Författarinstruktioner

MANUSKRIPTTYPER OCH HUR MAN SKICKAR IN MANUSKRIPT

§ 1. Svenska landsmål och svenskt folkliv publicerar artiklar av följande slag:

1) Forskningsartiklar. Genomgår dubbelblind sakkunniggranskning. Manuskript bör ej överskrida 150 000 tecken inklusive blanksteg.
2) Meddelanden och aktstycken. Sakkunniggranskas ej. Längd på manuskript bedöms individuellt. Härunder

• kortare vetenskapliga artiklar som (åtminstone) uppnår en miniminivå med avseende på originalitet samt forskningshistorisk och teoretisk integrering,
• ämnesmässigt relevanta textutgåvor av smärre omfång och
• meddelanden av olika slag.

3) Recensioner av doktorsavhandlingar/publicerade oppositioner. Författas enbart av berörd fakultetsopponent. Sakkunniggarnskas ej. Manuskript bör ej överskrida 150 000 tecken inklusive blanksteg.
4) Bokrecensioner. Sakkunniggranskas ej. Manuskript bör ej överskrida 40 000 tecken inklusive blanksteg.
5) Minnesord. Manuskript bör ej överskrida 15 000 tecken inklusive blanksteg.

§ 2. Svenska landsmål och svenskt folkliv är en open access-tidskrift. Tidskriften tar inte ut någon författaravgift. Alla texter som publiceras i Svenska landsmål och svenskt folkliv publiceras under villkoren i Creative Commons-licensen CC BY 4.0, som tillåter användning, spridning och reproduktion i vilket medium som helst, förutsatt att originalverket är korrekt citerat.

§ 3. Manuskript, som ska vara paginerat, skickas in i Word-format via tidskriftens manuskripthanteringssystem på dess webbplats (https://publicera.kb.se/svlm).

ANONYMISERING OCH BEDÖMNING

§ 4. Forskningsartiklar underkastas dubbelblind sakkunniggranskning. Jämte den normala versionen ska en anonymiserad version av manus inlämnas, där det ingenstans framgår vem eller vilka författaren eller författarna är. Detta innebär bl.a. att hänvisningar till egna arbeten undviks eller utformas så att det inte framgår att de är författarens eller författarnas egna. Om artikeln från början utformas på ett sådant sätt att författarens identitet eller författarnas identiteter inte röjs behövs naturligtvis bara en enda manusversion. Tänk också på att avlägsna information om författaren eller författarna i dokumentets metadata.

FONTER

§ 5. Använd Times LT Std, Times eller Times New Roman för allmän brödtext. För IPA används i första hand Times LT Std eller Times New Roman. För landsmålsalfabet används Stig Isakssons font (mlandsm.ttf). Använd 12 punkters storlek för brödtext, större för rubriker. 

ARTIKELTITEL, FÖRFATTARINFORMATION, ABSTRACT OCH NYCKELORD

§ 6. Ange artikelns titel och ev. undertitel överst på sidan 1, följt av författarnamn i den ordning som önskas. Uppge samtliga författares akademiska titel, anknytning och vistelseort. Om artikeln har en väldigt lång huvudtitel bör även en ”running title” för sidhuvudet anföras. 

§ 7. Infoga engelskspråkigt eller svenskspråkigt abstrakt på högst 250 ord samt upp till 10 nyckelord på engelska. (Abstrakt och nyckelord språkgranskas genom redaktionens försorg innan korrektur sänds ut.)

RUBRIKER

§ 8. Använd upp till tre rubriknivåer. Numrera rubriker hierarkiskt. Sista siffran ska följas av punkt. Om numreringen inte ska finnas kvar vid publicering bör detta meddelas redaktionen, t.ex. med hjälp av en marginalkommentar.

VISSA STILDETALJER

§ 9. Använd förkortningar sparsamt och undvik helt förkortningar som inte antingen är hävdvunna och har hög bruklighetsgrad eller förklaras i artikeln. Metaspråk och titlar på tryckta verk kursiveras. Vid behov kan kursiv användas även för emfas. Spärr bör undvikas. Eventuella noter ska vara fotnoter, men även sådana bör hållas till ett minimum. Skilj mellan divis (-) och tankstreck (–) och använd dessa korrekt. Använd t.ex. tankstreck för att ange intervaller såsom 1–10 eller måndag–fredag.

