Runstenen U 109 från Bisslinge i Eds socken

En nyfunnen runstensteckning och något om namnet Gudfast

Författare

  • Magnus Källström Swedish National Heritage Board

DOI:

https://doi.org/10.69489/nob.112.65513

Nyckelord:

runestones, personal names, Viking Age, history of runology

Abstract

The long-lost U 109 runestone from Bisslinge in Ed Parish, Uppland, has previously only been described in a collection of notes and a copper engraving by Johannes Bureus. Using a previously overlooked source from the second part of the 18th century, this article illustrates that the inscription can be completed with the name of the deceased, Guðfastr. It has also been suggested that the U 110 fragment from the same location originally belonged to this stone. In addition, the article discusses the geographical distribution of the name Guðfastr in the Viking Age and medieval sources. It explores the relationship with other names compounded using the element Guð-, resulting in the discovery of a previously overlooked woman’s name Guðfast in the runic corpus.

Referenser

Ahnlund, Nils, 1947: Kring Frösöstenens personnamn. I: Festskrift till Iwan Wikström på hans 60-årsdag den 19 september 1947. Red. av Janrik Bromé. Lund. S. 1–10.

Brate, Erik, 1925: Svenska runristare. Stockholm. (Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens handlingar N.F. 13:5.)

Crocker, Kyle Robert, 1983: ‘Fotr risti’. A runographer’s style in the context of eleventh-century Uplandic memorial art. Ann Arbor, Michigan. (University Microfilms International.)

F.a. 5 = Bureus, Johannes, u.å. Runahäfd eller Monumenta Runica (KB).

F.a. 6 = Bureus, Johannes, u.å. Collectanea Runica (KB).

F.f. 6 = Bureus, Johannes, u.å. Runstenar i kopparstick och träsnitt (KB).

F.m. 65 = Exemplar av Johan Göranssons Bautil (1750), som har tillhört assessorn Nils Wessman och försetts med omfattande anteckningar, tillägg, tolkningar m.m. (KB).

v. Friesen, Otto, 1928: Runorna i Sverige. En kortfattad översikt. 3 omarbetade och utvidgade uppl. Uppsala. (Föreningen Urds skrifter 4.)

Gräslund, Anne-Sofie, 2006: Dating the Swedish Viking-Age rune stones on stylistic grounds. I: Runes and their secrets. Studies in runology. Ed. Marie Stoklund & al. Copenhagen.

Göransson, Johan, 1750: Bautil. Det är: Alle Svea ok Götha Rikens Runstenar … Stockholm.

J RS1928;66 = inskrift från Frösön i Jämtland publicerad i v. Friesen, 1928, s. 66, jfr Williams 1996 s. 46.

Jesch, Judith, 1994: Runic inscriptions and social history. Some problems of method. I: Proceedings of the Third International Symposium on Runes and Runic Inscriptions,

Grindaheim, Norway, 8–12 August 1990. Ed. by James E. Knirk. Uppsala. (Runrön 9.) S. 149–162.

Källström, Magnus, 2007: Mästare och minnesmärken. Studier kring vikingatida runristare och skriftmiljöer i Norden. Stockholm. (Stockholm studies in Scandinavian philology N.S. 43.)

― 2008: En tidigare okänd österledsfarare från Rasbo. Till tolkningen av inskriften på Frötunastenen U 1003. I: Fornvännen 103. S. 233–244.

― 2023a: En misskänd runsten från Salmunge och en uppländsk stormannasläkt. I: Fornvännen 118. S. 32–51.

― 2023b: Gammalt och nytt, inhemskt och lånat. Några namnfrågor på de runristade gravhällarna vid Hejnums kyrka. I: OUÅ. S. 43–65.

Lagman, Svante, 1990: De stungna runorna. Användning och ljudvärden i runsvenska steninskrifter. Uppsala. (Runrön 4.)

Norris, Matthew, 2016: A pilgrimage to the past. Johannes Bureus and the rise of Swedish antiquarian scholarship, 1600–1650. Lund. (Ugglan. Lund studies in the history of ideas and sciences. Minerva series 19.)

Peterson, Lena, 1981: Kvinnonamnens böjning i fornsvenskan. De ursprungligen starkt böjda namnen. Uppsala. (Anthroponymica Suecana 8.)

Samnordisk runtextdatabas. Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. <https://www.nordiska.uu.se/forskn/samnord.htm> (även tillgänglig genom söktjänsten Runor <https://app.raa.se/open/runor/search>).

Stille, Per, 1999: Runstenar och runristare i det vikingatida Fjädrundaland. En studie i attribuering. Uppsala. (Runrön 13.)

Svärdström, Elisabeth, 1936: Johannes Bureus’ arbeten om svenska runinskrifter. Stockholm.

Söderberg, Bengt G. 1967: Slott och herresäten i Sverige. Ett konst- och kulturhistoriskt samlingsverk. Uppland. 1–2. Malmö.

Wessén, Elias, 1927: Nordiska namnstudier. Uppsala. (Uppsala universitets årsskrift. Filosofi, språkvetenskap och historiska vetenskaper 3.)

Williams, Henrik, 1996: Runjämtskan på Frösöstenen och Östmans bro. I: Jämtlands kristnande. Red.: Stefan Brink. Uppsala. (Projektet Sveriges kristnande. Publikationer 4.) S. 45–63.

Downloads

Publicerad

2025-02-03

Referera så här

Källström, M. (2025). Runstenen U 109 från Bisslinge i Eds socken: En nyfunnen runstensteckning och något om namnet Gudfast. Namn Och Bygd, 112, 59–75. https://doi.org/10.69489/nob.112.65513

Nummer

Sektion

Artiklar