Arkiv

  • Öppet nummer
    Vol 42 Nr 2-3 (2021)

  • Engagemang, motstånd och omsorg på den mindre orten
    Vol 41 Nr 4 (2020)

    På senare år har vi sett hur missnöjet med nedläggningar och vad som upplevs som en skev resursfördelning tagit sig uttryck i växande protester, där kritik ofta riktats mot det storskaliga urbana som norm (Larsson 2018; Enlund 2020). Malin Rönnblom skriver i en artikel om platsens politik (2016) att ett görande av landsbygden också innebär ett görande av dem som bor där. Hon menar att två subjektspositioner framträder: hjältarna och stackarna. Hjältarna som engagerar sig och löser situationen utan stöd från det offentliga medan stackarna väntar på att något ska hända. Den subjektsposition som dock inte är tillgänglig är den att vara vilken medborgare som helst, att vara vanlig. Rönnblom menar att det handlar om att ikläda sig hjälterollen och visa att det är möjligt att bo kvar. Med detta temanummer med fokus på engagemang på den mindre orten bidrar också vi till att lyfta fram hjälterollen, men vi vill även problematisera den.

    Genom att samla bidrag som på olika sätt diskuterar betydelser av engagemang, motstånd och omsorg på mindre orter vill vi med detta temanummer utmana det urbana tolkningsföreträdet kring social mobilisering. Hösten 2019 gick vi ut med ett öppet call for papers och de flesta bidrag som kom in kommer från och handlar om norra Sverige. Detta är i sig också intressant då vi med detta nummer därmed också diskuterar periferi i relationen stad och land, men även i termer av att norra Sverige är och görs till periferin. Gemensamt för de texter vi samlat i detta temanummer är att de på olika sätt belyser det faktum att på den mindre orten blir engagemang, motstånd och omsorg tätt sammankopplade. Motståndet är ett svar på en faktisk utsatthet och visar särskilt hur görandet av periferin inte bara är diskursivt utan får högst reella konsekvenser. Likaså påvisar bidragen att genom engagemang förhandlas också bilden av platsen, vad platsen är och bör vara. Engagemanget beskrivs ofta som en nödvändighet både för den egna tillvaron och för platsens överlevnad samtidigt som det utgör en protest mot en oönskad samhällsutveckling. Engagemanget, motståndet och omsorgen på den mindre orten görs också på många sätt i relation till det urbana och i relation till konkurrens om resurser (se till exempel Bygdell 2014).

    Temanumret inleds med ett frispel som utifrån det egna engagemanget tydligt synliggör klyftan mellan land och stad. Här får vi följa med till Krokoms kommun i Jämtland, en kommun som beskrivs kämpa i motvind. Författarna Kristina Ernehed, Susanne Kvarnlöf, Anna Olofsson Frestadius, Jenni Skarp Andersson och Sara Svedenmark från Krokoms Växtkraft – ett kvinnligt medborgarinitiativ – berättar om hur ett engagemang som tändes av en skolutredning har växt sig starkt och hur de genom initiativet fortsätter att väcka engagemang, reaktioner och frågor. Författarna från Krokoms Växtkraft beskriver hur deras engagemang blev ett svar på en beskrivning av deras värld som de inte kunde skriva under på. Att de var tvungna att engagera sig för att kunna leva de liv de valt. Detta tema utvecklas vidare i den efterföljande artikeln av Anna Sofia Lundgren och Angelika Sjöstedt, där författarna beskriver engagemang som en nödvändighet för att kunna leva på landsbygden. Studien bygger på ett omfattande etnografiskt fältarbete och materialet inkluderar olika typer av engagemang, alltifrån relativt oorganiserade hjälpinsatser till deltagande i organiserade protester. Studien visar hur människors frivilligengagemang tycks vara insnärjda i berättelser om genus och klass men också hur såväl traditionella rurala självbilder som nyliberal diskurs utgör förgivettagna och politiserade grunder för de berättade engagemangen.

    För att förstå den rurala platsens betydelse för de sätt på vilka gemensamma och kollektiva berättelser om motstånd relaterar till genus och klass behövs också blickar bakåt. Johanna Overud står för nästa artikel som fokuserar sömmerskornas kamp för sina jobb vid konfektionsföretaget Algots Nord på 1970-talet. Studien bygger på tillbakablickar på 1970-talets händelser från olika tidpunkter och utifrån arkivmaterial, mediematerial och intervjuer med före detta sömmerskor synliggörs lokala berättelser om upplevelser av makt.

    Dessa upplevelser kopplas samman med den västerbottniska lokalorten och maktförhållandet mellan centrum och periferi. Nästa frispel kommer från Elin Nordins möte med en protestaktion när hon under 2017 åkte till Ådalen för att studera ådalsbornas protester och upplevelser utifrån nedskärningarna på Sollefteå sjukhus. Fokus ligger på informanternas röster och visar på såväl engagemang och kraft som gemenskap i de lokala rörelserna. Efterföljande artikel av Emelie Larsson handlar också om nedläggningen av BB Sollefteå. Med avstamp i de gravidas egna upplevelser och känslor använder Larsson nedläggningen av BB Sollefteå för att förstå en pågående periferaliseringsprocess som understöds av patriarkala och ekonomiska maktstrukturer. Studien visar hur de intervjuade, i skärningspunkten mellan att vara kvinna och boende i Norrlands inland och därigenom placerade i den politiska periferin och i utkanten av regionens ekonomiska kalkyl, försöker motstå beslutfattares upplevda agenda att ”stänga ner” Sollefteå bland annat genom att stanna kvar och visa att det föds barn på orten.

    Temat om att engagera sig och utöva aktivism utifrån den egna ortens förutsättningar återkommer i Anna Olovsdotter Löövs artikel ”’Vi gör det på vårat sätt’. Pride på *bygd, av-urbanisering och de-centrering av hbtq-frågor”. Med utgångspunkt i etnografiskt material från en pridefestival på landsbygden utforskar Olovsdotter Lööv landsbygden som arena för hbtq-aktivism. Studien visar hur arrangörerna av Pride på *bygd, och festivalen i sig, är lokaliserad i flera olika diskursiva ”rum” på samma gång. Pride på *bygd representerar ett paradoxalt rum för förändring av Pride och hbtq-aktivism med utgångspunkt i *bygd. Genom att artikulera en önskan att göra det ”på vårat sätt” synliggörs hur Pride, och hbtq-aktivism generellt, är konstruerat utifrån urbana normer med det urbana rummet som utgångpunkt. Att som forskare försöka värja sig mot just det urbana rummet och det urbana tänkandet som utgångspunkt reflekterar därefter Annelie Bränström Öhman över i numrets sista frispel. I antologin Feminisms and Ruralities av Barbara Pini, Berit Brandth och Jo Little, som recenseras av Chris Hudson i detta temanummer, lyfter författarna fram att genusforskning, precis som mycket annan forskning, har den urbana blicken som utgångspunkt. Både feminism och det rurala är komplexa och omstridda begrepp. Hudson menar att antologin, även om den har ett förhållandevis ensidigt fokus på det globala nord, visar hur feministisk forskning kan bidra till studier av det glesa och det rurala. Det är såklart viktigt och det är också en del av vår ambition med detta temanummer, men det är inte allt, vi vill här också visa att, precis som Annelie Bränström Öhman skriver, glesheten (eller byn) kan utgöra en alternativ optik att ta i bruk för att återställa synfältet och synliggöra det urbana vaneseendets döda vinkel.

