I SMT nr 7-8 1969 behandlades arbetsvård och rehabilitering. Tyngdpunkten låg på organisatoriska och metodologiska synpunkter på ämnet. Bl. a. riktades uppmärksamheten på möjligheterna att effektivisera rehabiliteringen via ett samarbete med företagshälsovården. Av artiklarna i temanumret framgick klart, att behovet av arbetsvård och rehabilitering är mycket stort och att det växer snabbt. En kraftig expansion av den skyddade sysselsättningen blir då ett näraliggande perspektiv. I föreliggande temanummer skärskådas detta perspektiv närmare. Flera av artiklarna är bearbetningar av anföranden, som hölls vid den medicinska riksstämman 1969.
Detta nummer av SMT innehåller en rad artiklar, som behandlar informationsproblem på hälso- och socialvårdens område. Det är ett stort och komplicerat ämnesområde. Det har därför icke kunnat bli fråga om någon systematisk analys, endast om en belysning av några särskilt aktuella frågeställningar och förhållanden. De flesta artiklar behandlar frågor om hälsoinformation. I den inledande artikeln skärskådar professor Per Bjurulf frågor om målsättningen, det vetenskapliga underlaget och den lämpliga utformningen av sådan information.
Både social och medicinsk vård har traditionellt i allt väsentligt varit inriktade på problem och behov, som de föreligger hos den enskilde individen. Människans fundamentala egenskap av att vara gruppvarelse har av och till noterats men det har mestadels skett i abstrakt-vetenskapliga eller mycket allmänna termer. Den praktiska diagnostiken och terapin har genomgående varit starkt individualistiskt präglad. På de senaste åren har emellertid en förändring inträtt med ett markant ökat intresse för ett mer social-psykologiskt arbetssätt. Den berörda utvecklingen har tidigare behandlats i en rad artiklar och även några temanummer (10/1968, 1/1970) av SMT. Denna bevakning har fullföljts med föreliggande nummer som helt inriktats på att försöka belysa några väsentliga drag beträffande den aktuella utformningen av gruppterapi i vårt land. Numret baseras i första hand på Psykiatriska föreningens höstmöte 1969 samt på några inslag i Föreningen Sveriges Socialchefers studiedagar 1969.
Socialmedicinsk tidskrift har som mål att fungera som en aktuell informationskälla på det socialmedicinska och sociala området och därvid medverka i utbildning och vidareutbildning. Tidskriften informerar också om forskning, utredningar, författningar och litteratur inom verksamhetsområdet. Tidskriften avser också att aktivt följa och redovisa den pågående intensiva socialvårdsdebatten. Genom det samarbete som etablerats mellan tidskriftens stiftelse och Föreningen Sveriges socialchefer vidgas nu engagemanget när det gäller de sociala frågorna. Ökat samarbete, integration, utbildning och utveckling inom socialmedicin och socialvård har genom en breddad redaktionskommitté goda förutsättningar att få en allsidig och sakkunnig belysning. I det nummer som nu föreligger ingår bl a några artiklar som direkt anknyter till den socialpolitiska debatten och till Samarbetskommittén för socialvårdens målfrågor och dess studiedagar i Göteborg den 30 september-2 oktober "Socialvård i framtiden".
Detta nummer av SMT är ägnat ett socialmedicinskt kärnproblem, nämligen frågan om integration av socialvård och sjukvård. Det är baserat på två konferenser i regi av Svensk socialmedicinsk förening. Den ena avhölls i Lund våren 1969 och tog upp den nämnda problematiken från generella utgångspunkter. Den andra ägde rum i Linköping våren 1970 och inventerade framförallt olika typer av socialläkarverksamhet i landet. Materialet från den sistnämnda konferensen ger en bred men samtidigt ganska detaljerad presentation av de erfarenheter man har av socialläkararbete och annat kliniskt socialmedicinskt arbete.
SMT har gått in i samarbetet med Föreningen Sveriges Socialchefer vid en tidpunkt då debatten om socialvårdens mål och medel är utomordentligt intensiv. Den har samtidigt vidgats till en bred samhällskritisk analys. Förhoppningsvis förestår också en fördjupning kring de konkreta frågorna om det sociala arbetets innehåll och metodik. Av naturliga skäl måste debatten röra sig långt in i gränsområdet till medicinen. SMT har en strategisk position när det gäller att spegla denna debatt, som i så hög grad berör tidskriftens centrala ämnesområde. I detta nummer tas debatten upp i en artikel av Per Sundby, docent i socialmedicin vid Oslo universitet. Han företar där en kritisk granskning av boken "Socialvård i framtiden - frågeställningar och argument". Trots den kritiska ansatsen är Sundbys artikel på intet sätt karakteristisk för den polarisering, som präglade en god del av debatten både vid och i anslutning till studiedagarna i Göteborg.
