Barnhemsvistelse vid psykisk sjukdom hos modern

Abstract

I nedanstående artikel redovisas en undersökning av barn som 1970 intogs på upptagningshem genom Göteborgs socialförvaltning på grund av psykisk sjukdom hos någon av föräldrarna. 5 av 7 spädbarn, som närmare kunde undersökas, visade en utvecklingsförsening framför allt beträffande språket. De flesta av 62 förskolebarn som bedömts av barnpsykiater visade tecken på störning. En speciell symptombild var "socialt supermogna" barn. En annan och särskilt svår typ av störning återfanns hos barn till tvångsneurotiska mödrar. Grava sociala missförhållanden förekom i en tredjedel av fallen. Fysiskt våld eller hot om våld förekom hos 16 barn (12 %).
För att komma tillrätta med missförhållandena i barnens sociala situation krävs ett bättre samarbete mellan vuxenpsykiater, barnpsykiater och socialvårdare. I många fall torde adekvata åtgärder i hemmet på ett tidigt stadium kunna förhindra en ogynnsam utveckling. I andra fall där erfarenheten visar att ett omhändertagande och en fosterhemsplacering är oundviklig borde barnpsykiaterns ställningstagande få bindande karaktär. Det vore också värdefullt om en gräns kunde fixeras för vårdtidens längd och antal intagningar på barnhem för barn i förskoleåldern.