FIGURER OCH TABELLER

§ 10. Numrera figurer och tabeller. Utforma figurer och tabeller med hänsyn till den tryckta sidans bredd (113 mm). Markera i manus var bilderna tematiskt hör hemma (exakt placering i den satta artikeln beror på textflöde och layout). Använd vektorgrafik om det är lämpligt (det är det ofta), och bifoga i sådana fall bilden (endast bilden, inte bilden inlagd i ett dokument) i PDF-format. Rasterbilder ska ha en upplösning på minst 300 bildpunkter per tum och levereras i TIFF- eller PNG-format. Vid inlämning av minnesord bifogas foto av föremålet för minnesordet. Tänk på utformningen av eventuella kartor. Undvik skärmdumpar från t.ex. Google Maps (som är en vägkarta). Om en nutida topografisk karta behövs bör denna i stället i första hand hämtas från Lantmäteriet. Författaren ansvarar för att vederbörligt tillstånd att publicera figurer, kartor, foton m.m. under licensen CC BY 4.0 finns och att upphovsmannens namn anges korrekt.

CITAT

§ 11. Som citationstecken används gåsögon som pekar åt höger (”), inte vanliga citationstecken. Enkla citationstecken används för citat inom citat samt för att ange ett ords betydelse. Utelämning inom en grafisk mening markeras med ”[…]”, utelämning över flera grafiska meningar med ”[– – –]” (tre tankstreck separerade med spatia). Supplering görs inom hakparentes. Inslag i citat som riskerar att uppfattas som citeringsfel kan med fördel följas av ”[sic!]”.

§ 12. Citat som överskrider tre rader i den satta artikeln kommer att omvandlas till blockcitat. Citat som överskrider tre rader i manus ska i stället utfomas som blockcitat i 10 punkters storlek redan i manus. Blockcitat förses med genomgående indrag och luft ovan- och nedanför.

HÄNVISNINGAR I ARTIKELTEXTEN

§ 13. Verk betecknas normalt med författarens efternamn direkt följt av årtalet utan komma, t.ex. ”Strandberg 2014”. Vid två författare anges efternamn separerade av ”&”, t.ex. ”Cocq & Skott 2017”. Ofta är det motiverat att hänvisa till en eller flera specifika sidor (gör hellre detta för ofta än för sällan!). Sidnumret följer då, efter ”s.”,  direkt (utan komma) på utgivningsåret: ”Strandberg 2014 s. 99”. Hänvisning till ett antal på varandra följande sidor görs med ”f.” eller ”ff.”. ”Strandberg 2014 s. 99 f.” hänvisar till s. 99 och 100, ”Strandberg 2014 s. 99 ff.” hänvisar till s. 99 och ett ospecificerat antal sidor i obruten följd därefter. Som alternativ tillåts hänvisning till specifikt sidintervall med tankstreck (inte divis), t.ex. ”Strandberg 2014 s. 99–104”. Till sidintervall om två sidor hänvisas emellertid alltid med hjälp av “f.”: “Strandberg 2014 s. 99 f.”. Notera att “f.” och “ff.” alltid föregås av spatium och avslutas med punkt.

§ 14. Även artiklar i tidskrifter betecknas på ovan beskrivet sätt (t.ex. ”Strandberg 2009”, inte genom hänvisning till tidskriftstiteln, t.ex. ”Strandberg i Svenska landsmål och svenskt folkliv 2009”.

§ 15. Vissa verk, t.ex. sådana för vilka ingen författare anges, betecknas lämpligen med titel eller förkortning, t.ex. ”SAOB”. Titel på tryckta verk kursiveras, t.ex. ”Svenska Akademiens ordbok”. Däremot kursiveras inte förkortningar (t.ex. ”SAOB”), ej heller artikeltitlar och titlar på icke tryckta verk, t.ex. blogginlägg och liknande.

§ 16. Vid hänvisning till flera verk samtidigt anförs verken åtskilda med komma (utan ”och” före sista verket): ”Malmberg 1972, Bruce 1973, 1974, Delsing & Holm 1988, Frid 2000, Ström 1998, Wikström 2004”. Flera verk av en och samma författare anförs elliptiskt: ”Bruce 1973, 1974”. Vid behov anförs sidnummer enligt ovan.

§ 17. Ofta är det aktuellt att sätta hela eller delar av en hänvisning inom parentes. Parentetiseringen ska då utföras logiskt med hänsyn till meningens syntax och semantik. Notera att ”Wessén 1932” syftar på ett refererat verk medan ”Wessén (1932)” syftar på författaren.

§ 18. När man omtalar en författare – som i fallet ”Wessén (1932)” ovan – rekommenderas att använda både för- och efternamn första gången personen nämns, eller första gången personen nämns på länge: ”Elias Wessén (1932 s. 88 f.) menar att […]”. (Särskilt i tvärvetenskapliga sammanhang kan det vara tillrådligt att även kort introducera personen: ”nordisten Elias Wessén (1932 s. 88 f.) menar att […]”.) Därefter bör endast efternamn användas.

