Kognitiv terapi och beteendeterapi för insomni – effekter, moderatorer och mediatorer

Abstract

Insomni är den näst vanligaste psykiatriska störningen (Wittchen et al., 2011) och den vanligaste sömnstörningen (Morin & Benca, 2012). Kognitiv beteendeterapi för insomni (KBT-I) har väldokumenterade effekter och anses vara förstavals behandlingen för insomni (Morin et al., 2015; Riemann et al., 2017). Men även om KBT-I anses vara en effektiv behandling, så når fortfarande en betydande andel av patienterna inte en tillfredsställande respons (minskning av sin insomni) och en ännu större andel misslyckas med att bli fria från sina besvär (Morin et al., 2015). Dessutom vet vi idag mycket lite om effekterna av de ingående separata komponenterna i KBT-I-paketet, eller vad som modererar eller medierar deras effekt (Morin et al., 2015; Schwartz & Carney, 2012). Bättre kunskap om dom enskilda komponenternas effekter, samt vad som modererar och medierar dess effekter kan vara ett sätt att optimera, anpassa eller skräddarsy komponenterna i KBT-I, generellt, för undergrupper av insomni eller till den enskilda patienten. En kunskap som i slutändan också kan optimera effekten av hela KBT-I paketet och på så sätt bidra till att fler får hjälp med sin insomni.