Frågan om psykiatrins funktion i samhället har kommit att diskuteras allt häftigare de senare åren. Mot bakgrunden härav arrangerade Svenska Psykiatriska Föreningen i mars 1970 i Falun en konferens kring temat "Psykiatrin och samhället". De inledande föredragen i denna konferens är återgivna i föreliggande temanummer av SMT. Det gäller ett problemområde som är vittomfattande och komplicerat. De här publicerade inläggen representerar därför endast inhugg på några särskilt brännande intressanta punkter.
Det brukar påstås, att över nittio procent av alla vetenskapsmän i världshistorien lever och arbetar för närvarande. Med motsvarande rätt kan man sannolikt hävda, att över nittio procent av all vetenskaplig litteratur skrivits de senaste decennierna. Det är avsett att låta imponerande men uppgiften får en något annan valör om det konstateras att det är en litteratur som till stor del knappast läses av någon. Hur skall man då göra en tidskrift, som blir läst? För att veta var jag skall hitta lämplig läsning behövs förstås en viss kontinuerlig bevakning men den kan inskränkas till innehållsförteckningar och sammanfattningar. Det sistnämnda torde vara en mycket vanlig läsart, sannolikt den vanliga. Och det är inpassat i ett sådant läsvanemönster en facktidskrift i regel har att fylla sin realistiska målsättning. För SMT :s del främst ett behov av översiktliga artiklar, någotsånär aktuella, någotsånär kortfattade, någotsånär allmänbegripliga men samtidigt vetenskapligt korrekta. Mot denna bakgrund har SMT liksom flera andra tidskrifter i motsvarande läge fått en ökad inriktning på temanummer. Temanummer har dock även sina nackdelar. Taget var för sig kan varje nummer bli i mastigaste laget: bara grädde, bara potatis, bara sås o.s.v. Man måste också offra en del av aktualiteten. Framför allt ligger det dock en fara i själva översiktligheten. Om så många aspekter som möjligt skall bevakas så hederligt som möjligt tappar man lätt bort tidskriftens personliga stil och därmed möjligheterna till en dialog med läsaren.
Detta nummer av SMT har som tema "Allmänläkaren som specialist". Det bygger på föredrag och diskussionsinlägg från en socialmedicinsk dag i Uppsala hösten 1968. Den centrala frågeställningen kan sägas vara, hur man skall kunna ge en sjukvård, som förenar den tilltagande specialiseringens effektivitet med personlig omvårdnad av patienten. Detta problem har angripits med frågor från olika utgångspunkter: Hur skall vi redan på kortare sikt kunna förbättra den i dagens läge så otillfredsställande personliga sjukvårdsservicen? Hur skall vi på längre sikt bygga upp vårdorganisationen? Hur skall medborgarnas behov av kompetent specialistservice bäst tillgodoses? Behöver vi särskilda "allmänläkare" för att uppfylla kraven på personlig omvårdnad och kontinuitet i vården? Hur skall i så fall sådana allmänläkare utbildas och vilket kompetensområde skall de ha? Först och sist: Hur skall vi organisera en forskning som kan ge en rationell grund för vårt handlande på detta område?
Kraven på förbättrade möjligheter till psykoterapi har markerats allt starkare i de senaste årens samhällsdebatt. Det är krav, som kommit från yrkesarbetare både inom socialvården och sjukvården. Yrkesarbetare, som upplevt sina möjligheter till meningsfulla insatser beskurna på grund av bristande psykoterapeutisk utbildning. Dessa krav har manifesterats på olika sätt, i pressdebatten, riksdagsmotioner o.s.v. De har också varit bakgrunden till en serie konferenser, som arrangerats av Svenska psykiatriska föreningen. Katrineholmskonferensen, vars föredrag och paneldiskussioner presenteras i denna skrift, hade flera syften. Dels att belysa olika grundläggande aspekter på vad psykoterapi är. Dels att visa hur man praktiskt försökt lösa behovet av psykoterapi inom några institutioner. De publicerade föredragen behandlar i första hand en del teoretiska och praktiska problem, som varje psykoterapeut kan stöta på i sitt dagliga arbete och som tidigare inte belysts i svensk litteratur. Det är vår förhoppning att skriften skall kunna användas dels till personlig fortbildning och dels som en grundval för seminarieundervisning. Skriften har redigerats i samarbete mellan Johan Cullberg och Claes-Göran Westrin.