    Katarina Giritli Nygren och Linda Sandberg, gästredaktörer

  • Öppet nummer
    Vol 41 Nr 3 (2020)

    I det här numret har vi samlat tre vetenskapliga artiklar – ganska olika sinsemellan, precis som ett öppet nummer av TGV ska vara. Dels en artikel om jämställdhetsinitiativet #killmiddag, skriven av Josefin Olsson och Johanna Lauri, dels en text om fotbollsspelande flickors mediekonsumtion och identitetsprocesser av Britt-Marie Ringfjord. Slutligen ger Cecilia Rodéhn en introduktion till forskningsfältet Mad Studies – galenskapsstudier – och diskuterar dess möjligheter som teoretisk ingång i svensk genusforskning. Numret innehåller också ett frispel där religionsvetaren Ann af Burén reflekterar kring en egen upplevelse vid Petjerskaklostret i Kiev, och frågar sig om denna upplevelse går att förstå i termer av en kroppsligt situerad religionskritik. Därtill en krönika från Sveriges genusforskarförbund där karriärmöjligheter efter doktorsexamen i genusvetenskap diskuterades samt tre recensioner, varav en diskuterar en doktorsavhandling i genusvetenskap, apropå SGF-krönikans tema.

    Glad höst och trevlig läsning!

  • KVT/TGV 40 år! 1980–2020
    Vol 41 Nr 1-2 (2020)

    Vi firar vårt jubileum med att återpublicera ett representativt urval av texter – inklusive det allra första redaktionsordet – från Kvinnovetenskaplig tidskrift/Tidskrift för genusvetenskaps fyrtio år långa verksamhet. Vi är väldigt tacksamma för alla inkomna tips – det har verkligen inte varit lätt att välja ur den omfattande och viktiga vetenskapliga produktionen, men tillsammans med värdefull input från er läsare liksom från TGV:s redaktionskommitté, referensgrupp och ansvariga utgivare samt föreningen TGV:s styrelse har elva texter utkristalliserats. Det är texter som visar både på den stora bredden av genusvetenskaplig forskning som denna tidskrift har berett plats för under åren och på den spetskompetens som genusforskare besitter.

    Vi har valt att inte publicera repliker på artiklarna eller debatter som de genererat, helt enkelt för att detta inte skulle rymmas inom pärmarna för ett dubbelnummer. När det gäller Yvonne Hirdmans klassiska artikel om genussystemet från 1988 – den överlägset mest nedladdade artikeln i TGV:s webbarkiv (nästan 111 000 gånger!) – vill vi passa på att här påminna om det antropologiska perspektiv på genusbegreppet som framfördes av Lena Gemzöe, Tove Holmqvist, Don Kulick, Britt-Marie Thurén och Prudence Woodford-Berger (1989). Nina Lykkes artikel från 2003 om intersektionalitet är också ett exempel på en text som initierat diskussioner, till exempel debattinlägget av Paulina de los Reyes, Irene Molina och Diana Mulinari (2003) med replik av Lykke (2003) – en debatt som till exempel Maria Carbin och Sofie Tornhill (2004) sedan fortsatte. Och 2005 var det dags för ett temanummer om intersektionalitet. Många andra viktiga diskussioner har tyvärr också hamnat utanför numret: till exempel om omsorgsarbetsbegreppet, maskulinitet, organisationsforskning, cis-normativitet, genusperspektiv på naturvetenskap och teknik – och mycket annat. Allt detta finns förstås att ta del av i TGV:s webbarkiv här på hemsidan!

    Förutom Hirdmans och Lykkes artiklar har vi även valt ut Karin Lützens exposé över bilden av den lesbiska kvinnan under 1800- och 1900-talet; Maud Landby Eduards artikel om svensk jämställdhetspolitik; diskussionen om Catrine och rättvisan som fördes vid ett seminarium kring Hanna Olssons bok med samma titel, om den skandalösa rättegången efter styckmordet på Catrine da Costa; Woukko Knockes undersökning av invandrade kvinnors arbetssituation; Eva Borgströms introducerande av queerstudier; Katarina Mattssons artikel om genus och vithet; Denise Malmbergs studie av kroppsnormativitetens betydelse vid sexuellt våld mot kvinnor med funktionshinder; Maria Do Mar Pereiras undersökning av hur det nyliberala universitetet försvårar feministiska forskares arbetssituation.

    Det är ett annorlunda nummer ni håller i era händer, men det innehåller också några återkommande komponenter: en krönika från Sveriges genusforskarförbund, denna gång med urfolksperspektiv, samt recensioner av två aktuella böcker. Vi hoppas att ni hittar både gamla och nya favoriter bland texterna – god läsning!

  • Abort och reproduktiva val
    Vol 40 Nr 3-4 (2019)

    Globalt är abort är en central feministisk fråga, en fråga som involverar makt och självbestämmande, kroppar och reproduktion, medicin, politik, juridik, men också livsberättelser och konstnärlig gestaltning. En startpunkt för temanumret var vår undran om hur och var abort är ett fokus inom genusforskningen i Sverige idag. Vi som är gästredaktörer har båda vår bakgrund inom amerikanska litteraturstudier och American Studies, och har länge arbetat med ideologikritisk kulturanalys med fokus på kön, ras och klass. Som kulturvetare hade vi en förväntan om att fler bidrag skulle behandla just kulturella representationer; som amerikavetare bär vi på ett förgivettagande om att abort är en hett debatterad politisk och sociokulturell fråga och ett centralt fokus för feministiska och intersektionella studier.

    TGV fungerar som en central arena för genusvetenskap och genusforskning i Sverige (och, delvis, Norden) sedan flera årtionden. Genom tidskriftens fyrtioåriga historia har det hittills endast publicerats ett ytterst fåtal artiklar som fokuserar på abort (Sinding Aasen 1991; Lennerhed 2013). Är detta då representativt för genusforskningen i Sverige? Eftersom det trots allt är långtifrån alla som identifierar sin forskning som genusforskning/genusvetenskap som publicerar sig i TGV (se Henriksson och Olsson 2018), föreslog vi ett specialnummer på temat, i hopp om att få en tydligare bild av huruvida forskning pågår.

    Som svar på detta upprop fick vi flera intressanta bidrag, och kan nu presentera ett temanummer med sex vetenskapliga artiklar som metodologiskt sträcker sig från intervjuer till textanalys, och ifråga om disciplinära hemvister blandar perspektiv från idéhistoria och statsvetenskap, likaväl som (multi)disciplinära utgångspunkter. Samtliga bidrag handlar om den svenska kontexten, men fokuserar olika historiska skeden under 1900-talet och 2000-talet

    Vi inleder med en artikel med fokus på samtiden. Nadia Feshari och Caroline Karlsson, masterstudent respektive doktorand i statskunskap, granskar och problematiserar politiska debatter om abort och abortvård i Sverige runt 2014. Det handlar om hur politiska debatter som vill begränsa aborträtten genom att införa samvetsklausul eller minska tidsfönstret för fri tillgång till abort aktiverar bilder av ”fostret” och ibland av ”barnmorskor”, men avhåller sig från att tala om abortsökande kvinnor, medan debattinlägg till försvar för kvinnors rätt till abort sätter kvinnor i centrum, men undviker att tala om embryo eller foster. En diskursiv konstruktion av fostrets ”personskap” är alltså centralt i argumenten för en begränsad tillgång till abort i Sverige, vilket känns igen från politiska debatter i bland annat USA.

    Solveig Jülich och Helena Tinnerholm Ljungberg, båda idéhistoriker, står för nästa artikel, som är ett bidrag inom medicinsk humaniora. De undersöker de olika sätt som abortmaterial betraktats och behandlats genom vad de definierar som tre ”avfallsregimer” under 1900-talet, vilka alla omfattar en särpräglad syn på embryot och fostret som kommer till uttryck i till exempel lagstiftning, vårdpraktiker och politiska debatter. Artikeln belyser också hur subjektspositioner skapats (eller inte skapats) för kvinnorna som söker abort i denna hantering. Studien utgår bland annat från begreppet ”reproduktiv styrning” och bidrar till att synliggöra intressekonflikter och maktordningar som kringgärdat abortpraktikerna och i förlängningen även kvinnors reproduktiva valmöjligheter.

