsnyttiga används som biologiskt reservmaterial för att bota sjukdomar hos andra, behövda människor. Samhället har blivit totalitärt, människor bedöms efter produktivitet och organdonation har blivit ett tvång för vissa grupper. I den här artikeln diskuterar jag hur Holmqvist skildrar detta samhälle genom en av de utstöttas ögon och hur romanvärldens människosyn återspeglas i dess språkbruk kring organ, donation och ”behövda” respektive ”umbärliga” personer. Jag lyfter fram hur en science fiction-roman som Enhet bidrar till medicinsk humaniora både genom att gestalta ett subjektivt perspektiv och genom att dra ideologiska tendenser i samhället till sin spets.