När döden utmanar livet. Om existentiell kris och livslänkar som coping i palliativ vård.

Abstract

Med ett besked om obotlig cancersjukdom följer en ökad sårbarhet när inför de existentiella utmaningarna. Det är denna sårbarhet som gör att den existentiella krisen är vanligt förekommande i palliativ vård där den påtagliga döden är en del av vardagen. För att skydda sig mot överväldigande känslor inför sin egen annalkande död använde sig patienter inskrivna i palliativ cancervård av strategier som kan kallas livslänkar. För att parera känslor väckta av dödens ovisshet, av kroppens signaler om sjukdom, av ensamhet, av känslor av meningslöshet och av påminnelser om utsläckande av liv länkade de sig till livets trygga vardaglighet, till det som fungerade och som inte gjorde ont i kroppen, till gemenskap, till källor av mening och hopp och till allt det som fortsätter antingen konkret eller symboliskt.