    Medicinsk humaniora, närmare bestämt ”narrative medicine” står i förgrunden även i bidraget från litteraturvetarna Margaretha Fahlgren och Anna Williams, samt Christine Rubertsson, reproduktiv hälsa. Deras artikel utgår från ett projekt med fokus på barnmorskors reflektioner utifrån gemensam litteraturläsning av abortskildringar i skönlitteratur och själv/biografier (inklusive utdrag ur Bengtsdotters 100 om dagen och ur Inga-Lena Larssons roman Vide ung, den senare ingår även i urvalet hos Hellberg, vars bidrag presenteras nedan). Boksamtalen gav barnmorskorna nya perspektiv och möjliggjorde diskussion om normer, praktiker kring bemötande av abortsökande kvinnor, samt det egna arbetet inom abortsjukvården.

    Lisa Raeder, som har en MA i genusvetenskap och nu är doktorand i befolkningshälsovetenskap, bidrar med en studie som fokuserar graviditetsprevention och preventivmedelsrådgivning. Med utgångspunkt i intervjuer med en grupp kvinnor i tjugoårsåldern undersöker artikeln hur den ”riskfyllda” fertila kvinnliga kroppen konstrueras i rådgivning och förskrivning av hormonella preventivmedel. Utifrån teoretiska utgångspunkter i begrepp som performativitet (Judith Butler), biomakt (Michel Foucault) och risk (Deborah Lupton) resonerar artikeln kring de betydelser hormonella preventivmedel har för de unga kvinnorna, och konstaterar att dessa kommit att symbolisera ofrihet snarare än frihet, framför allt på grund av den obalanserade ansvarsfördelningen mellan män och kvinnor i heterosexuella relationer.

    Idéhistorikern Lena Lennerhed, vars tidigare studier om abortpraktiker och abortskildringar i svenskt 1900-tal är centrala för humanioraforskning om abort i svensk kontext, bidrar här med en historisk fallstudie om Helga, som 1942 dömdes för att ha utfört olagliga aborter på 11 kvinnor. Med hjälp av de knapphändiga källorna angående Helga och andra kvinnliga abortörer skildrar Lennerhed praktiker, risker och villkor för abortörerna och de hjälpsökande kvinnorna.

    Therese Hellberg, som är doktorand imedie- och kommunikationsvetenskap, analyserar abortskildringar i svensk skönlitteratur från 1940- och 50-talet, en tid då den svenska staten understödde reproduktionen av det svenska ”folkhemmet” genom att uppmuntra rätt sorts kvinnor att föda rätt antal barn, och finner att gestaltningen av abort är sammankopplad med kvinnans roll i byggandet av folkhemmet i Sverige.

    Journalisten Anna Bengtsdotters bok om berättelser och tankar om abort heter 100 om dagen (2017), vilket refererar till antalet aborter i Sverige. Temanumrets ”frispel” utgörs bland annat av kapitlet ”Det kvinnliga ansvaret” ur Bengtsdotters bok, och vi är mycket glada över att hon vill medverka med sin text, och tacksamma för att Leopard förlag tillåter oss att trycka kapitlet i TGV. Utöver Bengtsdotters kapitel ingår även reflektioner från några forskare med olika kritiska perspektiv och forskningsfokus – Lisa Käll (Sverige), Marianne Kjelsvik (Norge), Maja Bodin (Sverige) och Karen Sjørup (Danmark). Forskarnas reflektioner kretsar kring abortval, abortvård och könat ansvar, utifrån deras respektive läsningar av Bengtsdotters kapitel.

    Elizabeth Kella och Helena Wahlström Henriksson, gästredaktörer

  • Öppet nummer
    Vol 40 Nr 2 (2019)

    Precis som tidigare öppna TGV-nummer är detta nummer brett och öppet och innehåller följande vetenskapliga artiklar: historikern Christina Douglas skriver om tyskbaltiskt badliv vid Rigaschen Strand runt sekelskiftet 1900, religionsvetaren Nina Jakku om medborgarskap, arbete och exkludering med utgångspunkt i muslimska kvinnors slöja, historikern Christian Gerdov om nya infallsvinklar på Hanna Rydh och hennes gärningar, transportforskaren Malin Henriksson om kollektivtrafikberoende och utsatthet på arbetsmarknaden, och socionomerna Sanna Jangland, Louise Thorén Lagerlöf och Mona Livholts om socialt arbeteuppropet #orosanmälan inom ramen för #metoo. Frispelen utgörs dels av ettutdrag ur en roman under arbete av Sebastian Lönnlöv, dels en artikel om populärhistoriska tidskrifter av Daniel Nyström. Numret innehåller också två recensioner, varav den ena behandlar Märta Tikkanens brevväxling med Birgitta Stenberg och Åsa Moberg, och en högaktuell krönika från Sveriges genusforskarförbund.

  • Öppet nummer
    Vol 40 Nr 1 (2019)

    Kära läsare – detta är första numret av KVT/TGV:s 40:e årgång! Vi kommer dock att vänta med att fira 40-årsjubileet till nästa år, 2020, när tidskriften – som föddes 1980 – fyller 40 år ”på riktigt”.

    I det här numret, som är ett öppet nummer utan särskilt tema, får vi ta del av följande vetenskapliga artiklar: språkvetaren Karin Milles skriver om normkritiskt ”en”, etnologen Michell Zethson om bröstmjölk och människans potentiella ätbarhet, genusvetarna Evelina Johansson Wilén, Lina Palmqvist och Jeanette Sundhall om sårbarhet, agens och nyliberalism och forskarna i socialt arbete Julia Callegari och Ulrika Levander om barn och ungas psykiska ohälsa. Därtill två spännande frispel – ett om offentlig sorg av juridikdoktoranden Mirjam Katzin och ett om det gurleska, gotiska och kusliga i tv-serien Pretty Little Liars skrivet av dramatikern och skribenten Anna Nygren – ett par recensioner, och som vanligt en krönika av Sveriges genusforskarförbund.

  • Naturvetenskap och utbildning
    Vol 39 Nr 4 (2018)

    I detta temanummer om naturvetenskap och utbildning, går naturvetenskapen som en röd tråd genom samtliga artiklar och finns även med som en aspekt i frispel och recensioner. Genom åren har det tidigare förekommit ett antal artiklar på samma tema, samt några temanummer och artiklar med fokus på det närliggande teknikområdet. Naturvetenskap har också en gång tidigare varit föremål för ett temanummer, nämligen i dåvarande Kvinnovetenskaplig tidskrift, nummer 4 från 1984, som handlade om kvinnor och naturvetenskap. Då beskrevs vetenskapsområdet som ”kanske det forskningsfält, som längst lyckats hålla sig utom skotthåll för den feministiska vetenskapskritiken”, vilket förklarades med mansdominansen samt de naturvetenskapliga ämnenas förmåga att upprätthålla en bild som varande objektiva och värderingsfria. Inte mycket har hänt sedan dess; naturvetenskapen har lyckats bevara ett skimmer av objektivitet ochden är fortfarande en manlig bastion vad gäller högre positioner inom akademin, även inom biologiämnet som haft en majoritet av kvinnliga studenter åtminstone sedan 1980-talet. Exempel på hur detta kan ta sig uttryck idag ges i några av artiklarna i föreliggande nummer.