Det kan vara lämpligt att inleda ett temanummer om social forskning med ett försök till definition. Det får bli ett lån från den av forskningsberedningen tillsatta arbetsgruppen för socialpolitisk forskning. Den har avgränsat det socialpolitiska forskningsområdet på följande sätt: "Traditionellt brukar man till socialpolitik hänföra arbetsmarknadspolitik (särskilt frågor av institutionell art och arbetsrätt), bostadspolitik med utblickar över samhällsplaneringen också här kan de institutionella frågorna skiljas ut från de renodlat ekonomiska), socialförsäkringar, socialvård, kriminalvård, insatser som gäller andra särgrupper, personlig omvårdnad etc. Den socialpolitiska forskningen har sedan flera år tillbaka debatterats med ständigt stegrad intensitet. Ämnet har också blivit åtskilligt kontroversiellt - utom möjligen på en punkt: behovet av ökade resurser för social forskning tycks alla intressenter vara ense om. Förutom resursfrågan har debatten gällt en rad viktiga principiella aspekter på social forskning.
Ett syfte med detta nummer har varit att behandla socialmedicinska problem på skolans område. Det är ett mycket stort problemkomplex, som här endast kan belysas från några få, särskilt aktuella infallsvinklar. Vad som då främst intresserat har varit den preventiva synpunkten, nödvändigheten att i skolan identifiera och hjälpa elever, som är handikappade på olika sätt. Betydelsen av detta kan knappast överskattas. Ur en aspekt därför att själva utbildningsperioden kan ge speciella tillfällen till anpassande åtgärder. Ur en annan aspekt därför att utbildningsmeriten kan vara en förutsättning för framtida anpassning.
Vårdpolitik och ekonomi 304
Jan-Erik Spek Sjukvård och ekonomisk forskning 306
Jan Thorson Diagnoser för sjuklighetsstatistik 312
Bengt Lindegård Socialvårdens målsättning 316
Sigurd Dvoretsky Psykologens roll i det sociala diagnos och rehabiliteringsarbetet 322
Arne Mellgren Behövs en specialavdelning för psykiskt sjuka nyblivna mödrar 327
Carl Carlsson, Carin Modig Alkoholister med delirium tremens 332
Bengt Lindegård, Sune Nyström En årgång psykiatriska jourfall 337
Frågor för dagen 344
Tidskrifter och dagspress 346
Den yrkesmässiga rehabiliteringens omfattning, uppgifter, organisation etc har under senare tid fått starkt ökad aktualitet. Flera orsaker och utvecklingstendenser medverkar härtill. Den snabba strukturomdaningen inom näringslivet har medfört en "utfällning" av arbetskraft, som av olika anledningar har svårt att finna ny anställning inom arbetslivet. Samtidigt medför den tekniska utvecklingen, att arbeten, som tidigare kunde sysselsätta arbetskraft med begränsad arbetsförmåga, i stor utsträckning bortrationaliseras. En annan faktor är den ökade förekomsten av sociala handikapp och komplexa anpassningsproblem. Arbetsvården är en viktig länk i samhällets system för hjälp till rehabilitering och anpassning. Den behöver smidas betydligt solidare. Härför krävs bl a en lösning av huvudmannaskaps- och finansieringsfrågorna, eliminerande av de motivationshämmande inslagen i nuvarande lön/bidragssystem och en stabilisering av effektiva samarbetsformer i flera riktningar.
Detta novembernummer aktualiserar framförallt socialpediatriska frågeställningar. Det har blivit så utan någon egentlig aktiv temaredigering. Artiklarna har efterhand ställts till vårt förfogande och det hela har spontant utvecklats till ett temabetonat nummer. Inte minst därför kan det vara av intresse att notera det likartade i problematiken i flera av artiklarna. Främst gäller detta, hur behovet av uppsökande verksamhet i barnavården tenderat att komma i centrum. Till en del torde detta vara en praktisk följd av höstens stora reform, den allmänna hälsokontrollen av fyraåringarna. Ett par av artiklarna anknyter direkt till denna fyraåringskontroll.
