Robotdjur och människor

Om serendipitet, Illusionen av robotars autonomi och behovet av vårdpersonalens kompetens

Abstract

Användningen av robotdjur i äldreomsorgen blir allt vanligare, samtidigt som effekterna av dem är högst varierande och beroende på personliga djurerfarenheter och tekniska egenskaper. Syftet med denna artikel att belysa en ouppmärksammad påverkansfaktor, nämligen personalens arbetssätt. Artikeln bygger på 10 års erfarenheter av forskning om robotdjur inom svensk äldreomsorgen. Redovisningen tar sin början i en första (till synes misslyckad) kvantitativ interventionsstudie. Utifrån tanken om serendipitet – oväntade händelser som väcker nya insikter till liv – kommer därefter fokus riktas mot en senare kvalitativ studie om personalens arbetssätt. Analys av deras sätt att arbeta med robotdjuren resulterar i identifiering av tre typer av kompetenser: a) kroppslig, b) social, och c) etisk. Dessa kompetenser är nödvändiga för att personalen ska förvandla robotdjuren från tekniska anordningar till vårdverktyg med nytta för patienten.