    Vi hoppas att detta temanummer, med ett feministiskt insider-perspektiv på naturvetenskap, kan bidra med nya perspektiv på ämneskulturerna. Med förhoppning om givande och lärorik läsning,

    Anita Hussénius, Kristina Andersson och Annica Gullberg, gästredaktörer

  • Öppet nummer
    Vol 39 Nr 2-3 (2018)

    Detta andra nummer från Uppsalaredaktionen är ett öppet dubbelnummer som speglar pluralismen i den samtida genusforskningen.

    Den inledande artikeln behandlar tidsnormer och begäret efter det förflutna, och följs av artiklar som undersöker handlingsutrymmet för en företagarhustru i 1800-talets Sverige; vilken roll kön spelar i mötet med vården; möjligheterna för radikal feministisk kritik i en nyliberal världsordning; jämställdhetsintegrering i offentlig sektor; samt makt och motstånd i svenska våldtäktsdomar.

    Dessutom innehåller det här numret två Frispel; det första handlar om en målning av Monica Sjöö och det andra är en rapport från ett EU-projekt som syftar till att motverka genusbaserat våld och förtryck. Därtill en krönika från Sveriges Genusforskarförbund med titeln ”Ett försvar för genusforskning är ett försvar för demokratin”, samt två recensioner. Precis som i förra numret kommer bidragen från skribenter med en stor spridning i akademisk ålder, från forskarstuderande till professor emerita – något vi självfallet är mycket glada över!

  • Öppet nummer
    Vol 39 Nr 1 (2018)

    Det senaste numret av Tidskrift för genusvetenskap är det första som publiceras av tidskriftens nya redaktion vid Centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet. Redaktionen är mycket glad över att i detta nummer presentera artiklar, frispel och recensioner som speglar mångfalden och heterogeniteten inom genusforskningsfältet.

    I den inledande artikeln undersöker Helena Wahlström Henriksson och Annika Olsson hur själva fältet kvinnoforskning/kvinnovetenskap/genusforskning/genusvetenskap har representerats i KVT/TGV från tidskriftens allra första nummer år 1980 fram till slutet av 2017.

    Med förankring inom området flickforskning ställer Ann-Charlotte Palmgren frågan om hur finska tonårsflickor i Åbo förhåller sig till offentliga platser i staden. Genom att studera nedskrivna minnen från tonårsflickor finner Palmgren att de upplever offentliga platser både som en möjlighet till frigörelse och en plats där patriarkala strukturer måste navigeras och åtföljas.

    Cecilia Rodéhn skriver om kulturarv och minnen av patienter vid ett före detta psykiatriskt sjukhus i samband med en omfattande stadsomvandling utifrån ett queert prespektiv och visar på hur vissa liv konstrueras som mer eller mindre sörjbara än andra.

    I "Att göra det personliga politiskt" skriver Katarina Nyström om socialsekreterares reflektioner kring sina utredningar vid samkönad närståendeadoption och visar på hur vad som anses vara lämpligt föräldraskap regleras hårdare för samkönade par än olikkönade.

    Därtill innehåller numret två frispel - ett om Olympe de Gouges av Lisa Gålmark och en om våldets normaliseringsprocess i två skönlitterära verk som behandlar samma skilsmässa, från kontrahenternas respektive perspektiv av Eva Lundgren - liksom en krönika från Sveriges Genusforskarförbund med titeln ”En feministisk forskningspolitik värd namnet?”, ett upprop för ett nystartat forskarnätverk, samt hela fyra recensioner av nypublicerade genusvetenskapligt relevanta böcker.

    Bidragen kommer från skribenter verksamma i Sverige, Finland och Norge, och det finns en stor spridning i akademisk ålder, från masterexamen till professor emerita. Mycket glädjande!

    Lösnummer kan beställas från Nätverkstaden.

  • Kunskapens villkor
    Vol 38 Nr 4 (2017)

    I skrivande stund sköljer våg efter våg av #metoo-vittnesmål genom offentligheten, inte minst från kvinnor i akademin. Vår analys är att dessa massiva uppror mot sexism och misogyni, i bransch efter bransch, bland annat bygger på att kunskaper om hur maktstrukturer griper in överallt har spridits samhälleligt och gjort de gemensamma aktionerna möjliga. Kvinnor från hela arbetslivet, och även i dess utkanter, formulerar något som kanske kan bli en solidarisk, politisk agenda mot våld, för kvinnofrid, och med krav på strukturella förändringar inom alla politikområden. I det sammanhanget kan maktanalyser och utvecklande av nya metoder för förändring bidra. Här spelar framväxandet, etablerandet och organiseringen av feministisk forskning, genusforskning och genusvetenskap avgörande roller. Den situation som behövs för att ta de många enskilda berättelserna och föra dem samman till en maktanalys har delvis möjliggjorts genom genusforskningens kunskapsproduktion. Kvinnor kan kräva sin rätt och ställa ansvariga till svars för bristerna i att erkänna, stoppa, lagföra och problematisera sexistiska strukturer, organisationer och maktrelationer.

    Ett temanummer om feministiska och intersektionella perspektiv på forskningens villkor är därför mer angeläget än någonsin. Artiklarna rör sig alla, men på olika sätt, kring de subjektiva, subjektiverande och situerade aspekterna av att verka i akademins undervisande och forskande verksamheter. Genom att centralisera det subjektiva erkänner de, men problematiserar, att expertkunskap i vårt nuvarande system alltid knyts till det individuella kunskapskapitalet. De enskilda bidragen i temanumret kan läsas var för sig, men kan med fördel också läsas intertextuellt. Det vill säga, texterna utgör polyfona röster om ojämlikhetens akademiska landskap. De ger sammantvinnade uttryck för paradoxer, utmaningar, exkluderingar, maktobalanser och ständigt skiftande modaliteter, situeringar och språkdräkter. Precis så dynamiskt, heterogent, motstridigt och kritiskt som ett vetenskapligt fält ska fungera när det är som bäst.

  • Gränser och korsningar
    Vol 38 Nr 3 (2017)

    Tidskrift för genusvetenskap har denna gång temat Gränser och korsningar, vilket utgör två av oändligt många sätt att benämna vad som i det närmaste kommit att utgöra feministisk forsknings kanon, om en sådan kanon nu existerar, nämligen (olika former av) intersektionalitet.

    Intersektionalitet i olika former, versioner och tolkningar har under en lång tid utgjort en central del av den feministiska forskningen och ett antal internationella vetenskapliga tidskrifter har haft temanummer kring detta. I Sverige etablerades begreppet för snart 15 år sedan, och TGVs föregångare, Kvinnovetenskaplig tidskrift, var då en viktig arena för diskussion om innebörder och tillämpning i forskning. 2005 publicerade KvT ett temanummer om intersektionalitet och temaredaktören undrade retoriskt vad intersektionalitet kunde användas till. En del av svaret går att finna i detta rykande färska nummer av TGV.

    I föreliggande nummer belyses intersektionalitet utifrån teori och metod, politiska interventioner, samt utifrån tillämpning i praktisk verksamhet. Numrets artiklar understryker betydelsen som begreppet fått inom genusforskningen. Men det är inte bara intersektionerna – korsningarna – som är diskuteras, utan också de gränser som framträder och som utgör såväl konkreta som abstrakta hinder för jämlikhet och intersektionell jämställdhet i teori och praktik.

    I Anna Bredström och Sabine Grubers artikel visas tydligt vikten av intersektionella förståelser i praktisk verksamhet; svensk mödravård. De åskådliggör hur föreställningar om olika etniska bakgrunder ger olika förhållningssätt till enskilda personer och grupper, liksom tolkningsramar för olika personers beteenden. De menar därför att intersektionalitet som perspektiv måste finnas med vid jämställdhetsintegrering (som den inom mödravården), därför att den annars riskerar att reproducera rasifiering och bli diskriminerade.

