Bekymmer över vår sociala och ekonomiska framtid är för närvarande ett framhärdande perspektiv i många människors föreställningsvärld. Åsikterna kan därvid gå starkt isär om hur vi skall undvika olika hotbilder. Men i vissa frågor finns någorlunda enighet, tex beträffande betydelsen av investeringar för framtiden, inte minst betydelsen av forsknings- och utvecklingsarbete. Forskningspolitiken har på så sätt blivit ett allt viktigare inslag i samhället.
De forskningspolitiska problemen kan behandlas från många olika sidor. Några särskilt väsentliga aspekter är frågor om målsättning, resurser, forskningskompetens och motivation för forskning.
I detta temanummer har vi samlat en rad uppsatser, som på olika sätt visar på hur forskningen inom vårdsektorn funnit andra vägar än den medicinska behandlingsforskningen. Det är inte bara läkarna som behövs i forskningen. Alla yrkesgrupper kan medverka i det arbetet och ge unika bidrag till utvecklingen av vårdarbetet inom såväl hälso- och sjukvården som socialtjänsten.
Sammantaget visar numret på den bredd som vårdforskningen har idag. Givetvis pågår många fler projekt och Medicinska forskningsrådet har en initiativgrupp inom området. Praktiskt taget alla facktidskrifter har under de senaste åren haft temanummer om forskning. Vi vill med detta nummer slå ett slag för tvärfackliga och mångvetenskapliga angreppssätt på praktikernas utmaningar i en tid då mångas praktik kan bli ifrågasatt
Som en inledning till tema-numret om skolhälsovård diskuteras de unika möjligheter skolhälsovården har att vara en aktiv instans i bevakandet av barns hälsa. Kortfattat presenteras också de i numret ingående artiklarna.
Detta temanummer av Socialmedicinsk tidskrift vill försöka belysa några av skolhälsovårdens problem idag, vad den är, och vad den kan och vill bli.
I ett temanummer som detta kan man naturligtvis belysa bara några av de mest angelägna problemen inom skolhälsovården. Även om artiklarna inte kan sägas vara representativa för förhållanden som råder inom skolhälsovården - helt klart är dessa författare mer än vanliga elevvårdsarbetare engagerade i skolhälsovårdsarbetets utveckling - så är det ändå glädjande att se vilka försök till förnyelse som görs och vilka goda idéer till kvalitetshöjning som är i omlopp både bland dem som sitter i ansvarig ställning i sina respektive land och bland dem som arbetar på fältet. Det inger förhoppningar om en ljusare framtid för skolhälsovården.
Detta nummer av SMT kretsar kring frågor om hur 80-talets psykiatri kan utvecklas. Det baseras i huvudsak på en Spri-utredning som diskuterat vid ett par "remissdebatter" i Sundsvall och Jönköping. Den diskussionen återges och kompletteras i olika artiklar.
En viss oenighet kan spåras i två avseenden. Den ena gäller avgränsningen mellan länssjukvårdens psykiatri och verksamheten inom primärvården. Det andra kontroversiella området är frågan om ledningsfunktionen i det psykiatriska arbetet.
Socialmedicin med sin traditionella indelning i epidemiologi, prevention, klinisk socialmedicin och administrativ medicin spänner över ett stort kunskapsområde. I vetenskapssamhället strävar man efter stringens och precision. Delområden avknoppas som subspecialiteter. Inom socialmedicinen har strävan varit att hålla ihop inom den socialmedicinska helhetssynens ram.
Från och med 1982 inleder Socialmedicinska föreningen ett program för att aktivera framför allt diskussionen om socialmedicinens teoretiska innehåll, men även dess metodik. Avsikten är att föreningen skall avhålla ett vårmöte med ett två dagars vetenskapligt program kring frågor av detta slag och ett höstmöte i samma linje. Engagemanget vid Läkarsällskapets Riksstämma i november - december varje år kvarstår som tidigare. Materialet i detta temanummer är hämtat från vårmötet i Örebro - mars 1982.
