Både social och medicinsk vård har traditionellt i allt väsentligt varit inriktade på problem och behov, som de föreligger hos den enskilde individen. Människans fundamentala egenskap av att vara gruppvarelse har av och till noterats men det har mestadels skett i abstrakt-vetenskapliga eller mycket allmänna termer. Den praktiska diagnostiken och terapin har genomgående varit starkt individualistiskt präglad. På de senaste åren har emellertid en förändring inträtt med ett markant ökat intresse för ett mer social-psykologiskt arbetssätt. Den berörda utvecklingen har tidigare behandlats i en rad artiklar och även några temanummer (10/1968, 1/1970) av SMT. Denna bevakning har fullföljts med föreliggande nummer som helt inriktats på att försöka belysa några väsentliga drag beträffande den aktuella utformningen av gruppterapi i vårt land. Numret baseras i första hand på Psykiatriska föreningens höstmöte 1969 samt på några inslag i Föreningen Sveriges Socialchefers studiedagar 1969.
Socialmedicinsk tidskrift har som mål att fungera som en aktuell informationskälla på det socialmedicinska och sociala området och därvid medverka i utbildning och vidareutbildning. Tidskriften informerar också om forskning, utredningar, författningar och litteratur inom verksamhetsområdet. Tidskriften avser också att aktivt följa och redovisa den pågående intensiva socialvårdsdebatten. Genom det samarbete som etablerats mellan tidskriftens stiftelse och Föreningen Sveriges socialchefer vidgas nu engagemanget när det gäller de sociala frågorna. Ökat samarbete, integration, utbildning och utveckling inom socialmedicin och socialvård har genom en breddad redaktionskommitté goda förutsättningar att få en allsidig och sakkunnig belysning. I det nummer som nu föreligger ingår bl a några artiklar som direkt anknyter till den socialpolitiska debatten och till Samarbetskommittén för socialvårdens målfrågor och dess studiedagar i Göteborg den 30 september-2 oktober "Socialvård i framtiden".
Detta nummer av SMT är ägnat ett socialmedicinskt kärnproblem, nämligen frågan om integration av socialvård och sjukvård. Det är baserat på två konferenser i regi av Svensk socialmedicinsk förening. Den ena avhölls i Lund våren 1969 och tog upp den nämnda problematiken från generella utgångspunkter. Den andra ägde rum i Linköping våren 1970 och inventerade framförallt olika typer av socialläkarverksamhet i landet. Materialet från den sistnämnda konferensen ger en bred men samtidigt ganska detaljerad presentation av de erfarenheter man har av socialläkararbete och annat kliniskt socialmedicinskt arbete.
SMT har gått in i samarbetet med Föreningen Sveriges Socialchefer vid en tidpunkt då debatten om socialvårdens mål och medel är utomordentligt intensiv. Den har samtidigt vidgats till en bred samhällskritisk analys. Förhoppningsvis förestår också en fördjupning kring de konkreta frågorna om det sociala arbetets innehåll och metodik. Av naturliga skäl måste debatten röra sig långt in i gränsområdet till medicinen. SMT har en strategisk position när det gäller att spegla denna debatt, som i så hög grad berör tidskriftens centrala ämnesområde. I detta nummer tas debatten upp i en artikel av Per Sundby, docent i socialmedicin vid Oslo universitet. Han företar där en kritisk granskning av boken "Socialvård i framtiden - frågeställningar och argument". Trots den kritiska ansatsen är Sundbys artikel på intet sätt karakteristisk för den polarisering, som präglade en god del av debatten både vid och i anslutning till studiedagarna i Göteborg.
Frågan om psykiatrins funktion i samhället har kommit att diskuteras allt häftigare de senare åren. Mot bakgrunden härav arrangerade Svenska Psykiatriska Föreningen i mars 1970 i Falun en konferens kring temat "Psykiatrin och samhället". De inledande föredragen i denna konferens är återgivna i föreliggande temanummer av SMT. Det gäller ett problemområde som är vittomfattande och komplicerat. De här publicerade inläggen representerar därför endast inhugg på några särskilt brännande intressanta punkter.