    Hillevi Ganetz visar i sin artikel hur kön, klass, vithet och nation är intimt förknippade med dels varandra, och dels med vetenskap(sproduktion). I artikeln utgör den svenska drottningens kropp en sorts lins som möjliggör en diskussion om hur multipla maktordningar korsar varandra i en vetenskapscentrerad kontext. Ganetz visar hur fokuseringen på drottningens kropp i den TV-sända Nobelbanketten normgör en tyst, moderlig, passiv och respektabel femininitet, och omöjliggör en vetenskapande femininitet.

    Marie Carlsons gör i sin artikel en kritisk granskning av konstruktionen av framför allt kategorin ”invandrarkvinnan” i texter om SFI, liksom av texter använda i själva undervisningen. Carlson visar hur stereotypa och homogeniserande föreställningar om ”invandrare” i allmänhet och ”invandrarkvinnan” i synnerhet, bidrar till att låsa fast individer i kategorier som osynliggör personerna bakom, och som därför också kommer misslyckas med att se olika personers potential. Carlson visar också på motståndet mot kategorierna, bland dem som placeras i dem, men beskriver gränserna i kategorierna som svåra att forcera.

    Anna Lundberg och Fataneh Farahani för i sin artikel en dialog med varandra och utbyter vad de benämner ”forskningsbaserade tankar” om intersektioner mellan genus, geografi, positionering, rasifiering och sexualitet. Den nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adiches presentation vid en TED (Technology, Entertainment Design)-konferens 2009 bildar utgångspunkten för dialogen mellan Lundberg och Farahani. Författarna skriver inte enbart om intersektionalitet, de också gör intersektionalitet: dialogen mellan de två forskarna genomförs som en praktisk övning i självreflexivt och kritiskt intersektionellt tänkande.

    Frispelet i detta nummer belyser den aktuella diskussionen om ”sam- eller särundervisning” i skolämnet idrott och hälsa, utifrån genus och intersektionella perspektiv. Håkan Larsson tar utgångspunkt i anmälningen av den religiösa friskolan Al-Azharskolan till Skolverket, och menar att den efterföljande diskussionen har kommit att handla om homogeniserande och traditionella könsroller, istället för att fokusera på innehållet i undervisningen som sådan.

  • Arbete
    Vol 38 Nr 1-2 (2017)

    Frågan om kön och arbete har gått som en röd tråd genom feministisk teoribildning och emancipation. Rätten till arbete har vid sidan av demokratiska rättigheter setts som en grundläggande förutsättning för kvinnors frigörelse från, och beroende av, män. Relationen mellan produktion och reproduktion och mellan avlönat och oavlönat arbete är lika angeläget idag som under första vågens feminism. Samtidigt som dessa frågor alltjämt är aktuella har genusforskningen utvecklats och breddats till att omfatta en rad olika områden och discipliner, vilket har inneburit att arbete inte längre har samma framträdande position som tidigare. En intressant iakttagelse i sammanhanget är att det vid den nationella genusforskarkonferensen g16 i Linköping i november 2016 endast fanns två paneler som explicit berörde kön/genus och arbete. En av dem handlade specifikt om arbetslivsperspektivens undanskymda roll inom genusforskningen. Det känns därför extra stimulerande att få presentera detta nummer med fokus på arbete.

    Artiklarna i numret knyter an till dessa frågor genom diskussioner och analyser av områden så som jämställdhet, relationen mellan arbete och familj, omförhandlingar av traditionella mansroller, könssegregeringsmönster i arbetsorganisationer, samt kvinnors och mäns arbetsvillkor, välbefinnande och hälsa. I den första artikeln ”Begreppet arbete: en betraktelse över dess könade karaktär”, skriven av Birgitta Jordansson och Linda Lane, är syftet att inspirera till en debatt om hur relationen mellan lönearbete och oavlönat hemarbete sett ut historiskt. Författarna är särskilt intresserade av att uppmuntra till en diskussion om vilka konsekvenser den, enligt dem, ensidiga betoningen på lönearbetet får för möjligheterna att uppnå ett jämställt samhälle.

    I Lisa Ringbloms och Lena Abrahamssons artikel, ”Omförhandling i gruvan? Om kön, arbete och förändring i den mansdominerade gruvnäringen”, får vi bokstavligen följa med ned i underjorden och bevittna den förhandling mellan könen som pågår där. Författarnas syfte med artikeln är att synliggöra pågående och aktiva förhandlingar av stabilitet och förändring när det gäller kön och arbete på mansdominerade arbetsplatser. Deras studieobjekt är kvinnor och män som arbetar i gruvdriften under jord. Om Ringbloms och Abrahamssons artikel handlat om gruvdrift, teknik och konstruktionen av kön i en traditionellt mansdominerad miljö, tar oss nästa artikel med upp på scen och in i ett arbete där känslor utgör en central del av arbetet.

    I Anna Lundbergs artikel ”Jobbiga känslor på jobbet. Feministisk aktionsforskning, känsloarbete och metodutveckling” får vi följa ett aktionsforskningsprojekt där intersektionalitet, känsloarbete och frågor om betydelse, mening och makt vävs samman och analyseras genom barnteater. Ett forskningsprojekt som i mångt och mycket bygger på kollektiva processer, det vill säga interaktion mellan skådespelare och ung publik, där Lundberg själv, som genusforskare, aktivt deltar. Med utgångspunkt i Hochschilds begrepp känsloarbete (emotional labour) får vi i artikeln läsa om vad som händer med begreppet när det färdas mellan teori och yrkespraxis.

    I den fjärde artikeln fokuseras ett antal kvinnor som återfinns i kontaktyrkena, inom vård och omsorg samt inom service. Här är det inte den emotionella dimensionen som fokuseras utan i första hand anställningsvillkoren. Anna Malmquist, Martina O’Hanlon och Anna Pralica tar utgångspunkt i det empiriska mönster som pekar på att ensamstående mödrar uppvisar en betydligt högre grad av ohälsa än sammanboende mödrar eller kvinnor utan barn. I artikeln ”Ensamstående mamma och timanställd: en tolkande fenomenologisk analys av sju kvinnors berättelser” visar författarna hur kraven på en flexibel arbetskraft på arbetsmarknaden, i form av timanställningar, villkorar kvinnornas livssituation i allt väsentligt.

    Detta leder oss in på temanumrets sista artikel, ”Mer jämställt mindre sjukskrivning. En epidemiologisk studie om jämställdhet och sjukskrivning på arbetsplatser”, där Lisa Harrysson och Sofie Elwér ställer sig frågan om mer jämställda arbetsplatser leder till färre sjukskrivningar. Med en kvantitativ ansats och med ett material från ett större forskningsprojekt om arbete och hälsa, visar författarna vikten av att använda en flerdimensionell syn på jämställdhet för att förstå dess samverkan med sjukskrivning. Huvudresultatet i artikeln är att ju högre nivåer av jämställdhet som finns på arbetsplatser ju färre blir sjukskrivningarna, både för kvinnor och för män.

    I numrets frispel, ”’Hade jag inte börjat skriva så skulle han och jag och kärleken ha levat lyckliga till vår död’. Om konflikten mellan konstnärskap och en heteronormativ kärleksdikotomi”, av Sofia Lindström och Matilda Torstensson Wulf belyses en liknande problematik: det vill säga kvinnors välbefinnande eller frånvaro av detsamma relaterat till graden av jämställdhet mellan könen. Författarna tar oss med in i den heteronormativa parrelationen där de ställer frågan: Vilka villkor möjliggör en konstnärlig karriär? De är särskilt intresserade av villkor knutna till förekomsten och betydelsen av en partner och familj, det vill säga könsarbetsdelningen i hemmet.

