Den yttersta preventionen

Synen på vetenskap, åldrande och odödlighet i David Sinclair och Matthew LaPlantes "Lifespan: Why We Age – and Why We Don’t Have to"

Abstract

Populärvetenskapliga böcker bidrar till att forma samhällets och kulturens syn på vetenskapen och dess möjligheter. Syftet med denna artikel är att analysera hur en populärvetenskaplig bok som driver åldrande och död kan och bör förebyggas, David Sinclair och Matthew LaPlantes Lifespan: Why We Age – and Why We Don’t Have to (2019), konstruerar vetenskapen om åldrande. I synnerhet analyserar jag bildspråk och narrativ i Lifespan, och visar att det finns en spänning mellan de två: bildspråket presenterar vetenskapen som något banalt och trivialt, medan det huvudsakliga narrativet (rags-to-riches) presenterar vetenskapen som något extraordinärt och spektakulärt. I avslutningen diskuterar jag denna spänning och argumenterar för att den inte är tillfällig: banaliteten syftar till att övertyga läsaren om att vetenskapen är sann, medan det spektakulära syftar till att entusiasmera läsaren inför vetenskapens möjligheter.