Med detta temanummer är det vår förhoppning att vi kan stimulera till en fortsatt debatt och utvecklingsarbete inom området socialmedicinsk teori och metod
"Romanen har sin största styrka i att den försöker skapa helheter om är på ganska lösa boliner", skriver PC Jersild i sin artikel i det här temanumret. Är det inte just helhet som behövs, när det gäller kunskaper, synsätt ansvar, mål och insatser för att förändra det hälsopolitiska klimatet?
Det här temanumret är ett försök att spegla dagsläget 1982 - dvs de allmänna förutsättningarna för det hälsoinriktade arbetet med utgångspunkt i landstingen. Strävan har varit att bidra till den nödvändiga överblicken och främja en öppnare redovisning av kunskaper, bedömningar och ställningstaganden. Mycket talar för att en bättre dialog mellan "kunskapssystemet" och de politiskt ansvariga är på gång. I bästa fall kan de artiklar som samlats i det här temanumret stödja den utvecklingen.
Detta temanummer av Socialmedicinsk Tidskrift har tillkommit parallellt med arbetet inom framtidsstudien: "Omsorgen i samhället". Projektgruppen har inför slutrapporten: "Tid för omsorg" försökt klarlägga det vård- och omsorgsarbete som sker formellt via den offentliga sektorn/ vårdapparaten, såväl det som görs informellt inom familjer, mellan grannar och mera organiserat inom olika frivilligorganisationer. Man vet att det mesta vård- och omsorgsarbetet när det gäller tex äldreomsorgen utförs av de närmast anhöriga. Detta gäller också barnomsorgen. Men hur mycket av arbetet står olika frivilligorganisationer för?
Det finns ett stort behov av kunskap inom detta område för att man ska kunna bedöma det totala omfånget av vård- och omsorgsarbete. Kanske att omfattningen av frivilligt arbete har minskat pga den samtidiga utbyggnaden och professionaliseringen av den offentliga sektorn?
Svenska Läkaresällskapet anordnade under Handikappåret 1981 symposier där de handikappades situation skulle komma att belysas ur olika aspekter.
Vårt symposium avser belysa de möjligheter och de svårigheter en grupp unga människor, ofta med betydande handikapp, inte sällan med flera samtidiga handikapp har, att kunna deltaga i vårt samhälle med ett aktivt liv. Anledningen till valet av just denna grupp - som lämnar habiliteringssektorn - är att den i ett nötskal speglar den samverkan som måste finnas mellan olika myndigheter för att vi skall få optimal effekt av våra rehabiliteringsresurser.
Vi förväntar att symposiet skall kunna ge värdefulla informationer om dagens situation för denna grupp av ungdomar med svåra handikapp. Helst bör vi nå fram till anvisningar om lämpliga vägar för en bättre samordning av våra rehabiliteringsresurser.
Det ömsesidiga beroendet mellan sjukvård och socialförsäkring är väl känt och starkt upplevt. Beroendet förstärks genom de nya arbetsuppgifter, som försäkringskassan fått på senare år. Dessa uppdrag och deras konsekvenser för samarbetet med sjukvården är temat för detta nummer.
De krav, som ställs på försäkringstjänstemannen har ändrats radikalt bara på ett par tre decennier. Idealisterna från den tid då sjukförsäkringen var en folkrörelse avlöstes av administrativt kunniga byråkrater. Nu behövs en vårdarbetare, som vill aktivt frigöra de funktionsstördas resurser precis som vi andra inom vården, men som samtidigt kan balansera våra ambitioner med nykter kunskap om regler och prejudikat.
Begreppet epidemiologi inom medicinen kan söka sina traditioner ända till Hippokrates - även om den teoretiska innebörden började utformas först under förra hälften av 1800-talet.
Inom samhällsvetenskaperna är det på 1920-talet som epidemiologin börjar tillämpas.
Men det är först under de senaste decennierna som epidemiologin som vetenskap slagit igenom. Det är därför självklart att tillämpningsområdena blivit lika många som tillämparna och förvirringen när det gäller begreppen i epidemiologiska läroböcker är omfattande. Ursprungsdefinitionen gjordes 1883 av August Hirsch som beskrev epidemiologi som "en vetenskap som för det första ger en föreställning om sjukdomarnas uppträdande och utbredning bland människorna i olika tider på olika delar av jorden, och för det andra gör det möjligt att förstå sambandet mellan sjukdomarna och de yttre förhållanden som omger individen och bestämmer hans levnadsvanor."