§ 19. Verk och eventuell sida bör för tydlighetens och ekonomins skull om möjligt anföras direkt efter personnamnsfrasen. Skriv alltså ”Elias Wessén (1932 s. 88 f.) menar att […]”, inte ”Elias Wessén menar att […] (Wessén 1932 s. 88 f.)”.

§ 20. Hänvisning till numrerad paragraf görs med paragraftecken: ”Olson 1916 § 3”. Alternativt kan hänvisning göras till sida, med i varje enskilt fall tillbörlig användning av ”f.”, ”ff.” o.s.v.: ”Olson 1916 s. 9 ff.”.

LITTERATURFÖRTECKNING

§ 21. Författaren ansvarar för att tillse att den bibliografiska informationen i litteraturförteckningen är korrekt; redaktionen har inte möjlighet att kontrollera litteraturförteckningen mot källa.

§ 22. Verk anförs i litteraturförteckningen under samma beteckning som i artikeltexten, men efter författarens efternamn anges förnamn och/eller initialer enligt vad som anges i verket i fråga. Komma separerar efternamn och övriga delar av namnfrasen samt avslutar namnfrasen. Årtal och kolon följer därpå: ”Wessén, Elias, 1932:”. Därefter anförs verkstiteln. Titlar på tryckta verk kursiveras medan titlar på artiklar och över huvud taget sådant som inte är tryckta verk sätts i rak stil. Intetdera förses med citationstecken. Nummer på volym o. dyl. omvandlas till arabiska siffror och sätts i rak stil, även om numret anförs mellan t.ex. huvud- och undertitel:

Brøndum-Nielsen, Johs., 1928: Gammeldansk Grammatik i Sproghistorisk Fremstilling. 1. Indledning. Tekstkildernes Lydbetegnelse. Vokalisme. København.

§ 23. Titeln anförs tecken för tecken som den står i källan, men en alltigenom versaliserad titel omvandlas till en kombination av versaler och gemener. Distributionen av versaler och gemener ska därvid följa de regler som kan iakttas i källans brödtext. Om (som i Brøndum-Nielsen 1928) substantiv har stor begynnelsebokstav i brödtexten får de alltså det i verkstiteln också. Observera att principerna i källan alltid ska följas, även om det innebär att t.ex. en titel på ett tyskspråkigt verk anförs med små begynnelsebokstäver hos substantiv:

Kock, Axel, 1901: Die alt- und neuschwedische accentuierung unter berücksichtigung der andern nordischen sprachen. (Quellen und forschungen zur sprach- und culturgeschichte der germanischen völker 87.) Strassburg.

§ 24. Huvud- och eventuell undertitel åtskiljs som i källan, dock med supplerad punkt efter huvudtiteln om sådan saknas; gränsen mellan huvud- och undertitel markeras ju ofta bara med radbyte i verkstitlar, och i litteraturförteckningen behöver radbytet omvandlas till ett skiljetecken. I Svenska landsmål och svenskt folkliv används i sådana fall punkt följd av stor bokstav. Kolon efter huvudtitel följd av liten begynnelsebokstav i undertiteln (som är standard på t.ex. Libris) ska alltså bara användas som det används i källan.

§ 25. Titel på eventuell serie anförs i rak stil inom parentes direkt efter den fullständiga verkstiteln. Den avslutas med eventuellt nummer omvandlat till arabiska siffror. Därefter anförs utgivningsorten; förlagets namn anförs inte.

§ 26. Flera utgivningsorter separeras med tankstreck: ”Berlin–New York”. Utgivningsorten ska vara den i källan angivna, även om ortnamnet i fråga numera har lägre bruklighetsgrad eller är helt obrukligt, eller har blivit en exonym. Historiska ortnamn som Kristiania ska alltså inte ersättas med sina nutida motsvarigheter (i detta fall Oslo). Felstavning, tryckfel, vid utgivningstillfället okonventionellt ortnamnsval el. dyl. i källan sätts med fördel ett ”[sic!]” ut.

§ 27. För artikel och liknande ska sidintervall anges. Om artikeln ingår i en antologi anförs sidintervallet föregånget av ”S.” i ny mening efter utgivningsorten. Verkstiteln föregås av ”I:”. En antologis titel föregås av namn på redaktören eller redaktörerna. Förnamn reduceras till initial(er). Samtliga redaktörer anges. Näst sista och sista redaktörsnamnsfrasen separeras med ”&”. Redaktörsfrasen avslutas med ”(red.)” följt av komma; därefter följer verkstiteln:

Strandberg, Mathias, 2020: Lövestad och Ledåsa. I: S. Nyström, S. Strandberg & M. Wahlberg (red.), Namn och namnvård. Vänskrift till Annette C. Torensjö på 60-årsdagen den 18 november 2020. (Namn och samhälle 31.) Uppsala. S. 181–187.