Det brukar påstås, att över nittio procent av alla vetenskapsmän i världshistorien lever och arbetar för närvarande. Med motsvarande rätt kan man sannolikt hävda, att över nittio procent av all vetenskaplig litteratur skrivits de senaste decennierna. Det är avsett att låta imponerande men uppgiften får en något annan valör om det konstateras att det är en litteratur som till stor del knappast läses av någon. Hur skall man då göra en tidskrift, som blir läst? För att veta var jag skall hitta lämplig läsning behövs förstås en viss kontinuerlig bevakning men den kan inskränkas till innehållsförteckningar och sammanfattningar. Det sistnämnda torde vara en mycket vanlig läsart, sannolikt den vanliga. Och det är inpassat i ett sådant läsvanemönster en facktidskrift i regel har att fylla sin realistiska målsättning. För SMT :s del främst ett behov av översiktliga artiklar, någotsånär aktuella, någotsånär kortfattade, någotsånär allmänbegripliga men samtidigt vetenskapligt korrekta. Mot denna bakgrund har SMT liksom flera andra tidskrifter i motsvarande läge fått en ökad inriktning på temanummer. Temanummer har dock även sina nackdelar. Taget var för sig kan varje nummer bli i mastigaste laget: bara grädde, bara potatis, bara sås o.s.v. Man måste också offra en del av aktualiteten. Framför allt ligger det dock en fara i själva översiktligheten. Om så många aspekter som möjligt skall bevakas så hederligt som möjligt tappar man lätt bort tidskriftens personliga stil och därmed möjligheterna till en dialog med läsaren.
Detta nummer av SMT har som tema "Allmänläkaren som specialist". Det bygger på föredrag och diskussionsinlägg från en socialmedicinsk dag i Uppsala hösten 1968. Den centrala frågeställningen kan sägas vara, hur man skall kunna ge en sjukvård, som förenar den tilltagande specialiseringens effektivitet med personlig omvårdnad av patienten. Detta problem har angripits med frågor från olika utgångspunkter: Hur skall vi redan på kortare sikt kunna förbättra den i dagens läge så otillfredsställande personliga sjukvårdsservicen? Hur skall vi på längre sikt bygga upp vårdorganisationen? Hur skall medborgarnas behov av kompetent specialistservice bäst tillgodoses? Behöver vi särskilda "allmänläkare" för att uppfylla kraven på personlig omvårdnad och kontinuitet i vården? Hur skall i så fall sådana allmänläkare utbildas och vilket kompetensområde skall de ha? Först och sist: Hur skall vi organisera en forskning som kan ge en rationell grund för vårt handlande på detta område?
Kraven på förbättrade möjligheter till psykoterapi har markerats allt starkare i de senaste årens samhällsdebatt. Det är krav, som kommit från yrkesarbetare både inom socialvården och sjukvården. Yrkesarbetare, som upplevt sina möjligheter till meningsfulla insatser beskurna på grund av bristande psykoterapeutisk utbildning. Dessa krav har manifesterats på olika sätt, i pressdebatten, riksdagsmotioner o.s.v. De har också varit bakgrunden till en serie konferenser, som arrangerats av Svenska psykiatriska föreningen. Katrineholmskonferensen, vars föredrag och paneldiskussioner presenteras i denna skrift, hade flera syften. Dels att belysa olika grundläggande aspekter på vad psykoterapi är. Dels att visa hur man praktiskt försökt lösa behovet av psykoterapi inom några institutioner. De publicerade föredragen behandlar i första hand en del teoretiska och praktiska problem, som varje psykoterapeut kan stöta på i sitt dagliga arbete och som tidigare inte belysts i svensk litteratur. Det är vår förhoppning att skriften skall kunna användas dels till personlig fortbildning och dels som en grundval för seminarieundervisning. Skriften har redigerats i samarbete mellan Johan Cullberg och Claes-Göran Westrin.
Det kan vara lämpligt att inleda ett temanummer om social forskning med ett försök till definition. Det får bli ett lån från den av forskningsberedningen tillsatta arbetsgruppen för socialpolitisk forskning. Den har avgränsat det socialpolitiska forskningsområdet på följande sätt: "Traditionellt brukar man till socialpolitik hänföra arbetsmarknadspolitik (särskilt frågor av institutionell art och arbetsrätt), bostadspolitik med utblickar över samhällsplaneringen också här kan de institutionella frågorna skiljas ut från de renodlat ekonomiska), socialförsäkringar, socialvård, kriminalvård, insatser som gäller andra särgrupper, personlig omvårdnad etc. Den socialpolitiska forskningen har sedan flera år tillbaka debatterats med ständigt stegrad intensitet. Ämnet har också blivit åtskilligt kontroversiellt - utom möjligen på en punkt: behovet av ökade resurser för social forskning tycks alla intressenter vara ense om. Förutom resursfrågan har debatten gällt en rad viktiga principiella aspekter på social forskning.
Om tidskriften
Socialmedicinsk tidskrift (SMT) har funnits sedan 1924 och är en tidskrift med flervetenskaplig inriktning och ett brett ämnesområde i korsningen mellan socialtjänst, socialförsäkringar, socialpolitik, folkhälsa och hälso och sjukvård. Sex nummer ges ut per år.
Socialmedicinsk tidskrift | ISSN (Online) 2000-4192 | ISSN (Print) 0037 833X
Utgiven av Stiftelsen Socialmedicinskt tidskrift | Open Access enligt Creative Commons CC-BY 4.0 
Värdplattform: ”Publicera” av Kungliga biblioteket | Hantering av personuppgifter | Rättigheter