Möjligheterna till individualiserad rådgivning och behandling av sexuella problem är anmärkningsvärt begränsade i detta land. Till dags dato disponerar vi för sådana uppgifter två små kliniker, i Stockholm och Göteborg. Bägge drivs i frivillig RFSU-regi och blygsam deltidsskala. Dessa resurser kan jämföras med Lis Asklunds erfarna konstaterande att behovet av sexualrådgivning är omättligt. Men alla våra sexuella frågespalter då? Ja, vad är egentligen effekten av dessa? Vilka behöver då individuell hjälp med sexuella problem? Hur ser deras problem ut? Vad har vi för möjligheter att hjälpa dem? Något av det man vet om dessa frågor har från olika aspekter behandlats i detta temanummer av SMT. Det har därvid varit naturligt att samtidigt beakta aktuella socialmedicinska problem på preventivmedelsrådgivningens område. Artiklarna understryker genomgående behovet av helt andra resurser både på behandlingssidan och i fråga om utbildning och forskning.
Ett alltmer uppmärksammat drag i den svenska sjukvården är att den öppna vården är underdimensionerad i jämförelse med sluten vård. Det speciella i detta svenska sjukvårdsmönster har kommit alltmer i blickpunkten i en tid då man av både samhällsekonomiska och medicinska skäl vill satsa på framförallt öppen vård. Detta har naturligt nog också medfört ett starkt ökat intresse för forskning i öppen vård, vilket fått sitt mest påtagliga uttryck i den från 1/1 1968 startade provinsialläkarstationen för forskning och undervisning i öppen vård i Dalby. Problematiken kring forskning i öppen vård har det senaste året också varit föremål för ett par mycket ingående diskussioner i Lund och i Göteborg med ett representativt deltagande från olika intressenter på området. Dessa diskussioner har dels tagit upp de mer principiella aspekterna på ämnet, dels givit en ingående presentation av Dalby-projektet. Med hänsyn till ämnets socialmedicinska vikt är det en glädje för SMT att i detta nummer kunna publicera huvudinläggen vid de nämnda diskussionerna.
Det nordiska psykogeriatriska symposiet i Helsingfors i oktober 1967, som presenteras i detta nummer av SMT, var i första hand ett medicinskt arrangemang. Trots detta går som en röd tråd genom nästan samtliga inlägg det alltmer uppenbara att inte bara problemen utan också orsakerna till psykiska ålderssjukdomar är att söka i sociala och psykologiska likaväl som i medicinskt-biologiska förhållanden. Symposiets resultat är därför av intresse icke bara för läkare utan för alla grupper av vårdspecialister.
Det är en angenäm uppgift att få presentera ett tidskriftsnummer kring ett tema som både är mycket aktuellt och något kontroversiellt. Temat psykoterapi fyller här högt ställda anspråk. Aktualiteten är påtaglig. De senaste åren har bjudit på en serie inlägg om behovet av ökad utbildning i psykoterapi, kanske främst för läkare men också för andra personalkategorier. I riksdagen har krav rests på ett särskilt institut för psykoterapeutiska studier osv. Det kontroversiella inslaget är nästan lika markant. Det finns en viss oenighet om vad som egentligen skall menas med psykoterapi, om vi överhuvudtaget besitter rationella metoder att utöva psykoterapi och beträffande vilken utbildning som skall krävas av psykoterapeuter. "Man kan kanske hoppas att tiden snart är mogen att helt ersätta frågan: 'Har psykoterapi effekt?' med en ny omformulering: Vilka effekter har vilken typ av psykoterapi på vilka patienter under vilka förhållanden?" Det är den sistnämnda frågan vi hoppas att något kunna belysa med detta SMT-nummer.
Detta är det första SMT-numret i år som icke koncentreras kring ett enhetligt tema. En smula tillspetsat kan man säga att artiklarna i stället har det gemen-samt att de behandlar ovanligt olika områden. Panoramat sträcker sig från oftalmiatrik och invärtes medicin över barnpsykiatri, yrkesmedicin och medicinsk rehabilitering till den medicinska sociologin. En demonstration av den utomordentliga bredden i begreppet socialmedicin.