§ 28. Om artikeln ingår i en tidskrift anförs sidnummer direkt efter tidskriftstitel och volym (och eventuellt häfte), föregånget av komma och gement ”s.”:

Strandberg, Mathias, 2018: Arlöv. I: Namn och bygd. Tidskrift för nordisk ortnamnsforskning 106, s. 33–41.

§ 29. För tidskrifter anförs ingen utgivningsort. I förekommande fall anges både volym (eller, om det är brukligt, årgång) och häfte, separerade med kolon och spatium: ”Language. Journal of the Linguistic Society of America 91: 4”.

§ 30. Om det hänvisas till ett verk med förkortning i artikeltexten måste förkortningen i fråga stå först i motsvarande post i litteraturförteckningen. Om det inte finns någon angiven författare eller redaktör följer verkstiteln samt utgivningsår och -ort efter ett likhetstecken:

SAOB = Svenska Akademiens Ordbok. 1893–2023. Lund. 

  

Om det finns en angiven författare eller redaktör följs förkortningen däremot av ett komma och en hänvisning (genom författares eller redaktörs efternamn) till en separat post i litteraturförteckningen, där all information om verket ges, inklusive förkortningen:

GOB, se Gustavson et al. 1918–1945. […] Gustavsson, Herbert, Carl Säve, & Per-Anders Säve 1918–1945: Gotländsk ordbok. På grundval av C. och P.A. Säves samlingar (GOB). Uppsala.  

§ 31. Vid hänvisning till webbresurs anförs webbadress i hakparentes sist, följd av uppgift om när länken kontrollerades:

Nyström, S., S. Strandberg & M. Wahlberg (red.), Namn och namnvård. Vänskrift till Annette C. Torensjö på 60-årsdagen den 18 november 2020. (Namn och samhälle 31.) Uppsala. [URL: https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1471784/FULLTEXT01.pdf. Retrieved 2021-02-10.]

§ 32. Vid hänvisning till t.ex. blogginlägg anges författare, verkstitel och årtal som ovan (dock med verkstiteln i rak stil och utan utgivningsort) och dessutom webbadress som nyss beskrivet:

Magnusson Petzell, Erik, 2022: Passiv på flera sätt – gutnisk passivering i ett nordgermanskt perspektiv. [URL: https://www.isof.se/lar-dig-mer/bloggar/dialektbloggen/inlagg/2022-04-01-passiv-pa-flera-satt---gutnisk-passivering-i-ett-nordgermanskt-perspektiv Retrieved 1 december 2022.]

§ 33. Alla verk det hänvisas till måste upptas i litteraturförteckningen, även t.ex. blogginlägg. Webbadressen anförs enbart i litteraturförteckningen. Endast i artikeltexten åberopade verk får uppföras i litteraturförteckningen.

BEDÖMNING, SAKKUNIGGRANSKNING, REDIGERING OCH KORREKTUR

§ 34. Inskickat manus underkastas en första redaktionell bedömning. Om det bedöms passa tidskriften ämnesmässigt och vara av tillräckligt god vetenskaplig kvalitet undergår det dubbelblind sakkunniggranskning. Baserat härpå fattar redaktionen beslut om att

1. anta manuskriptet för publicering efter en mindre revision,
2. anta manuskriptet för publicering efter en större revision eller
3. refusera manuskriptet.

I fallen a) och b) åligger det sedan författaren (författarna) att revidera artikeln enligt redaktionens önskemål och/eller föra en dialog med redaktionen om eventuella ändringsönskemål som inte kan tillmötesgås.

När författaren (författarna) insänt reviderat manus går redaktionen igenom det för att avgöra om revisionen är tillfredsställande eller om manuset bör skickas ut på sakkunniggranskning ytterligare en gång. Även efter en fullgod revision är det normalt att manuset går fram och tillbaka någon eller några gånger mellan författare och redaktion. Större ingrepp i texten stämmer vi alltid av med författaren (författarna) medan redaktionella ändringar på detaljnivå genomförs utan att detta särskilt uppmärksammas; dessa ändringar får författaren (författarna) reagera på i korrektur (utan att de särskilt noterats häri av redaktion eller sättare). Författaren (författarna) får i normalfallet läsa ett korrektur på sitt bidrag, vid behov två. I korrekturet ska endast rättelser göras; revision och redigering ska i detta skede vara avslutade. Ändringar efter andrakorrekturet som inte beror på misstag hos redaktion eller sättare debiteras författaren (författarna).

Senast uppdaterade den 16 april 2024