Man möter i vårdarbetet allt oftare krav på bättre information. Det finns många exempel på detta. Det vanligaste är kritik från patienternas sida om att läkarna ger dem alltför bristfälliga besked. Men från läkarnas sida klagas det också - över att man inte har tid att ge patienterna utförliga besked, över att patienterna har en otillfredsställande utbildning för att på rätt sätt ta emot den givna informationen mm.
Dessa och andra informationsproblem har också blivit föremål för en livlig forskning, inte minst från sociologiska utgångspunkter. Ett par rapporter om sådan forskning lämnas i några bidrag till detta SMT-nummer.
År 1969 placerades av 90.000 arbetsvårdssökande endast cirka 13 % på den öppna arbetsmarknaden. Samtidigt kan vi konstatera att efterfrågan på arbetsvård är långt större än resurserna, något som medför-långa väntetider både innan den arbetsvårdssökande över huvud taget kommer i kontakt med en arbetsvårdstjänsteman och innan egentliga arbetsvårdande åtgärder blir vidtagna. Det gnisslar i samordningen av ekonomiska förmåner från försäkringskassa och länsarbetsnämnd. Detta har ej sällan synnerligen kännbara konsekvenser för den enskilde vårdtagaren såväl före, under som efter en arbetsvårdsperiod. Socialmedicinsk tidskrift ägnar föreliggande nummer åt att presentera några synpunkter på den krissituation arbetsvården för närvarande befinner sig i och som i många fall utgör ett hinder för att rehabiliterande åtgärder insatta tidigt i förloppet skall kunna leda till att patienten till slut återgår i arbete eller blir i möjligaste mån oberoende av särskild vårdare.
Den allt starkare tendensen till lagarbete på vårdområdet aktualiserar bl a följande frågeställningar:
Vad vinner man och vad förlorar man på att arbeta i team? Vilka är de lämpliga formerna för samverkan?
Hur skall man bestämma kompetensen för de olika medlemmarna i arbetslaget? I detta temanummer belyses dessa problem med olika exempel på samverkan inom det psykiatriska vårdområdet. Artiklarna bygger på en konferens i Svenska Psykiatriska Föreningens regi i Göteborg maj 1971. Exemplen är hämtade från en rad olika verksamhetsfält. Den rika variationen ger i sig en informativ bild av styrkan och bredden på de utvecklingstendenser det gäller.
De bidrag till alkoholdebatten, som ingår i föreliggande nummer, avser att försöka belysa i någon mån situationen i alkoholfrågan för dagen. De har hämtats från ett symposium i detta ärende vid Riksstämman 1971. Att alkoholfrågan är så kontroversiell inte minst när det gäller vårdproblem är naturligt. Redan definitionen på alkoholmissbruk varierar kraftigt i olika kretsar, till och med inom samma yrkesgrupper.
För några år sedan publicerades i en internationell tidskrift en undersökning av det vetenskapliga informationsflödet på medicinens område. Amerikanska och engelska artiklar hänvisade huvudsakligen till anglosachsiska arbeten, i regel sådana skrivna av författare i det egna landet; till en ringa del citerades tyska och franska arbeten. Franska artiklar åter hänvisade huvudsakligen till franska arbeten, tyska artiklar till tyska undersökningar osv. De skandinaviska tidskrifterna hade sin - mot den skildrade bakgrunden naturliga - observans av skandinaviska författare. Inslaget av utländska referenser var emellertid här betydligt större - och då särskilt inriktat på den engelskspråkiga litteraturen. Särskilt under det senaste decenniet har så sakteliga nya tillopp till detta ganska ensidiga informationsflöde börjat uppenbara sig. De nya kontakterna har inte minst gällt öststaterna med Sovjet i spetsen. Behovet att genom direktkontakt få ytterligare kunskap och ytterligare impulser stimulerade under föregående år till två socialmedicinska studieresor till Sovjetunionen. Resorna var inriktade på att studera rysk sjukvård särskilt i dess socialmedicinska aspekter, rysk socialvård samt den socialmedicinska utbildningen och forskningen. En sammanfattning av reseintrycken och de diskussioner dessa föranlett ges i ett par artiklar i detta nummer av SMT.
