Kliniska erfarenheter av begåvningstest och särbegåvning

Abstract

Artikeln är en sammanställning av resultaten från 15 psykologutredningar av elever 7-16 år. Frågeställningen var ursprungligen, om det förelåg en diagnos som ADHD och/eller Aspergers syndrom. Psykologbedömningen blev i samtliga fall ingen diagnos eftersom barnen visade sig vara särbegåvade. Begåvningstest genomfördes med WISC-IV. Resultaten sammanfattas i två diagram och svårigheterna att göra en korrekt bedömning av särbegåvning bara från kvantitativa data diskuteras. För att säkerställa en mer korrekt bedömning behövs kvalitativa data. Att vara särbegåvad är ingen diagnos och kan därför inte enskilt utgöra en grund för en psykologutredning. Det som karaktäriserar särbegåvning riskerar av oerfarna testare/utredare misstolkas och feldiagnostiseras. Resultaten från ett WISC-test kan inte användas för att bedöma särbegåvning. Särbegåvade barn måste identifieras tidigare och bedömas mer holistiskt så att de får rätt stöd och stimulans för att utvecklas optimalt – allt enligt Skollagen.