Lönearbete och medborgarlön – reflektioner utifrån Hannah Arendts vita activa

Abstract

Arbetslinjens företrädare förespråkar lönearbete som den enda vägen att bibehålla välfärden. Dock ifrågasätts både arbetslinjen och ständig tillväxt. I detta sammanhang kan Hannah Arendts tankegångar om människan som aktiv varelse vara intressanta.  Arendt beskriver tre modaliteter av mänsklig aktivitet; arbete, tillverkning och handlande. Arbete är de återkommande aktiviteter som ständigt måste göras för att upprätthålla den biologiska existensen. Tillverkning innebär de aktiviteter som ger upphov till en artificiell värld skapad av människor. Handlande slutligen, är den aktivitet som utspelas mellan människor. Enligt Arendt är det inom modaliteten handlande som människan uppnår verklig frihet och kan utvecklas.  Lönearbetets förutsättningar överensstämmer med arbetets modalitet vars glorifiering Arendt varnade för redan för 60 år sedan. Medborgarlöner skulle kunna frigöra stora grupper av människor från lönearbete. Utanförskapet sträcker sig i så fall endast till modaliteten arbete. Den tillväxt som anses som så viktig bör därmed snarare ske inom handlingens modalitet än inom arbetets modalitet.