Det är alltså en 100-åring som blivit allt piggare med åren som i Sverige fick en mer formaliserad hemvist 1979. Traditionellt är det det socialmedicinska ämnet som försökt axla ansvaret för undervisningen. Men epidemiologisk forskning bedrives inom en lång rad olika specialiteter i den medicinska världen. Detta framgår också av de föredrag som avhölls vid det första årsmötet av den nybildade Svenska Epidemiologiska föreningen i Göteborg den 16 mars 1979. Några av inläggen finns refererade i detta temanummer av Socialmedicinsk tidskrift.
På hösten 1976 blossade en häftig debatt upp i massmedia kring prostitutionen. Den utlösande orsaken var ett Studio S-program i televisionen som framför allt ägnade förekomsten av barn- och ungdomsprostitution stor uppmärksamhet. Problemet uppmärksammades också i riksdagen och föranledde i början av 1977 dåvarande socialministern Rune Gustavsson att tillsätta en särskild utredning med direktiv som i korthet gick ut på att beskriva och analysera prostitutionens uttryck, orsaker och följder i Sverige samt dess aktuella struktur och omfattning. I direktiven ingick också att ge förslag till åtgärder som kunde bedömas lämpliga när det gäller prostitutionen och de sk sexklubbarna. Uppdraget gick till riksdagsledamoten Inger Lindquist, som blev enmansutredare. Hon biträddes av åtta sakkunniga och två sekreterare.
Innehållet i detta temanummer är hämtat ur de sakkunnigas och sekreterarnas slutrapport. Det har inte varit någon lätt uppgift att ur detta omfattande material välja ut begränsade avsnitt,l ämpade för det utrymme som ett temanummer av Socialmedicinsk tidskrift erbjuder. Jag har till slut i samråd med utredningens huvudsekreterare valt ut rapportens sammanfattande avsnitt.
Under 1970-talet har diskussioner förts om ökade insatser på det förebyggande området både inom hälso- sjukvårds- och socialvårdssektorn. Diskussionerna har resulterat i en ny socialtjänstlag och förslag till ny hälso och sjukvårdslag (HSU). Kommunala organ skall i framtiden omsätta ansatserna i lagstiftningen i praktik i samverkan med primärvården.
I det här perspektivet finns ett stort behov av förbättrade metoder att kartlägga och analysera medborgarnas behov av och önskemål om olika kommunala insatser på det förebyggande området.
Temanumret "Hälsoarbete i lokalsamhället" vill genom olika bidrag spegla möjligheter och problem, dels vid kartläggningen av medborgarbehov, dels vid omsättningen till praktiskt hälsoarbete.
Uppbyggnaden av primärvården har främst motiverats utifrån krav på närhet och kontinuitet i vården. Det man kanske då närmast tänker på är alla medborgares behov av nära kontakt med en och samma doktor för de olika hälsoproblem som av och till kan drabba oss alla. Detta behov av medicinsk närservice i all ära, så finns kanske andra än mer angelägna skäl att försöka skapa bättre kontinuitet i primärvården.
En viktig aspekt är behovet att ge en ny och starkare kontinuitet åt omsorgerna åt psykiskt eller kroppsligt sjuka och handikappade. Insatserna för dessa grupper under de två senaste decenniernas utveckling av modern sjukvård och socialvård har främst gällt en utbyggnad av medicinsk rehabilitering och olika arbetsvårdsinstitutioner. Vissa framsteg har också uppnåtts när det gällt att komma tillrätta med psykologiska hinder för en rehabilitering. Det kanske viktigaste har därvid varit ökade insikter om risken med passivisering genom själva sjukvården, särskilt sjukhusvård och annan inaktivitet.
Samtidigt har det blivit allt mer uppenbart att åtgärder riktade mot en isolerad enskild patient inte räcker långt för att nå en lyckad rehabilitering. Ett nödvändigt villkor är att sådana insatser kombineras med insatser på samhällsnivå.