Samverkan är ett ord, som kan ges flerdimensionell betydelse när det används i förbindelse med socialt arbete: Samverkan mellan specialister, mellan vårdområden, mellan myndigheter, mellan socialarbetare och klient ... Flertalet av artiklarna i detta nummer belyser olika sidor av den samverkan, som är absolut nödvändig i socialt arbete. Den kommunala socialvården har tidigare i huvudsak utvecklats efter lagområden. Socialhjälp, barnavård och nykterhetsvård har under decennier genomgått en successiv förändring genom förskjutningar i motiven till insatserna och genom utveckling av metodiken i arbetet. Förändringarna har emellertid i huvudsak skett inom ramen för, och genom, lagstiftningen. Resultatet har blivit en stark inriktning av det sociala arbetet på symptom och delsymptom i stället för helhetssyn och orsaksbehandling
I vårt land har det länge varit en oomtvistlig princip att alla vårdsökande skall ha bästa möjliga vård utan privatekonomiska hänsyn. Frågan om samhällets ansvar har här förskjutits till en annan nivå: hur skall man kunna ge alla vårdbehövande den bästa möjliga vård? För vissa bl.a. psykiskt sjuka kan i själva sjukdomen ligga spärrar för att söka läkare. För många sjuka och handikappade skapar sjukdomen isolering och andra sociala komplikationer - vilket i sin tur bl.a. gör dem dåligt informerade om de vårdmöjligheter samhället faktiskt ställer till buds. Resultatet av tre stora undersökningar, som publiceras i detta nummer av SMT understryker vikten av en sådan uppsökande verksamhet för att få en rättvis och rationell fördelning av vårdresurserna.
Ett tema i detta SMT-nummer kan sammanfattas med orden "utbildning och information". Det gäller artiklar som även har det gemensamt att de anvisar olika vägar att sammanfoga sociala och psykologiska med traditionellt medicinska perspektiv. De är samtliga direkt praktiskt inriktade med rent receptmässiga förslag till olika förbättringar.
Tema 2: Kan man flytta över bedömningen av psykiatriska sjukdomsbilder vid körkortsärenden från socialstyrelsen till länsstyrelserna? En expertgrupp vid senaste medicinska riksstämman svarade enhälligt ja på denna fråga och det blev också motion i riksdagen i ärendet. Som framgår av bl.a. detta SMT-nummer avslogs motionen men på ett sätt som ändå bör ge rättvisa åt motionärens intentioner
De komplicerade frågorna om den invandrande arbetskraftens anpassning och därmed sammanhängande sociologiska och psykiska problem belystes vid ett symposium under ledning av professor Gunnar Lindgren på Svenska Läkaresällskapet i januari 1967. Huvudanförandena vid ovannämnda symposium bildar kärnan i temadelen av detta SMT-nummer. De har kompletterats med olika behövliga aktuellare uppgifter, med en senare tillkommen undersökning av de finska invandrarnas psykiatriska problem samt med en belysning av hur man kan organisera den lokala socialvårdsservicen för invandrarna.
Under den något ålderdomliga beteckningen "medicinsk etik" brukar man innefatta problem beträffande de värderingar, de "sociala normer", som styr eller bör styra vårt medicinska handlande. Det har ofta hävdats att sådana "medicinsk-etiska" frågor alltför lite uppmärksammas i läkarutbildningen. Senast diskuterades frågan i en ledare i Läkartidningen (36/1968). där man också pläderar för särskilda undervisningstjänster i medicinsk etik. Utgångspunkten för den nämnda debatten har varit att värderingsfrågor blivit alltmer påträngande i de medicinska sammanhangen. Det är lätt att påvisa att detta är riktigt. Det kan t.ex. ske redan genom en snabb genomgång av detta nummer av SMT - något som samtidigt kan belysa hur intimt sammanvävda dessa "medicinsk-etiska" frågor är med andra socialmedicinska problem.
Om tidskriften
Socialmedicinsk tidskrift (SMT) har funnits sedan 1924 och är en tidskrift med flervetenskaplig inriktning och ett brett ämnesområde i korsningen mellan socialtjänst, socialförsäkringar, socialpolitik, folkhälsa och hälso och sjukvård. Sex nummer ges ut per år.
Socialmedicinsk tidskrift | ISSN (Online) 2000-4192 | ISSN (Print) 0037 833X
Utgiven av Stiftelsen Socialmedicinskt tidskrift | Open Access enligt Creative Commons CC-BY 4.0 
Värdplattform: ”Publicera” av Kungliga biblioteket | Hantering av personuppgifter | Rättigheter
