Att göra sin röst hörd – en didaktiskt orienterad bilder-boksanalys av Naturen och Mitt bottenliv – av en ensam axolotl
DOI:
https://doi.org/10.61998/forskul.v9i3.26629Nyckelord:
ekologisk hållbarhet, ekonomisk hållbarhet, social hållbarhet, bilderbok, narratologi, litteraturdidaktikAbstract
Genom narratologisk analys utforskas didaktiska möjligheter att utveckla kunskap om relationen mellan ekologisk, ekonomisk och socialt hållbar utveckling. Två bilderböcker utgör utgångspunkt för analysen: Naturen (2020), av Emma AdBåge, och Mitt bottenliv – av en ensam axolotl (2020), av Linda Bondestam. Forskningsfrågan lyder: Hur kan analys av begreppet röst vara didaktiskt användbart för att bilderböckernas läsare ska kunna positionera sig själva i relation till böckernas innehåll och det omgivande samhället? De bilderböcker som används rymmer en stor tolkningspotential. Detta visar sig genom bilduppslagens rikedom av representationer i form av exempel hämtade från vår ”civilisation”. Dessa möjliggör prövande, tänkbara positioneringar för böckernas läsare. Genom att lyfta fram möjligheter med den narratologiska analysen visar vi vad klassrumsarbete skulle kunna innebära, med utgångspunkt i UNESCO:s Education for Sustainable Development Goals. Learning Objectives (www.en.unesco.org).
Making your voice heard. A didactically oriented analysis of the picture books Naturen and Mitt bottenliv – av en ensam axolotl
The purpose of this article is to explore didactic possibilities for developing knowledge about the relationship between ecological, economic and social sustainable development based on narratological analysis of Swedish picture books. For this purpose, the picture books Naturen (2020), by Emma AdBåge, and Mitt bottenliv – av en ensam axolotl (2020), by Linda Bondestam are used. The research question is: How can the narratological concept of voice be didactically useful for the readers of the picture books to be able to position themselves in relation to the content of the books and the surrounding society? The analyses of the books show that it is impossible to distinguish ecological conditions from economic and social circumstances, and that becoming a subject does not necessarily lead to emancipation. In connection with this, the analyses show that the voices of the books - if seen as part of a public discourse where teaching is included - can be twisted together and develop into a communal voice through the voices of students. It is through the process of positioning, by making use of the interpretive potential of the picture books, that the possibilities for developing knowledge about the relationship between ecological, economic and social sustainability are to be found.
Referenser
Adbåge, E. (2020). Naturen. Rabén & Sjögren.
Ahlbäck, P. M. (2010). Väderkontraktet: plats, miljörättvisa och eskatologi i Astrid Lindgrens Vi på Saltkråkan. Barnboken, 33(2), 5–18.
Almgren White, A. (2020). Bilderbokens potential att i förskoleklass utveckla förståelse om människans aktiva roll för global hållbar utveckling. I C. Löwe & Å. Nilsson Skåve (Red.), Didaktiska perspektiv på hållbarhetsteman: i barn- och ungdomslitteratur (s. 80–103). Natur & Kultur.
Beauvais, C. (2015). The Mighty Child. John Benjamins Publishing Company.
Beeck, op de N. (2018). Children’s Ecoliterature and the New Nature Study. Childrens Literature in Education, 49(2), 73–85.
Bokprovning på Svenska barnboksinstitutet: En dokumentation (2021). Årgång 2020 #bokprovning. Svenska barnboksinstitutet.
Bondestam, L. (2020). Mitt bottenliv – av en ensam axolotl. Berghs förlag och Förlaget.
Bruner, J. (2002). The Culture of Education. Harvard University Press.
Bylund, L. & Knutsson, B. (2020). The Who? Didactics, differentiation and the biopolitics of inequality. Utbildning & demokrati, 29(3), 89–102.
Dahlbäck, C. & Nordlinder, E. (2020). Sprätten lever än! Minne, påverkan och överlevnadspotential. I P. Degerman, K. Giritli Nygren & S. Nyhlén (Red.), Kulturell hållbarhet – vad är det? (s. 80-102.). Makadam.
Druker, E. (2010). Från dystopier till eco chick: Miljökritiska bilderböcker från 1970-talet och idag. Horisont, 57(1), 12–17.
Evans, J. (Red.). (2015). Challenging and controversial picturebooks. Creative and critical responses to visual texts. Routledge.
Fridberg, M. & Thulin, S. (Red.). (2021). Arbete med hållbar utveckling i förskolan. Gleerups.
Garrard, G. (2012). Ecocriticism. Routledge.
Genette, G. (1980). Narrative Discourse. Blackwell.
Goga, N. (2019). Økokritiske litteratursamtaler – en arena for økt bevissthet om økologisk samspill? Acta Didactica Norden, 13(2).
Goga, N. (2020). Økokritiske perspektiv på representasjoner av skog i skandinavisk børnelitteratur. I U. Nemeth & A. Nordenstam (Red.), Globalt. Svensklärarföreningens årsskrift 2019. Svensklärarserien 242, s. 113–129.
Goga, N, Guanio-Uluru, L., Oddrun Hallås, B. & Nyrnes, A. (2018). Ecocritical perspektives on childrens texts and cultures: Nordic Dialogues. Palgrave Macmillan.
Goga, N. & Guanio-Uluru, L. (2019). Ecocritical perspectives on Nordic children’s and young adult literature. Økokritiske perspektiver på nordisk børne- og ungdomslitteratur. Barnelitterært forskningstidskrift. 10(1).