Detta nummer av Socialmedicinsk tidskrift är ett hyllningsnummer till Ragnar Berfenstam som pensionerades från professuren i socialmedicin vid Uppsala universitet vid årsskiftet 1980/81.
Ragnar Berfenstam har varit professor i socialmedicin under 20 år. Han tillhör den första generationen av ämnesföreträdare och hans insatser har starkt bidragit till att forma socialmedicinen i Sverige både som undervisningsämne och som forskningsfält. Han har i hög grad varit med om att ge socialmedicinen den profil den har idag i vårt land.
Det är svårt att sammanfatta Ragnar Berfenstams insatser för socialmedicinen, bland annat för att han fortfarande står i en aktiv forskargärning och även utvecklar nya intresseområden och verksamhetsfält. Ett av dessa är hälsoekonomi. Ragnar Berfenstam var sålunda en av inititativtagarna till en tvärvetenskaplig seminarieserie, som resulterade i en skrift kallad Hälsoekonomi publicerad av Spri (rapport S115/1979). Där konstaterades att hälsoekonomin är ett kunskapsområde inriktat på prioriteringsproblem och på frågor om hushållningen med resurser avsedda för hälsa i bredaste mening och inte bara ekonomisk teori och metod tillämpad på hälso- och sjukvård.
Det är därför följdriktigt att detta hyllningsnummer till Ragnar Berfenstam också är ett temanummer om hälsoekonomi. Flertalet artiklar är överarbetningar av de föredrag som hölls vid Svensk socialmedicinsk förenings möte i Uppsala den 26 september 1980. De medverkande där hade alla anknytning till Ragnar Berfenstam och hans institution.
Detta nummer av Socialmedicinsk tidskrift är ägnat att hylla Gunnar Lindgren som pensionerades från professuren i socialmedicin vid Lunds universitet vid halvårsskiftet 1980.
Gunnar Lindgren tillträdde socialmedicinprofessuren i Lund 1958 och var dess förste innehavare.
Det är helt på sin plats att hylla Gunnar Lindgren i denna tidskrift. Han har varit medlem av redaktionsutskottet i Socialmedicinsk tidskrift i många år. Vi som har arbetat med Gunnar Lindgren i olika sammanhang tycker att de artiklar som presenteras i detta nummer på olika sätt anknyter till hans forskar- och lärargärning. Den institution han byggt upp vid Lunds universitet med en del i Malmö och en i Lund har nu ersatts med två nya institutioner för klinisk samhällsmedicin sedan den 1 juli 1981.
På initiativ av Malmö läkareförening bildades i samband med hans pensionering en särskild föreläsningsfond som bär Gunnar Lindgrens namn. Den kommer säkert under kommande år att få betydelse för att bredda det socialmedicinska intresset.
Det föreliggande temanumret av Socialmedicinsk tidskrift handlar om handledning och psykosocialt arbete. Den nya socialtjänstlagen, som träder i kraft den 1 januari 1982, befäster kommunens ansvar för att de människor som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver.
I den övergripande diskussionen har man lagt stor vikt vid helhetssynen på människors levnadsvillkor och därför starkt betonat socialtjänstens strukturella och allmänt inriktade insatser, som delvis är nya arbetsområden för de sociala förvaltningarna.
I detta temanummer vill vi närmare fokusera på det psykosociala arbetet, som kan ingå i de allmänt-, individ- och familjeinriktade insatserna. Psykosocialt arbete är, som det framgår av artiklarna, ett begrepp som är svårt att definiera och avgränsa.
Detta nummer av Socialmedicinsk tidskrift behandlar två teman: Social omsorg i ett framtidsperspektiv
och Landstingen och det förebyggande arbetet
Den första delen är utarbetad av en arbetsgrupp med Kerstin Wigzell som sekreterare och den andra av docent Leif Svanström.
Vad vi här skall söka förmedla är den bild en grupp svenska storstadsungdomar gav av sig själva i intervjuer och frågeformulär under åren 1970-76. Den bilden är givetvis beroende av i vad mån de haft lust, villighet och förmåga att uttala sig om sina känslor, värderingar och beteenden i kontakt med en intervjuare äldre än de själva.
