Dyslexi: ett neo-darwinistiskt och biologiskt perspektiv

Abstract

Vår hjärna har utvecklats och förfinats i milliontals generationer, och var färdig långt innan skrivkonsten uppfanns. Egenskapen dyslexi har därför inte varit negativ för överlevnad och reproduktion. Eftersom dyslexi är vanlig, och har utpräglad manlig dominans, har det biologiska underlaget sannolikt haft ett posi­tivt överlevnadsvärde för många individer, kopplat till bestämda personlighetsdrag och en viss kognitiv kompetensprofil. Dyslexi är vanlig bland kriminella, och vid de barnpsykiatriska förstadierna till vuxen­ kriminalitet. Egen forskning talar för att dyslexi repre­senterar ett biologiskt determinerat och annorlunda sätt att bearbeta information snarare än en "defekt". Om vår modell är riktig har skolan ett ansvar att struk­turera undervisningen av pojkar med denna begåv­ningsvariant på ett helt annorlunda sätt. I dag diskri­mineras dessa barn svårt i undervisningssituationen.