Lärandebegrepp och kunskapsinnehåll i Svenska kyrkans officiella texter om undervisning och lärande

Abstract

Studien undersöker lärandebegrepp i Svenska kyrkans officiella texter om undervisning och lärande. Genom en begreppsanalys studeras hur texterna förklarar, definierar och/eller kontextualiserar lärandebegreppet samt vilket kunskapsinnehåll som knyts till begreppet. Lärandebegreppet är mångtydigt och svårdefinierat, och betraktas i artikeln som ett travelling concept som tillskrivits olika betydelser i olika institutionella och pedagogiska kontexter.   Med utgångspunkt i samtida pedagogiska teorier om lärande konstruerar studien en modell där de aktuella texternas lärandebegrepp inplaceras analytiskt i spänningen mellan individuellt och socialt och mellan beteende, tänkande och socialt blivande. Lärande- och kunskapsinnehållet i lärandebegreppen studeras genom Biestas uppdelning mellan kvalifikation, socialisation och subjektifiering. Resultaten visar att Svenska kyrkans lärandebegrepp är präglade av pragmatiska, situerade och sociokulturella perspektiv på lärande. Texterna definierar aldrig lärande eller knyter det explicit till någon enskild lärandeteori. Sammantaget visar dock analysen att lärande i huvudsak förstås som deltagande i kyrkans praxisgemenskap. Det finns även en spänning i texterna mellan faktakunskaper och deltagande, varvid vissa kunskaper inte är intersubjektivt tillgängliga utanför tron.