Den här gruppen ungdomar är inte vilken som helst; det är en grupp, slumpmässigt utvald, som vid Kliniken för studium av barns utveckling och hälsa följts från födelsen och upp genom åren till 18 år.
Av de ursprungligen 212 barnen fanns vid 18 år fortfarande 175 (83 %) kvar i studien.
Visserligen är huvudsyftet med den här studien att beakta longitudinella aspekter och utvecklingsperspektivet, men vi anser att det kan vara av intresse att redovisa det tvärsnittliga materialet från ungdomsåren medan det ännu är aktuellt.
Arbetslöshet är en obehaglig företeelse. Ansvarstyngda ämbetsmän och politiker väljer gärna synonymer. Arbetslösheten är politiskt bekymmersam. Att hålla andelen arbetslösa nere är - åtminstone i den offentliga retoriken - ett av de högst prioriterade målen för alla partier. Och arbetslösheten är framför allt ett hot mot den människa som drabbas - en plågsam upplevelse av att ställas åt sidan, eventuellt ackompanjerad med antydningar om bristande anpassningsförmåga och alltför höga anspråk.
Det här temanumret vill fästa uppmärksamheten på de hälsomässiga konsekvenserna av arbetslösheten.
1930-talets arbetslösa svalt och for illa. De som kunde tog omvägar förbi arbetslöshetsköerna - ty det var ingen uppbygglig syn. Arbetslöshet innebar fattigdomens predikament.Trots att de arbetslösa alltså inte längre svälter eller tvingas bo i undermåliga bostäder så påverkar arbetslösheten hälsan. Vår kunskap är bristfällig men de fragment som finns pekar alla mot samma slutsats: arbetslösheten är ett hot både mot vår kroppsliga och själsliga hälsa.
Sjukdomspanoramat har förändrats och idag är det de kroniska, sk vällevnadssjukdomarna som skördar de flesta offren. Tobaksbruket bidrar till en överdödlighet i ett flertal sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, vissa cancerformer och lungsjukdomar. Vid sidan av alkoholen är tobaken den viktigaste idag påverkbara hälsorisken.
I detta temanummer, som baseras på h-nämndens konferens om tobaksfrågan och hälso- och sjukvården i mars 1979, behandlas olika strategier att verka för ett rökfritt och tobaksnegativt samhälle.
Jourverksamhet och akutmottagningar är huvudtemat för detta nummer av SMT.
Det är ett område där utvecklingen i vårt land kännetecknats av en vårdplanering som idogt strävat mot fler planerade besök men en verklighet som erbjudit en stadig eller ökande andel jourbesök.
Akutmottagningarnas situation diskuterades vid ett symposium i Uppsala i februari 1979, arrangerat av Medicinska forskningsrådet (MFR). Föredragen och diskussionen från detta symposium har bildat grundstenen till detta nummer.
Vad vi särskilt skulle behöva veta mer om är betydelsen av att satsa på enheter i det mindre formatet med bättre möjligheter till kontinuitet - tex en vårdcentral med kvällsöppet. Det är till denna vårdnivå man för närvarande knyter de största förhoppningarna.
Hur grundade sådana förhoppningar är vet vi dock faktiskt inte. Vi får heller inte reda på det utan systematiska och kontrollerade studier. Därför ter det sig som en av de mest angelägna uppgifterna för svensk hälso- och sjukvårdsforskning att studera hur en vårdcentral med tillfredsställande bemanning - och tillfredsställande kontaktnät med socialvården - kan förändra det samlade akutvårdsutnyttjandet i en kommun eller en kommundel.
Detta nummer av SMT inrymmer olika delteman, som har det gemensamt att de behandlar frågor om samordning inom olika vårdområden - av omsorgen om handikappade barn och om psykiskt sjuka barn och ungdomar samt samordning av tvångsåtgärder mot missbrukare.
Samtliga här behandlade samordningsfrågor befinner sig på olika stadier av politisk bearbetning. Ett förslag till nyordning av den samordnade habiliteringen remissbehandlas för närvarande. Barnpsykiatrins framtid liksom tvångsfrågan skall behandlas av olika offentliga utredningar.