Sjukvård på 80-talet hur och hur mycket? heter en nyutkommen bok, som är mycket läsvärd. Det är en reseberättelse av en grupp ledande svenska vårdadministratörer, vilka nyligen studerat vissa centrala förhållanden på vårdområdet i tre länder: Kanada, Storbritannien och USA. Studieobjekten är i vissa avseenden väl jämförbara med Sverige. De uppvisar samtidigt mycket skiftande sociala och ekonomiska betingelser för hälso- och sjukvården. Här möter vi tex i land efter land samma tendens till integration av social och medicinsk verksamhet - och ett ökat samhälleligt inflytande över vårdapparat och vårdproduktion till och med i USA. Också framtidsprognoserna pekar åt samma håll med allt större resurskrav från hälso- och sjukvårdens sida - och hotande krisartade svårigheter att ens tillnärmelsevis tillfredsställa dessa resurskrav. Det är lätt att finna exempel på alla de angelägna verksamheter, som behöver byggas ut. Detta kan illustreras redan genom att ta del av några bidrag i detta nummer av SMT.
Nu efteråt kan det väcka förvåning hur sent man allmänt började inse att resurserna skulle tryta inom vårdsektorn. Diskussionen om målsättningen för vårdarbetet, om avvägning och prioritering, hann knappast börja på allvar innan åtstramningen kom, plötsligt och drastiskt. Situationen bildar ingen gynnsam utgångspunkt för rationella och väl övervägda åtgärder. Det är mot den bakgrunden man får värdera vissa sjukvårdspolitiska åtgärder, som signalerats i tecknet av knappheten på offentliga medel.
Man kan tex fråga sig i vilken utsträckning sjukvårdspolitiska överväganden beaktats vid den nu beslutade "12-kronors-reformen". Erfarenheten av "12-kronors-reformen" pekar på behovet av ökad vaksamhet när det gäller olika budgetmässiga beslut ifråga om vårdsektorn. Det finns vissa principer för planeringen, som är allmänt omfattade, och det gäller att bevaka att dessa principer också kommer till uttryck i de faktiska åtgärderna. Ett område, där en sådan vaksamhet kan vara särskilt nödvändig, gäller hur resursbehovet avvägs med hänsyn till socialarbetets krav.
Socialmedicinsk tidskrift tar i detta temanummer upp ett ämne, som under de senaste åren har varit föremål för ett starkt växande intresse. Människans fysiska och sociala livsmiljö förändras i allt snabbare takt under inflytande av framför allt den teknologiska utvecklingen. De tilltagande luft- och vattenföroreningarna, urbaniseringen, förändringarna i konsumtionsmönster och omställningar i arbetslivet är påtagliga exempel på förändringsprocesser i samhället. Sociala och medicinska problem kan relateras till dessa processer. Det måste vara en mycket viktig uppgift för det förebyggande arbetet inom socialvård och sjukvård att tillhandahålla fakta om de sociala och socialmedicinska konsekvenserna av utvecklingstendenserna
Det här temanumret om arbetsvård innehåller beskrivningar av arbetsvård och närgränsande aktiviteter. Det handlar om problem i arbetet, om svårigheten att administrera arbetsrehabiliteringens olika delinsatser, svårigheten att få det att fungera som ett enhetligt system. Det handlar om arbetets betydelse i och för våra liv, om vår fixering vid arbetet som livsform. Det handlar om vårt inflytande på vårt eget arbete, om vår trygghet i det. Det handlar om den vanmakt som ligger i att lösningen på problemen finns högt över huvudena på dem som sysslar med arbetsrehabiliteringen. Det handlar också om de risker som det ligger i att söka lösa de problem som finns i den yttre miljön genom åtgärder och ingrepp i den inre, i rehabiliteringsverksamheten.