    Vår förhoppning är att de områden och de angelägenheter som artiklarna belyser visar att möten mellan genusforskning och arbetslivsforskning genererar viktiga vetenskapliga och politiska utmaningar och insikter. Det handlar om individers livsvillkor, om aktörskap, identiteter och handlingsutrymme knutet till olika former av arbete. Det handlar om hur olika strukturerande principer såsom kön och klass genom individers handlande länkas samman till en oregelbunden, men likafullt maktimpregnerad, väv av relationer. Denna väv utgör stommen i det samhälle och arbetsliv vi för närvarande har idag och vars empiriska uttryck i det efterföljande kommer att presenteras och analyseras. Vi hoppas att artiklarna inspirerar till en fördjupad teoretisering av arbete inom genusforskningen. Vi hoppas även att de visar att analyser och problematiseringar av kön och klass alltjämt är relevanta. Arbete igår och idag formar och formas av kön och klass. Hur vill vi att det ska se ut i morgon? Vi är faktiskt moraliskt ansvariga för det som ännu inte hänt. Det förpliktigar.

  • Mosaik
    Vol 37 Nr 3 (2016)

    Vad är det som händer? Varför gör dom så? Hur kan någon tänka på det där sättet? Det är frågor som ställs under en sommar med den ena tidningsrubriken efter den andra om sexuella ofredanden på festivaler, överfallsvåldtäkter, fysiska attacker mot HBTQI-personer och rasistiska utspel. En sommar av våldsrapportering. Men efter någon sekund klickar den akademiska hjärnan igång; frågeställningar problematiseras och förklaringar vaskas fram ur den rika forskningsfloran, inte minst ur genusforskningen. Det blir en tröst att lyfta våldshändelserna från det nära, nästan förkroppsligade, till en metanivå. Ilskan och frustrationen över att allt händer igen och igen och igen kan kanaliseras till en kunskapsbaserad förståelse för hur samhället fungerar, vilket också innebär att tänka på möjliga lösningar – och avfärda alla icke-lösningar.

    Detta nummer av TGV är ett mosaiknummer. Artiklarna har inget på förhand givet gemensamt tema utan vi publicerar i dessa utgivningar ett axplock av de frågor som genusforskare just nu brottas med. Vi vill visa på den bredd av frågor, svar, problematiseringar och analyser som forskningen bidrar med. I numret ställs frågor om hur kön, genus och nationella projekt är sammanlänkade, om huruvida förändrade kvinnokroppsideal förmår utmana genus- och könsnormer, frågor om hantering av motstånd mot förändringsaktörers jämställdhets- och mångfaldsarbete, och om hur hiphoptexter används för meningsskapande kring genus och maskulinitet. Förutom detta diskuteras även multipla verklighetsförståelser i relation till kropp, genus och sjukdom, samt agentisk realism som ett sätt att förnya kvantfysikens vetenskapsteoretiska utgångspunkter.

    Artiklarna ger oss nya kunskaper och insikter i hur vårt handlande är nära förknippat med de kontexter som omger oss; hur tid, rum och levd erfarenhet påverkar vad vi gör (Moi 1999). ”We all act in relation to our intentions and beliefs, which are always culturally shaped and historically and spatially positioned” skrev Linda McDowell för snart 20 år sedan (1999) – och det var inte heller då några nyheter. Men budskapet innehåller fortfarande viktiga kunskaper och nycklar till att finna förklaringar till det som sker runt om i världen. Artiklarna i detta nummer visar på olika sätt betydelsen av dessa tids-rumsliga kontexter.

    Christina Douglas beskriver i sin artikel en del av den tyskbaltiska kvinnorörelsen i Baltikum och deras roll i det tyskbaltiska nationella projektet mellan 1905 och 1919. Douglas vill förstå och förklara den tyskbaltiska kvinnorörelsen Deutsche Frauenbund zu Riga’s nationalism och visar genom sin analys hur kön, klass och etnicitet samspelar, liksom betydelsen av den tid och plats där händelserna utspelade sig. Nira Yuval-Davis (1997) teorier kring kvinnan och den biologiska reproduktionen av nationen samt den kulturella reproduktionen av genusrelationer så som de kommer till uttryck i nationella projekt blir en viktig förklaringsmodell. Douglas visar också hur den tyskbaltiska kvinnorörelsens inte helt passar in i dessa modeller utifrån de specifika förhållanden som rådde för den studerade gruppen under den aktuella tidsperioden.

    Helena Tolvhed använder i sin artikel ett mer nutida perspektiv, och beskriver hur den föränderliga konstruktionen av den hälsosamma kvinnokroppen under de senaste 30 åren kan tänkas förhålla sig till samhällstrender i stort. Tolvhed undersöker hur senmodernitetens femininitet och intersektionellt kön produceras, och hur den vältränade kvinnokroppen, förstådd som ett kulturellt ideal, ska tolkas i ett individualistiskt, kommersialiserat konsumtionssamhälle. Å ena sidan erbjuder den en symbolisk utmaning av traditionella föreställningar om en kvinnlig svaghet och underlägsenhet, men å andra sidan riskerar den att utgöra ännu ett idealsubjekt för en neoliberal postfeminism där frigörelsen endast omfattar de resursstarka.

    Artiklarna av Kalle Berggren och av Sophie Linghag, Mathias Ericson, Eva Amundsdotter och Ulrika Jansson belyser samtida fenomen, men visar likväl hur förändring konstrueras. Kalle Berggren visar, genom en intersektionell poststrukturell analys av svenska kontemporära hiphoptexter, hur våld och (bristande) föräldraskap konstruerar och konstituerar kön och maskulinitet. Låttexterna är också en del i att skapa bilden av hiphopgenren, och dem som identifierar sig med den. Genom sin analys visar Berggren på både bekräftande och alternativa bilder av de ibland stereotypa föreställningarna om hiphopen, som ”inte sällan är kopplat till en rasistisk önskan att förlägga ojämställdheten utanför den vita majoritetsbefolkningen (till exempel Crenshaw 1991)”. I artikeln konstateras att våldets artikulation påverkas av ojämlikheter såsom ras och klass, men, menar Berggren, våldsdiskursen utgör en genusnorm som skär tvärs igenom sådana ojämlikheter. Gällande föräldraskap framträder istället en tydlig könsskillnad, där mödrar både skriver och beskrivs annorlunda än fäder. Berggren lyfter dock fram att texterna innehåller frön till förändring på bägge områdena, eller kanske snarare visar på den förändring som sker, genom låttexter med ett avståndstagande från våld och ett föräldraskap där män är aktiva och involverade parter.

    Sophie Linghag, Mathias Ericson, Eva Amundsdotter och Ulrika Jansson beskriver i sin artikel det motstånd mot förändring som förändringsaktörer möter i sitt dagliga arbete med jämställdhets- och mångfaldsarbete. Författarna diskuterar i artikeln relationerna mellan makt, motstånd och strategier i organisationers jämställdhets- och mångfaldsarbete och belyser ”hur motstånd kan förstås som del i de dynamiker och relationer som producerar maktrelationer”. En viktig del i artikeln är att också visa på hur förändringsaktörerna hanterar detta motstånd och hur de själva formulerar och förhandlar fram motstrategier. Att förstå situationen och utifrån det kunna vända den, skapade hos förändringsaktörerna en känsla av handlingskraft och att kunna arbeta mer strategiskt. Genom sin artikel visar Linghag, Ericson, Amundsen och Jansson hur förändringsaktörerna har dubbla roller i att både upprätthålla och förändra maktrelationer, och att en medvetenhet om den positionen också ger större utrymme att nå den förändring de arbetar för.

