Inclusion as mental models: Learning processes among educational teams in special classes

Abstract

Inom den svenska grundskolan är segregerade specialklasser för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar vanligt förekommande. Syftet med denna artikel har varit att undersöka hur arbetslagsmedlemmar i specialklasser för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar konstruerar mentala modeller och genom dessa belysa hinder och förutsättningar för organisatoriskt lärande. Detta gjordes genom arbetslagsmedlemmarnas tolkning och förståelse av begreppet inkludering. I analysprocessen användes ett organisationsteoretiskt ramverk för att synliggöra hinder och möjligheter för organisatoriskt lärande. I artikeln identifieras ett flertal olika mentala modeller kopplat till inkludering. I flera fall fungerade de mentala modellerna som ett hinder i utvecklandet av organisatoriskt lärande. Resultaten visar att inkludering sågs som ett hot mot specialklasser och att ett kategoriskt perspektiv relaterat till elevernas diagnoser var framträdande. Synen utmanades inte och blev ett hinder i lärandeprocessen. Resultaten visar också hur tolkningen av begreppet inkludering användes för att legitimera segregerande specialklasser för elever med ADHD och autism. Vidare framkom att arbetslagsmedlemmarnas resonemang motiverades av vad som ansågs vara det bästa för eleverna. Om mentala modeller inte synliggörs och problematiseras riskerar de att skapa hinder för organisationsutveckling och lärande. Något som i sin tur får effekter gällande rätten till likvärdig utbildning, särskilt när det gäller elever med ADHD och autism.