Temat för detta nummer är socialpsykiatri och innehållet bygger i första hand på föredrag vid Svenska Psykiatriska Föreningens höstmöte i Umeå 1971. Det gäller ett ämnesområde, som med rätta attackerats från många aspekter. Några artiklar, med Carlo Perris bidrag i spetsen, har ägnats begreppsanalys och ideologiska överväganden. Ett bidrag tar upp samhällsgeografins, ett annat bidrag farmakoteknikens betydelse för socialpsykiatriska förhållanden. Andra bidrag behandlar mer omedelbart praktiska problem. Bland dem ett par arbeten av Bengt Ekblom, som under ett år kartlagt karaktären och frekvensen av rymningar och personalmisshandel vid Ulleråkers sjukhus. Det är en problematik, som författaren själv i förbigående betecknar som "inopportun" - underförstått att den icke desto mindre är viktig.
I detta nummer av SMT redovisas en undersökning om hur det är "Att sluta sina dagar i storstaden". Undersökningen har genomförts av professor Gunnar Biörck, kurator Evy Lind och med kand Kristina Orth-Gomér. Den har gällt ett slumpmässigt urval av 100 människor, som under en viss tidsperiod avlidit i Stockholm. Frågeställningarna har bl. a. varit: Under vilka villkor har dessa människor dött? Var har deras död inträffat? Har döden varit oväntad eller efterlängtad? Hur har de tillbringat sitt sista levnadsår?
Undersökningsmaterialet är som författarna framhåller inte i statistisk mening representativt. Sannolikt ger det likväl i grova drag information om vissa väsentliga karaktäristika beträffande döendet och döden i vårt samhälle.
I detta nummer belyses olika medicinska, sociala och psykologiska problem sammanhängande med tobaksrökning. Artiklarna bygger på en konferens i Visby den 8-9 juni 1970 med titeln "Rökning och vår hälsa". Konferensen anordnades av Nationalföreningen för Upplysning om Tobakens Skadeverkningar och syftade till att behandla rökningens betydelse framför allt ur folkhälsosynpunkt, och med särskild inriktning på frågor av tvärvetenskaplig natur. Som en bas för de följande diskussionerna och för information av icke medicinska deltagare gavs först kortfattade översikter över de medicinska skadeverkningarna av rökning. I några föredrag belystes socialpsykologiska aspekter på rökningen med bl. a. psykologiska skillnader mellan rökare och icke rökare och mellan rökare med olika konsumtionsnivå.
Detta nummer av SMT inledes med tre artiklar om sjukvårdsorganisatoriska problem. Bakom dessa artiklar står författare med stor kännedom om skilda typer av vårdplanering. Karl Evang är som mångårig chef för Norges medicinalstyrelse internationellt erfaren och uppmärksammad som häisovårdsexpert, L. Goth. Nilsson har varit landstingsdirektör i Örebro län och är sedan lång tid en förgrundsgestalt i den svenska vårdorganisatoriska debatten. Gunnar Demitz-Helin slutligen är en av dem som står för den särskilt aktiva vårdplaneringen i Skaraborgs län. Artiklarna är i och för sig inriktade på olika problem. Det är därför intressant att iakttaga, att de i så stor utsträckning kommer in på likartade frågeställningar och tenderar att skissera likartade problemlösningar
Arbetsvården har två funktioner i vårt samhälle, en ekonomisk och en terapeutisk. Den ekonomiska funktionen innebär, sedd ur individens synvinkel, möjlighet till försörjning. Sedd ur samhällets synvinkel innebär den att nationalprodukten ökas. Den terapeutiska funktionen innebär, sedd ur individens synvinkel, ökad livstillfredsställelse genom att arbetet ger möjlighet att tillfredsställa fysiska och psykiska behov, ger möjlighet till att påverka omvärlden och ger tillgång till en social gemenskap. Sedd ur samhällets synvinkel innebär den terapeutiska funktionen en bättre allmän "social hälsa". Sedd ur den ekonomiska synvinkeln är arbetsvården ett led i den del av den ekonomiska politiken som brukar gå under namnet arbetsmarknadspolitik. Sedd ur terapeutisk synvinkel är arbetsvården ett led i social- sjuk- och kriminalvårdsorganens vårdkedjor. Denna arbetsvårdens ställning medför en rad samarbetssituationer och samarbetsproblem; de många instanserna medför risker för väntetider och köer, konflikt mellan olika mål och behandlingsfilosofier, ekonomiska och andra motivationsproblem, när försäkring och annan ekonomisk hjälp ger bättre ekonomi än arbete. Dessa och flera andra frågor illustreras i artiklarna i detta temanummer kring arbetsvården