    De frågor som ställdes inledningsvis får inte specifika förklaringar genom artiklarna i detta nummer, men vi får nya kunskaper om hur de kontexter vi befinner oss i påverkar vad vi gör – och hur vi påverkar kontexterna. Och som visas i Linghag, Ericson, Amundsen och Janssons artikel så underlättas också ett förändringsarbete om vi blir medvetna om de många olika roller, situationer och maktordningar vi befinner oss i. Kunskap är makt, som känt. Men i detta infinner sig också ett ansvar att ifrågasätta givna sanningar som existerar inom de tids-rumsliga kontexter vi befinner oss i.

    Numrets två frispel problematiserar, med inspiration från bland andra Karen Barad (2003, 2007) och Donna Haraway (1991, 1997), relationen varande-vetande-görande. Med utgångspunkt i Bohrs kvantfysik, kontrasterad mot Einsteins, skriver Jenny Ivarsson om hur Karen Barads agentiska realism utmanar ett ontologiskt dödläge och erbjuder en möjlig försoning mellan objektivism och subjektivsim; en överslätning av motsättningarna mellan realism och konstruktivism, agens och struktur, idealism och materialism, och mellan poststrukturalism och Marxism. Huruvida detta är åtråvärt eller inte är en annan fråga. Lena Aronssons frispel beskriver på ett självutlämnande sätt hur sjukdom förändrar våra uppfattningar om positioner och kategoriseringar, om centrum och periferi. Multipla verkligheter skapas, men dessa är samtidigt också situerade: ”de hör hemma någonstans, lokaliserade i tid och rum, med aktörer och uppföranden av praktiker”, skriver Aronsson.

    Mosaik kan enligt Nationalencyklopedin (2016) betyda ”heterogen blandning (som ändå bildar en enhet)”. Det är vad du nu kan förvänta dig av läsningen av numret.

  • Kärlek
    Vol 37 Nr 2 (2016)

    Detta nummer av TGV tar med hjälp av gästredaktörerna Lena Gunnarsson och Anna G. Jónasdóttir, ett mångfacetterat feministiskt grepp om kärlek. Det lanserar på svenska forskningsfältet feministiska kärleksstudier, vars etableringsprocess pågår i den internationella akademiska debatten.

    Att kärlek onekligen är ett starkt könat fenomen gör det till ett självklart ämne för feministiska undersökningar. Samtidigt är det just den könade – det vill säga kvinnliga – kodningen av kärlek som skapat en viss beröringsskräck inför kärlekstemat bland feministiska forskare, något som måste utmanas. Bara då, skriver gästredaktörerna, kan vi finslipa våra analyser av hur könade maktordningar av olika slag är kopplade till kärlek, vars kraft verkar i alla människors liv vare sig vi vill det eller ej. Detta temanummers bidrag avspeglar i viss mån det breda kärleksbegrepp som här förespråkats samtidigt som de också vittnar om den tvåsamma sexuella förbindelsen som fortsatt nav.

    Annelie Bränström Öhman inleder numret med en studie i kärleksvägrandets vedermödor, genom en läsning av Kristina Sandbergs tre romaner om hemmafrun Maj som utspelar sig i en småstad under 1930- till 1960-talet. För den olyckliga Maj blir i Bränström Öhmans läsning kärleken den sista – enda? – del av henne själv som hon inte tänker släppa ifrån sig till förmån för andras välbehag. Majs öde är tyngt av hennes låga klassposition, som tvingar henne till ett perfektionens husmoderskap ämnat att säkra hennes ömtåliga respektabilitet.

    I Sandra Grehns analys av Frida Stéenhoffs skandalomsusade dramatext Lejonets unge har klassdimensionen likaledes en avgörande betydelse, fast i omvänd mening. Om Maj ser den sexuella kärleken som ännu ett krav, ser Saga flera decennier dessförinnan den frigörande potentialen i den sexuella kärleken – det handlar bara om att dess former måste omorganiseras.

    Catrine Andersson undersöker de diskursiva effekterna av att staten i sina offentliga utredningar till slut började prata om kärlek, vilken analyseras som ett diskursivt redskap för reglering av normalitet. Genom att trycka på att homosexuella relationer precis som heteroförhållanden är kärleksrelationer skapade staten legitimitet åt kraven på könsneutral äktenskapslagstiftning, men en legitimitet som enligt Andersson var villkorad av assimilering till heteronormen.

    Klara Goedecke analyserar heterosexuella mäns tal om manlig vänskap i termer av ett diskursivt positioneringsarbete som får dem att framstå som en särskild sorts ”ograbbiga” män. I deras tal utmejslas en bild av den normala mannen som oförmögen till intimitet, i synnerhet med andra män. Goedeckes intervjupersoner framställer den (föregivet) normala manligheten som något entydigt negativt, som de tar spjärn emot i sin strävan mot mer intima former av vänskap med andra män.

    Gunnel Karlsson vrider och vänder, i ett Frispel, på frågan om kärlekens roll i en framstående kvinnas liv genom att analysera kärleksbreven mellan Ulla Lindström – ensamt kvinnligt statsråd i svenska regeringar från 1954 till 1966 – och hennes make.

    Katarina Nitsch bryter slutligen loss kärleken från dess (hetero)sexuella och äktenskapliga bojor genom att meditera över politisk frihetskamp som en akt av kärlek. ”Den som rubbar ordningen”, skriver Nitsch, ”verkar med en befriande kraft som jag kallar kärlek”.

    Temanumret avslutas med recensioner av tre böcker, däribland Eva Illouz inflytelserika Därför gör kärlek ont.

  • Miljö
    Vol 37 Nr 1 (2016)

    Tidskrift för genusvetenskap har denna gång temat miljö. I numret korsar forskning om genus och miljö varandra på olika arenor, olika forskningsfält och utifrån olika frågor. Texterna i numret spänner över en rad olika inriktningar som allt ifrån konst och kärnkraftsmotstånd, till saltutvinningens påverkan på kroppar och hur genus och miljö kan artikuleras i historiska texter. Exemplen är hämtade både från Sverige och andra delar av världen som till exempel Uganda, Japan och Argentina. Författarna har olika bakgrund och kombinerar olika vetenskapliga discipliner och angreppssätt.

    I numrets första temaartikel möter vi idéhistorikern Katarina Leppänen och litteraturvetaren Therese Svensson som tar utgångspunkt i hierarkiska dikotomier som kvinna – man, svarthet – vithet, natur – kultur. De ifrågasätter synen på vår egen tid som unik genom att visa på idéer och perspektiv som uppmärksammades i Sverige genom litteraturen under 1920-talet.

    Även genusvetaren Kajsa Widegren gör i sin artikel analyser ur ett historiskt perspektiv. Genom att relatera dagens japanska samhälle och 2011 års kärnkraftsolycka i Fukushima med traumat efter atombomberna i Hiroshima och Nagasaki skriver hon om samtidskonst, natur, teknik och genus. Särskilt fokus riktas mot det japanska konstkollektivet Chim↑poms arbete. Detta är en artikel som handlar om underordning, makt och handlingsutrymme.

    Landsbygdsutvecklingsforskaren Seema Arora-Jonssons artikel handlar om kvinnliga aktivisters handlingsutrymme i Sverige och i Indien. I artikeln, som prisats av tidskriften Signs och som har översatts till detta specialnummer, ifrågasätter hon etablerade sanningar om genus och miljö i det globala Syd och det globala Nord, vilket tydliggör att kolonisering inte är ett avslutat kapitel, utan att dess effekter pågår fortfarande.

