Institutionell immunitet, kritik och akademi

Bo Rothstein och könskampen mot genusforskarna

Abstract

Sedan mitten av nittiotalet har statsvetaren Bo Rothstein varit en aktiv debattör rörande kvinno- och genusforskning. Han har författat ett antal kritiska artiklar, ofta på de stora tidningarnas debatt- och kultursidor.

Siv Fahlgren och Angelika Sjöstedt Landén analyserar i en artikel i Tidskrift för genusvetenskap Bo Rothsteins kritik och argumentation mot genusvetenskapen som fält (Fahlgren & Sjöstedt Landén 2014). De utgår från en debattartikel som Rothstein författat och undersöker vilka retoriska tekniker han använder sig av i den. De finner att hans argumentation präglas av en mystifierande, debattstängande ansats som snarare kontrollerar och begränsar debatten än för den framåt i öppen form. Hans metod går via att centrera debatten kring ett moraliskt jag – debattören – som pekar ut en fiende – genusvetenskapen – som farlig och ett hot som allmänheten borde ta på allvar. Samtidigt appellerar han kraftigt till folkliga föreställningar om omstridda begrepp som ”jämställdhet” och stänger därmed samtalet för en problematiserande ansats. Detta privilegierar redan etablerade – populära – förståelser, argumenterar författarna, men förhindrar ett konstruktivt samtal.

I den här artikeln ska jag ytterligare fördjupa bilden av Bo Rothstein som aktör i debatten rörande genusforskningen, den här gången genom att följa hans inlägg i tidningsmedia under ett antal år. Studien utgår från nedslag i sex debatter som Bo Rothstein initierat med kritik mot genusforskare. Jag har läst merparten av Bo Rothsteins inlägg om genusforskningen i de större dags- och kvällstidningarna mellan åren 1994 och 2013. Jag har använt databasen Mediatext samt läst tidningar på mikrofilm där artiklar och repliker funnits, från Carolina Redivivas arkiv. Uppslaget till artikeln kom efter att jag själv yrkesmässigt stått i närheten av ett av Bo Rothsteins häftiga angrepp mot en genusforskare, vilket också inkluderade forskning som jag bidragit till. När jag bestämde mig för att läsa fler av Rothsteins kritiska artiklar om genusforskarnas verksamhet såg jag det som Fahlgren och Sjöstedt Landén beskrivit, men också ett tillvägagångssätt som mer öppet avvek från kraven på vetenskaplig debatt, och en process där denna skevhet framträdde allt tydligare.