Samhällsdiagnos — ett hjälpmedel även i arbetsmiljöarbetet?

Abstract

Exponering för organiska lösningsmedel utgör ett betydande arbetsmiljöproblem. Forskningen har i huvudsak koncentrerats till ämnenas medicinska skadeverkningar. Studier av samverkan mellan sjukvården och industrin och modeller för prak­tiskt skyddsarbete saknas. Syftet med denna fallstudie är att sammanfatta och diskutera ett 10- årigt programarbete mot skador till följd av lös­ningsmedelsexposition. Arbetet har bestått av att utveckla metoder för tidig upptäckt av patienter med begynnande symtom på lösningsmedels­skada inom sjukvården och metoder för praktiskt skyddsarbete inom träindustrin.
Programmet har utvecklats stegvis för att för­söka påverka såväl enskilda arbetstagare, orga­nisationer, företag som arbetsmiljöer inom ramen för ett tvärsektoriellt samarbete. Arbetet kan sammanfattas i fem steg: I) samhällsdiagnos, II) vårdprogram, III) screening och sanering av ar­betsmiljön, IV) utbildningsprogram och V) upp­byggnad av en demonstrationsarbetsplats. Re­sultatet visar på nödvändigheten av ett ökat sam­arbete mellan hälso- och sjukvården och övriga berörda sektorer i samhället.
Samhällsdiagnosen är en betydelsefull ut­gångspunkt för genomförandet av ett organisa­tionsinriktat förebyggande arbete inom arbetsmil­jön. Ett exempel på lokalt engagemang i genom­förandet av programmet var de regionala skydds­ombudens kartläggning (community self diagno­sis) av exponeringsförhållandena i området i samarbete med den samhällsmedicinska enhe­ten.