Frågor om samverkan mellan social och medicinsk vård har de senaste åren belysts i SMT från olika infallsvinklar. Denna gång har tillfället kommit att särskilt behandla de former av samarbete, som är aktuella i sjukhussammanhang. Denna ökade integrativa samverkan har fått olika sjukvårdsorganisatoriska uttryck. Ett sådant uttryck har varit en ändrad kuratorsorganisation - med möjlighet att specialisera vissa funktioner som tex placeringsåtgärderna, med ett gemensamt forum för vidareutbildning, chefkuratorfunktion etc. Ett annat uttryck har varit försöksverksamheten med socialmedicinska avdelningar på sjukhus - med eller utan samarbete med socialläkarorganisationen utanför sjukhuset. Denna nya samverkan mellan social och medicinsk vård är ännu ganska oklar och trevande till sin karaktär. Många intressanta frågor har gjort sig påminta utan att man ännu kan ge något direkt svar på dem. Ännu fler viktiga frågor torde, ännu oformulerade, vänta i farstun. Hur mångskiftande och svårknäckta problemställningarna är framgår av de olika artiklarna i detta nummer. Spörsmålet om den socialmedicinska sjukhusavdelningens uppgifter belyses av olika inlägg från en konferens i Svensk Socialmedicinsk Förenings regi vid Medicinska Riksstämman i december 1970.
Det psykiatriska ämnesområdet har varit speciellt väl bevakat i denna tidskrift de senaste åren. Orsakerna därtill är flera. En faktor av betydelse har utan tvivel varit att brytningen mellan ett socialmedicinskt och ett mer traditionellt individualmedicinskt synsätt har varit särskilt markant inom psykiatrin. Det har i sin tur resulterat i en hel rad pionjärinsatser, där ett mer socialmedicinskt betraktelsesätt arbetats in i nya vårdformer och andra terapeutiska insatser. Det har också varit inom den psykiatriska problemsfären som läkarna och beteendevetarna mest intensivt aktualiserat önskemålen att man skall försöka angripa sjukdomsskapande samhällsförhållanden och inte bara "defensivt" syssla med den enskilde individens symptom. Redovisningen av sådana sociala och socialmedicinska frågeställningar inom psykiatrin fortsätter i detta nummer, där temat är kommunikationsproblem. Utgångspunkten för numret har varit en konferens med Svenska psykiatriska föreningen hösten 1970. Problematiken är i första hand hämtad från den psykiatriska sjukvården men liksom i de ovan relaterade sammanhangen har de frågor, som behandlas, i mycket en generell räckvidd.
Det finns vissa nackdelar med den temanummerpolitik, som SMT i likhet med många andra tidskrifter kommit att bedriva. Som redaktör upplever man ofta med stort bekymmer, hur utomordentliga artiklar blir liggande på vänten långa tider, därför att de inte passar in i de löpande temanumren. Från dessa utgångspunkter har det varit ett särskilt nöje att redigera föreliggande nummer. Variationen ifråga om ämnesval är närmast kaleidoskopartad. Flera av artiklarna innebär samtidigt en uppföljning av tidigare tematiska inslag i SMT - temanummer om invandrare (8/1968), om trafikmedicin (7/1968), och om allmänläkarproblematik: {1/1968 m. fl. nr). Ett norskt bidrag ingår på nytt - Terje Basiliers uttömmande och auktoritativa redogörelse för de dövblindas socialmedicinska problem. Det finns också polemiska inslag gällande trafikpolitiken, den vårdideologiska diskussionen samt behovet av en bättre samordning av samhällets sociala stödåtgärder vid inkomstbortfall.
