Kan mindfulness bidra till en hållbar utveckling?

Abstract

Till stor del är de ekologiska och sociala hållbarhetsfrågorna som samhället står inför något som bör hanteras på strukturella nivåer. Men å andra sidan består alla strukturer av individer, med olika förutsättningar till att påverka dessa strukturer genom sina individuella val och handlingar. Standardiserade mindfulnessinterventioner bidrar till förbättringar i psykisk hälsa, framförallt i form av minskad ångest och depression. Utöver dessa kan man även ana möjliga positiva effekter vad gäller hållbara beteenden. I denna artikel beskriver jag tre psykologiska mekanismer genom vilka mindfulnessövning kan bidra till ökade hållbara beteenden bland individer: 1) Attitydförändring; 2) avsiktligt beteende; och 3) ökad tolerans av negativa affekter. Slutligen betonar jag även att medvetenhet bör finnas gällande hur mindfulness lärs ut och till vem. 

To a large extent, the ecological and social sustainability challenges that society faces be addressed on a structural level. However, all structures consist of individuals with varying degrees of opportunities to impact those structures through their individual choices and actions. Standardized mindfulness based interventions promote mental health, foremost through positive effects on depression and anxiety. Beyond this, additional positive effects may be hypothesized. In the following article, I describe three psychological mechanisms by which mindfulness practice might contribute to improved sustainability behavior among individuals: 1) Changes in attitudes; 2) intentional behavior; and 3) increased tolerance of negative affect. Finally, I also emphasize the importance of caution regarding how mindfulness should be taught and to whom.