Vol 53 Nr 3 (1976): Psykiatri - självrannsakan i enighet

Psykiatrin befinner sig i en situation full av motsägelser. Det är ett vårdområde som är föremål för anklagelser för konservatism och föråldrade vårdmetoder. Det är samtidigt ett vårdområde som uppvisar en ovanligt dynamisk utveckling. Föregångare beträffande dagvård och andra nya och öppnare vårdformer. Föregångare beträffande lagarbete och engagemang av olika personalkategorier. Föregångare när det gäller att tillämpa sociala aspekter på sjukdomars uppkomst och på hälso- och sjukvårdsarbete. Föregångare beträffande utvecklingen av flerdimensionell diagnostik osv - raden kan fortsättas ännu ett tag. Psykiatrin är också utsatt för en egenartad dubbelmoralism. Anklagelser mot psykiatrins repressiva karaktär varvas, ibland i samma spalter, med krav på att all tvångsvård (utanför kriminalvården) skall ske inom psykiatrin. Psykiaterna anklagas för biologiska synsätt - varvat med synpunkter på att psykiatern egentligen bara skall vara somatisk konsult.  Den livliga allmänna debatten om psykiatrin har i regel gällt det vuxenpsykiatriska området. Men samma problem råder också för barn- och ungdomspsykiatrin. Det finns - som framgår av detta temanummer - både positiva och negativa sidor i denna utveckling.