Detta nummer av SMT ägnas huvudsakligen åt långtidsvården. I flera artiklar markeras det nära sambandet mellan långtidsvård och åldringsvård. Tillsammanstagna belyser artiklarna olika aspekter på den planeringsuppgift, som samhället står inför när det gäller denna vårdsektor. Planeringsuppgiften domineras av spänningen mellan insatsbehov och resurstillgångar. De senaste årtiondenas välståndsutveckling har inneburit stora framsteg i frihet, oberoende och trygghet för de åldrade i samhället. Men också välståndsutvecklingen är inbegripen i kulturens offerväsende. Alla förändringar kan inte bokföras på plussidan. Bland de negativa dragen skall uppmärksamheten fästas vid två. Förändringen av hushållsstrukturen, den enorma folkomflyttningen och tendenserna till kategorisering av boendet har lett till att de äldre i ökad utsträckning isoleras från sina familjer och från kontakt med andra generationer.
Två frågekomplex har i viss mån dominerat den livliga vårddebatt vi haft de senaste åren. Det ena komplexet kan karakteriseras med begrepp som: ökad jämlikhet i vårdrelationerna, krav på klientens medbestämmanderätt i vårdarbetet och liknande målsättningar. Det andra komplexet har gällt behovet av en ökad inriktning på förebyggande åtgärder. Kraven på dessa målinriktningar har bl a varit en röd tråd i de olika aktioner som företagits av Föreningen Sveriges Socialchefer och vars senaste uttryck varit programförklaringen "Socialvård i framtiden" och diskussionerna kring detta program vid konferensen i Göteborg hösten 1970 och studiedagarna i Ronneby hösten 1971. I detta nummer av SMT belyses dessa frågeställningar genom analyser och förslag till åtgärder på olika konkreta punkter. Exemplen har hämtats från barnavårdens område.
Psykiatrin är ett gränsområde mellan traditionell medicin, beteendevetenskap och samhällsvetenskap. I ett gränsområde råder ofta förändringar och oro och det har sannerligen karakteriserat det psykiatriska fältet under senaste decenniet. Rådande psykiatrisk diagnostik och behandlingsmetodik har ifrågasatts och angripits. Dessa attacker har strängt taget varit lika häftiga från strikt naturvetenskapligt håll som från den psykodynamiska och socialvetenskapliga kanten. Angreppen och oron har medfört sina problem. Det har ställt stora krav på de som arbetat inom psykiatrin och de kraven har inte minskats av att attackerna många gånger varit orättvisa och okunniga. Förändringar i arbetsmetoderna har ibland känts opraktiska och otympliga. Kanske har också allt ifrågasättandet ytterligare fördröjt kampen för att få rättmätiga resurser till den psykiatriska vården. Kanske vågar man också säga att psykiatrin genom alla dessa debatter och förändringar framträder i ett klarare perspektiv, med fastare konturer, och med mer preciserade metodiska krav. I detta nummer av SMT kan man hitta några exempel på möjligheterna att på detta sätt precisera psykiatrins uppgifter.
Detta SMT-nummer domineras av psykiatrisk problematik. Av frågor om vårdbehov och vårdmetoder - och om möjligheten att få några, som kan tillämpa metoderna och svara mot behovet. Vårdbehovet belyses i en undersökning av Back, Falklind och Nyström. Resultatet understryker att det finns påtagliga brister i den psykiatriska vårdkedjans alla länkar. Den öppna vården är underdimensionerad. Det finns för små resurser beträffande alla former av halvöppen vård och lättvård. Även den slutna vården är under rådande förhållanden otillräcklig. Principer för nya vårdmetoder behandlas I artiklar av Crafoord, Ahlin och Szecsödy. De redovisar främst erfarenheter av miljöterapi och grupp-psykologisk metodik - med intresset i stor utsträckning koncentrerat på den betydelsefulla diskussionen om behovet av nya samarbetsmodeller och förändrade terapeutroller. Artiklarna anknyter därvid bl. a. till ett par tidigare temanummer av SMT och ett för 1970 planerat temanummer om gruppterapi.
