Robotdjur och människor

Om serendipitet, Illusionen av robotars autonomi och behovet av vårdpersonalens kompetens

Författare

  • Marcus Persson Linköpings universitet

DOI:

https://doi.org/10.62607/smt.v101i2.22867

Nyckelord:

Demens, omsorgsarbete, människa-robot interaktion, kompetens, teknik

Abstract

Användningen av robotdjur i äldreomsorgen blir allt vanligare, samtidigt som effekterna av dem är högst varierande och beroende på personliga djurerfarenheter och tekniska egenskaper. Syftet med denna artikel att belysa en ouppmärksammad påverkansfaktor, nämligen personalens arbetssätt. Artikeln bygger på 10 års erfarenheter av forskning om robotdjur inom svensk äldreomsorgen. Redovisningen tar sin början i en första (till synes misslyckad) kvantitativ interventionsstudie. Utifrån tanken om serendipitet – oväntade händelser som väcker nya insikter till liv – kommer därefter fokus riktas mot en senare kvalitativ studie om personalens arbetssätt. Analys av deras sätt att arbeta med robotdjuren resulterar i identifiering av tre typer av kompetenser: a) kroppslig, b) social, och c) etisk. Dessa kompetenser är nödvändiga för att personalen ska förvandla robotdjuren från tekniska anordningar till vårdverktyg med nytta för patienten.

Downloads

Publicerad

2024-09-24

Referera så här

Persson, M. (2024). Robotdjur och människor: Om serendipitet, Illusionen av robotars autonomi och behovet av vårdpersonalens kompetens. Socialmedicinsk Tidskrift, 101(2), 166–176. https://doi.org/10.62607/smt.v101i2.22867

Liknande artiklar

<< < 3 4 5 6 7 8 

Du kanske också starta en avancerad sökning efter liknande artiklar för den här artikeln.