Två rum och kök

Abstract

I samband med en arkeologisk undersökning som utfördes under åren 1990 och 1991 i Årstad, strax invid Falkenberg påträffades en tydligt organiserad boplatsyta från bronsålder och äldre järnålder, cirka 1500 f.Kr.–400 e.Kr., och ett samtida invidliggande gravfält. Undersökningen gav en inblick i hur en förhistorisk gårdsyta utformats och vilka arbeten som gårdens folk utfört både inom och strax utanför själva gården. Gården eller gårdsytan var synlig genom resterna från sju huskroppar inom en mindre yta. Invid låg flera eldstäder och gropar. En intressant iakttagelse var att både härdar och gropar av viss storlek och djup låg inom avgränsade mindre områden. Även olika fyndmaterial som keramik, bränd lera, löpare, underliggare och slagg fanns på speciella ytor. Vad som ytterligare förstärkte intrycket av att en vilja att organisera och strukturera sitt boende har funnits, var att även spår från årder fanns koncentrerat till ett särskilt område. Att finna så många och tydliga spår från hushållens vilja att strukturera upp vardagens olika göromål är ovanligt. I en jämförelse med andra tydliga halländska gårdslämningar visas att den halländska gården under bronsålder och äldre järnålder många gånger har haft en lång platskontinuitet där flera husgenerationer avlöst varandra inom ofta små ytor. Eldstäder och mindre som större gropar i allmänhet finns ofta lagda i grupperingar inom en särskild del av gårdsplanen och eller strax utanför denna, då i allmänhet längs med gårdsplanernas långsidor. I områden utan märkbar gårdsplan förekommer de i regel nära boningshusen, särskilt vid de äldre husen. Flera av husen har också haft en närliggande större avfallsgrop där många gånger kasserade keramikkärl hittas.
I ett mer översiktligt perspektiv ges ett intryck av att eldstäder och större gropar har använts på ett längre avstånd från boningshusen under mellersta/yngre bronsålder, cirka 1000 f. Kr.–400 f.Kr., än under förromersk – slutet av romersk järnålder, cirka 400 f.Kr.–400 e. Kr. Under sen romersk järnålder/folkvandringstid, cirka 300 e.Kr.–550 e.Kr., minskar anläggningarna drastiskt invid husen. Vad som därtill kunnat noteras är att flera hus visar en för varje gård typisk byggnadstradition, vilken märks i hur väggarna till husen har utformats. En annan iakttagelse är att människorna under bronsålder och äldre järnålder i regel endast haft tre
rum i sina boningshus och husen har varit mellan 15 och 25 meter långa.