Efter en lång serie av temanummer presenteras härmed en utgåva av SMT, som hämtat sitt stoff från de mest skilda områden. Härvid har den tvärvetenskapliga prägeln på den socialmedicinska problematiken kommit att bli särskilt accentuerad. Bidragsgivarna har inte endast anknytning till de stora centrala komplexen socialvård, socialmedicin och medicinsk rehabilitering men därutöver även till odontologi, nationalekonomi, sociologi samt kliniska specialiteter som psykiatri, ortopedi och hud- och könssjukdomar. Ett, om man så vill, nästan temabetonat formellt inslag förtjänar emellertid att särskilt uppmärksammas. Inte mindre än tre av artiklarna bygger på undersökningar och utredningar, som genomförts av studenter under deras akademiska grundutbildning. Och en fjärde artikel har till ämne frågan, hur de utredningar som i utbildningssyfte genomförs i olika högskolor skall kunna samordnas med det praktiska samhällsarbetets intressen.
Den 3 januari 1962 riktade professorn i socialmedicin vid Lunds universitet Gunnar Lindgren och docenten i praktisk medicin vid samma universitet Åke Nordén en skrivelse till Malmöhus läns landsting med förslag att inrätta en forskningscentral för öppen sjukvård i Dalby. Syftet var att den föreslagna läkarstationen skulle utgöra en modell för den öppna sjukvårdens organisation och bli ett instrument för att studera den öppna sjukvårdens roll i sjukvårdskedjan. Den skulle därigenom kunna lämna material för planering, utbildning och forskning. Stationen, som presenterats bl.a. i januarinumret 1968 av Socialmedicinsk tidskrift, har karaktäriserats av hög aktivitet på forsknings- och undervisningssidan. Det är angeläget att flera sådana stationer snart kommer till stånd. Dalby-projektet manar till efterföljd. Det belyser emellertid också vikten av att försöksverksamhet av detta slag får fler facetter än som är möjligt genomföra på en enda station.
I SMT nr 7-8 1969 behandlades arbetsvård och rehabilitering. Tyngdpunkten låg på organisatoriska och metodologiska synpunkter på ämnet. Bl. a. riktades uppmärksamheten på möjligheterna att effektivisera rehabiliteringen via ett samarbete med företagshälsovården. Av artiklarna i temanumret framgick klart, att behovet av arbetsvård och rehabilitering är mycket stort och att det växer snabbt. En kraftig expansion av den skyddade sysselsättningen blir då ett näraliggande perspektiv. I föreliggande temanummer skärskådas detta perspektiv närmare. Flera av artiklarna är bearbetningar av anföranden, som hölls vid den medicinska riksstämman 1969.
Detta nummer av SMT innehåller en rad artiklar, som behandlar informationsproblem på hälso- och socialvårdens område. Det är ett stort och komplicerat ämnesområde. Det har därför icke kunnat bli fråga om någon systematisk analys, endast om en belysning av några särskilt aktuella frågeställningar och förhållanden. De flesta artiklar behandlar frågor om hälsoinformation. I den inledande artikeln skärskådar professor Per Bjurulf frågor om målsättningen, det vetenskapliga underlaget och den lämpliga utformningen av sådan information.
Om tidskriften
Socialmedicinsk tidskrift (SMT) har funnits sedan 1924 och är en tidskrift med flervetenskaplig inriktning och ett brett ämnesområde i korsningen mellan socialtjänst, socialförsäkringar, socialpolitik, folkhälsa och hälso och sjukvård. Sex nummer ges ut per år.
Socialmedicinsk tidskrift | ISSN (Online) 2000-4192 | ISSN (Print) 0037 833X
Utgiven av Stiftelsen Socialmedicinskt tidskrift | Open Access enligt Creative Commons CC-BY 4.0 
Värdplattform: ”Publicera” av Kungliga biblioteket | Hantering av personuppgifter | Rättigheter