Man kan fundera över vad resultaten kommer att bli.
Får vi en ny organisation som samordnar all habilitering av handikappade barn inom ett landsting? Får barnpsykiatrin vara kvar eller skall vårdom rådet delas upp på socialvård och barnmedicin? Hur går det med tvånget?
Ett av de viktigaste framstegen i sjukvården under senare decennier har varit ökade insikter i psykologiska mekanismer och psykologiska konsekvenser vid sjukdom och handikapp. Den vetenskapliga utvecklingen har bidragit till detta inte minst genom att precisera begrepp som primärt kontra sekundärt handikapp, sekundärvinstsyndrom, sjukroll, hospitaliseringseffekter etc.
Dessa olika begrepp har sedan varit utgångspunkt för praktiska förändringar inom olika områden. Uppmärksamheten på sjukrolls- och hospitaliseringseffekter har medfört en radikal omstrukturering av psykiatrin, bemästrande av sekundära handikapp har varit en huvudfråga inom rehabiliteringen osv. Inom barnmedicinen finns ett stort och praktiskt intresse för psykologisk handläggning och psykologiskt klimat (vilket bl a belyses i en artikel av Lisper och medarbetare i detta nummer). Inom åldringsvården är ett centralt problem just nu hur mycket av demenserna, de psykiska avtrubbningstillstånden, som är "falska" dvs beroende av den psykologiska och sociala situationen.
En serie artiklar i detta nummer av SMT behandlar motsvarande frågor inom ett sällan uppmärksammat område, situationen för tonåringar med långvarig kroppslig sjukdom.
Invandrare har - sedan de bosatt sig i Sverige - samma rätt till social trygghet och sjukvård som övriga i befolkningen. I realiteten är dock jämlikhetsmålet långt ifrån uppfyllt. Svårigheterna för invandrare att få tex en tillfredsställande psykiatrisk vård till följd av språk- och kulturbarriärer är omvittnad i många sammanhang. Statistiska centralbyråns rapport 1977 om invandrares levnadsförhållanden visar också att invandrare oftare än svenskar avstått från att söka vård i situationer då de tyckt sig behöva denna. Bakom detta kan dölja sig bristande kunskaper om hur det svenska samhället fungerar och upplevda svårigheter i kontakten med vårdpersonal av olika kategorier.
I det här temanumret vill vi peka på möjligheter att anpassa vårdsamhället till invandrares och övriga etniska minoriteters behov och redovisa en del metoder och arbetssätt som visat sig vara fruktbärande.
Genom närmast föregående nummer av SMT har vi velat presentera viktiga förutsättningar, med betoning på kunskaper, för samhällets äldreomsorg. I detta nummer fullföljs temat genom artiklar som visar hur man på flera håll vill ta vara på de kunskaper vi har och ytterligare kan skaffa oss. Artiklarna visar att det finns både vilja och kraft att söka nya vägar när det gäller att utveckla äldreomsorgen.
Ett sådant här temanummer kan aldrig ge en fullständig redovisning över vad som är på gång när det gäller ideer, planer, utvecklingsarbete och erfarenheter av gjorda försök. Det finns säkert mer och annat som förtjänar lyftas fram och belysas. Vår förhoppning är dock att innehållet i detta nummer, tillsammans med det förra, skall medverka till att ge en god uppfattning om de möjligheter vi har att klara äldreomsorgen. Möjligheter som inte minst består i att räkna med de äldre själva, se dem som en resurs.
Om tidskriften
Socialmedicinsk tidskrift (SMT) har funnits sedan 1924 och är en tidskrift med flervetenskaplig inriktning och ett brett ämnesområde i korsningen mellan socialtjänst, socialförsäkringar, socialpolitik, folkhälsa och hälso och sjukvård. Sex nummer ges ut per år.
Socialmedicinsk tidskrift | ISSN (Online) 2000-4192 | ISSN (Print) 0037 833X
Utgiven av Stiftelsen Socialmedicinskt tidskrift | Open Access enligt Creative Commons CC-BY 4.0 
Värdplattform: ”Publicera” av Kungliga biblioteket | Hantering av personuppgifter | Rättigheter
