Gruppterapi

Abstract

Både social och medicinsk vård har traditionellt i allt väsentligt varit inriktade på problem och behov, som de föreligger hos den enskilde individen. Människans fundamentala egenskap av att vara gruppvarelse har av och till noterats men det har mestadels skett i abstrakt-vetenskapliga eller mycket allmänna termer. Den praktiska diagnostiken och terapin har genomgående varit starkt individualistiskt präglad. På de senaste åren har emellertid en förändring inträtt med ett markant ökat intresse för ett mer social-psykologiskt arbetssätt. Den berörda utvecklingen har tidigare behandlats i en rad artiklar och även några temanummer (10/1968, 1/1970) av SMT. Denna bevakning har fullföljts med föreliggande nummer som helt inriktats på att försöka belysa några väsentliga drag beträffande den aktuella utformningen av gruppterapi i vårt land. Numret baseras i första hand på Psykiatriska föreningens höstmöte 1969 samt på några inslag i Föreningen Sveriges Socialchefers studiedagar 1969.