Goga, N. m.fl. (2021). På tværs af Norden 2. Økokritiske strømninger i nordisk børne- og ungdomslitteratur. Nordisk Ministerråd. http://dx.doi.org/10.6027/nord2021-009/
Graeske, C. (2020). I gränslandet. Norm- och ekokritiska perspektiv på Inga borgs böcker om Plupp. Tidskrift för litteraturvetenskap, 50(1), 33–40.
Haag, I., Molander Danielsson, K., Öhman, M. & Päplow, T. (2019). Perspectives on Ecocriticism: Local Beginnings and Global Echoes. Cambridge Scholars Publishing.
Harde, R. “Plus, you children”: Growing Ecocitizens in Three American Children’s Novels. The Lion and the Unicorn, 43(3), 327–344.
Irigaray, L. (1985). To Speak is Never Neutral. Routledge.
Kirjakori (2020). Published 30.3.2021. https://lastenkirjainstituutti.fi/in-english/kirjakori-annual-statistics-of-finnish-childrens-and-youth-literature/kirjakori-2020-finnish-childrens-and-youth-literature#_Toc72408822
Kovač, S. N. (2018). Picturebooks and narratology. I: B. Kümmerling-Meibauer (Red.), The Routledge Companion to Picturebooks (s. 409–419). Routledge.
Lanser, S. S. (1992). Fictions of authority: women writers and narrative voice. Cornell University Press.
Laukka, M. (2013). Femton punkter för analys av bilderboken. I: U. Rhedin, Oskar K. & L. Eriksson (Red.), En fanfar för bilderboken (s. 185–190). Alfabeta.
Löwe, C. & Nilsson, Å.(Red.). (2020). Hållbarhetsteman i barn- och ungdomslitteratur. Natur & Kultur.
Massey, G. & Bradford C. (2011). Children as ecocitizens: ecocriticism and environmental texts. I K. Mallan & C. Bradford (Red.), Contemporary Children’s Literature and Film: Engaging with Theory (s. 109–126). Palgrave. Macmillan.
Nikolajeva, M. (2017). Barnbokens byggklossar. (3 uppl.) Studentlitteratur.
Nikolajeva, M. (2000). Bilderbokens pusselbitar. (1 uppl.) Studentlitteratur.
Nikolajeva, M. (2010). Power, Voice and Subjectivity in Literature for Young Readers. Routledge.
Ommundsen, Å. M. (2015). Who are these picturebooks for? Controversial picturebooks and the question of the audience. I J. Evans (Red.), Challenging and Controversial Picturebooks, s. 71-93. Routledge.
Rhedin, U. (2013). På upptäcktsfärd med bilderboken i nya teoretiska landskap. I: U. Rhedin, K. Oskar & L. Eriksson (Red.), En fanfar för bilderboken (s. 15–36). Alfabeta.
Skolverket. (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet. Fritzes.
Soper, K. (1995). What is nature? Culture, politics and the non-human. Blackwell Publishers.
Stephens, J. (1992). Language and ideology in children’s fiction. Pearson.
Tenngart P. (2019). Litteraturteori (s. 151–166). Gleerups.
Trites, R. S. (2018). Feminisms in children’s and adolescent literature. University of Mississippi Press.
UNESCO. (2017). Education for sustainable development goals. Learning objectives (www.en.unesco.org). Paris: UNESCO.
Wals, A. (2015). Beyond unreasonable doubt. Education and learning for socioecological sustainability in the anthropocene. Wageningen University.
Weldemeriam, K. (2020). Reconfiguring environmental sustainability in early childhood education: a post-anthropocentric approach. Gothenburg Educational Sciences 447.
Westin, B. (2013). Djuriskt skrivande: Animala självbiografier och deras författare. I B. Hackman & M. Wahlström (Red.), Jag är den jag är. Från bekännelse till bloggar (s. 87–98). Ellerström.
Widhe, O. (2019). Modes of environmental imagination. The eco-movement and the representation of reality in Swedish children´s literature från 1968 to 1977. Barnlitterært forskningstidskrift, 10(1), 1–16.
Wistisen, L. (2021). Barnboken i skräpocen: En undersökning av relationen mellan natur, kultur och skräp i Linda Bondestams Mitt bottenliv 2020. I På tvaers af Norden: økokritiske strømninger i nordisk børne- og ungdomslitteratur (s. 36–41). (På tvaers af Norden; Vol. 2), (Nord; Vol. 9). Nordisk Ministerråd. https://doi.org/10.6027/nord2021-009
Wistisen, L. (2018). Leken i antropocen. Skräpestetik i Barbro Lindgrens Loranga, Masarin och Dartanjang (1969) och Loranga, Loranga (1970). Barnboken, 41, 1–19.
Österlund, M. (2021). En tid bortom människans: Djuptid och ekokritiska perspektiv i Linda Bondestams bilderbok Mitt bottenliv (2020). På tvaers af Norden: økokritiske strømninger i nordisk børne- og ungdomslitteratur (s. 116-121). (På tvaers af Norden; Vol. 2), (Nord; Vol. 9). Nordisk Ministerråd. https://doi.org/10.6027/nord2021-009
Downloads
Publicerad
Referera så här
Nummer
Sektion
Kategorier
Licens
Copyright (c) 2021 Anna Lyngfelt, Eva Söderberg
Det här verket är licensierat under en Creative Commons Erkännande 4.0 Internationell-licens.
Författare till innehåll publicerat i Forskul behåller upphovsrätten till sina verk. Artiklar publiceras under villkoren i en Creative Commons-licens CC BY, som tillåter användning, nedladdning, distribution, länkning till och reproduktion i vilket medium som helst, förutsatt att originalverket är korrekt citerat.