    I detta nummer finner ni även en nyöversatt artikel av den kanadensiska sociologen och vetenskapsteoretikern Myra J. Hird. I artikeln riktar hon uppmärksamheten mot avfall, och argumenterar för vikten av ett feministiskt perspektiv på det materiella och det ickemänskliga, inte minst utifrån ett miljöperspektiv, men också feministiska vetenskapsstudiers roll i att utmana idéer om människans överlägsenhet.

    Genusforskaren Jennie Olofssons visar i sin artikel, med utgångspunkt i begreppet fluiditet som kompletteras med begreppet läckage, hur genus och miljö kan kopplas samman. Olofsson visar på samband mellan kvinnors kroppar och till exempel översvämningar, avfallshantering och kärnavfallförvaring. Genom detta får vi följa resonemang om sambandet mellan kvinnoförtryck och miljöförstöring, men också om sambandet mellan kön och materialitetens agens.

    Språkforskaren Leticia Gómez analyserar i sin artikel en film som berättar om exploateringen av ett urfolksområde i Latinamerika. Genom att rikta fokus på hur detta gestaltas i filmen visar Gómez hur sexism, rasism och kolonialism sammanlänkas på liknande vis som sker i Sápmi idag.

    Sist ut av temaartiklarna är genus- och miljöforskaren Birgitta Rydhagens artikel om saltarbetare. Rydhagen visar med ett konkret exempel det svåra och problematiska i att dra en tydlig gräns mellan det vi kallar natur och oss själva. I detta fall, saltarbetarnas egna kroppar. Texten bygger på förståelsen av att våra kroppar inte är särskilda från den omgivande miljön, utan att miljöproblemen finns både i och utanför oss.

    Numret innehåller även två frispel. Ann-Sofie Kall och Alma Persson uppmärksammar i Den posthumanistiska odlingen, den nya satsningen på miljöhumaniora vid Linköpings universitet och i Johanna Lindbos frispel I kroppen finns berättelser. Om tackor och berättande materia får vi utifrån ett materiellt ekofeministiskt perspektiv, intressanta perspektiv om fåravel, kroppar och moderlighet.

    Som vanligt avslutas numret med intressanta recensioner, som denna gång behandlar nyutkommen litteratur på temat miljö. Vi hoppas på god läsning!

  • Mosaik
    Vol 36 Nr 3 (2015)

    Genusforskningens utmaningar

    Vilka frågor hoppas du att genusvetenskapen ska besvara inom överskådlig framtid?

    Det skulle kunna tyckas vara en enkel fråga att besvara. Även en hastig utblick mot världen räcker för att en ska rygga tillbaka inför alla de utmaningar som världen står inför. Krig, våld, övergrepp, exploatering, förtryck och orättvisor. Samtliga dessa utmaningar är könade, genusifierade, och därför också uttryck för en samverkan av intersektionella maktordningar. Våld och säkerhet i konflikt- och postkonfliktzoner är könade och intersektionaliserade, fredsprocesser där kvinnor saknas vid förhandlingsbordet, är könade, flyktings- och asylprocesser är könade. Ekonomiska neddragningar drabbar kvinnor och män, rasifierade, migrerade, funktionsnedsatta och HBTQI-erade personer på olika sätt: ekonomiska neddragningar, besparingsprogram och åtstramningar är könade och inte minst: våld i alla dess former är könat och måste problematiseras intersektionellt för att förstås (se TGV 35(2-3)).

    Den inledande frågan ställdes till redaktionen i september 2015. En vetenskapsjournalist ville veta. Det finns något fullständigt tröstlöst kring frågan. Redaktionen för TGV kommer inte att ge skriftställaren en rankad svarslista på vilka frågor vi hoppas att genusvetenskapen ska besvara. Ambitionen med TGV är ju tvärtom att försöka spegla både bredd och djup inom feministisk forskning. Vi rankar inte bidragen i relation till varandra, utan ser till varje bidrags förmåga att undersöka och besvara de vetenskapliga frågor som bidraget har identifierat. Kvaliteten vilar i vilka nya frågor artiklarna förmår ställa, hur var och en av dem håller dialogen, och därmed kampen, levande.

    Detta nummer av TGV innehåller exempel på levandegörandet av sådan dialog, en kritik mot normen, en analys av antirasismens rasifierande online, ett ifrågasättande av den nödvändiga jämställdheten och ett kärleksbrev till en syster med funderingar om relationen mellan jämställdhet och kärlek. Det är Jesper Fundberg som i detta nummer undrar vad jämställdhet är och vad kärlek är. Han balanserar på gungbrädan mellan det personliga och det politiska: är kärlek makt? Är kärlek motsatsen till våld? I numrets andra Frispel drömmer Länsstyrelsens Maria Hagberg, i en replik till artiklar publicerade i TGV:s våldsnummer (TGV 35 (2-3)) 2014, om en solidarisk feministisk teori och praktik bortom jämställdhetsintegrering och om en jämställdhetsmyndighet i Sverige.

    Jämställdhet är nödvändigt, skriver Malin Rönnblom och Linda Sandberg i detta nummer, men de menar någonting annat, något mer: de vill inte förstå jämställdhet som något på förhand gott och givet, utan vill snarare problematisera den ”nödvändiga jämställdheten”. De undersöker hur denna produceras och reproduceras, tas för given och används som retoriskt argument i kampen om platsen och i kampen om platsens överlevnad.

    Karl Berglund skriver om normerna i deckargenren och om hur könsordningens logiker upprätthålls i skönlitteraturen. Berglund synliggör och undersöker könsdimensionerna i behandlingen av kvinnliga och manliga deckarförfattare i Sverige på 2000-talet. Han visar hur både lansering och mottagandet av ”de svenska deckardrottningarna” utgör ännu ett exempel på att litteratur förknippad med kvinnor konsekvent döms ut som problematisk, undermålig och i vissa fall som rent av skadlig.

    Karin Hagren Idevall undersöker hur det separatistiska rummet avgränsas och upprätthålls och hur skribenters positioneringar och relationer skapas i ett antirasistiskt rum. Hennes analys av Instagramkontot Makthavarna visar hur deltagande regleras, tillrättavisas, språkligt och hur rasifierade positioneringar skapas av de språkhandlingar som (re)producerar vithet som norm och privilegium. Positionerna kan dock omdefinieras, förhandlas, och fungera frigörande.

    Avslutningsvis skriver Sveriges genusforskarförbunds ordförande, Paulina de los Reyes, om att utmana makten, om de ofta bestående konsekvenserna individuella forskare tvingas hantera efter att de vågat utmana makten. Detta handlar inte bara om näthat, våld och trakasserier på arenor utanför akademin, det handlar också om trakasserier inom akademin. ”Akademiskt trolleri”, skriver de los Reyes, tystar kritik och saboterar samtal. Dessa troll ”har ofta möjlighet att utifrån en auktoritativ position definiera kvalitetskriterier som normaliserar utestängning och förminskning av forskare som anses överskrida disciplingränser eller etablerade normer.”

    Vår förhoppning med detta, liksom tidigare och framtida nummer av TGV, är att möjliggöra en publiceringsplattform, en röst, för den tvär- och mångvetenskapliga bredden som finns inom genusforskningsfältet.

     

  • Mosaik
    Vol 36 Nr 1-2 (2015)

  • Kris
    Vol 35 Nr 4 (2014)

  • Våld
    Vol 35 Nr 2-3 (2014)

  • Sinnen
    Vol 34 Nr 4 (2013)

  • Flickor
    Vol 34 Nr 2-3 (2013)

1-25 av 132