Vol 36 Nr 3 (2015): Mosaik

Genusforskningens utmaningar

Vilka frågor hoppas du att genusvetenskapen ska besvara inom överskådlig framtid?

Det skulle kunna tyckas vara en enkel fråga att besvara. Även en hastig utblick mot världen räcker för att en ska rygga tillbaka inför alla de utmaningar som världen står inför. Krig, våld, övergrepp, exploatering, förtryck och orättvisor. Samtliga dessa utmaningar är könade, genusifierade, och därför också uttryck för en samverkan av intersektionella maktordningar. Våld och säkerhet i konflikt- och postkonfliktzoner är könade och intersektionaliserade, fredsprocesser där kvinnor saknas vid förhandlingsbordet, är könade, flyktings- och asylprocesser är könade. Ekonomiska neddragningar drabbar kvinnor och män, rasifierade, migrerade, funktionsnedsatta och HBTQI-erade personer på olika sätt: ekonomiska neddragningar, besparingsprogram och åtstramningar är könade och inte minst: våld i alla dess former är könat och måste problematiseras intersektionellt för att förstås (se TGV 35(2-3)).

Den inledande frågan ställdes till redaktionen i september 2015. En vetenskapsjournalist ville veta. Det finns något fullständigt tröstlöst kring frågan. Redaktionen för TGV kommer inte att ge skriftställaren en rankad svarslista på vilka frågor vi hoppas att genusvetenskapen ska besvara. Ambitionen med TGV är ju tvärtom att försöka spegla både bredd och djup inom feministisk forskning. Vi rankar inte bidragen i relation till varandra, utan ser till varje bidrags förmåga att undersöka och besvara de vetenskapliga frågor som bidraget har identifierat. Kvaliteten vilar i vilka nya frågor artiklarna förmår ställa, hur var och en av dem håller dialogen, och därmed kampen, levande.

Detta nummer av TGV innehåller exempel på levandegörandet av sådan dialog, en kritik mot normen, en analys av antirasismens rasifierande online, ett ifrågasättande av den nödvändiga jämställdheten och ett kärleksbrev till en syster med funderingar om relationen mellan jämställdhet och kärlek. Det är Jesper Fundberg som i detta nummer undrar vad jämställdhet är och vad kärlek är. Han balanserar på gungbrädan mellan det personliga och det politiska: är kärlek makt? Är kärlek motsatsen till våld? I numrets andra Frispel drömmer Länsstyrelsens Maria Hagberg, i en replik till artiklar publicerade i TGV:s våldsnummer (TGV 35 (2-3)) 2014, om en solidarisk feministisk teori och praktik bortom jämställdhetsintegrering och om en jämställdhetsmyndighet i Sverige.

Jämställdhet är nödvändigt, skriver Malin Rönnblom och Linda Sandberg i detta nummer, men de menar någonting annat, något mer: de vill inte förstå jämställdhet som något på förhand gott och givet, utan vill snarare problematisera den ”nödvändiga jämställdheten”. De undersöker hur denna produceras och reproduceras, tas för given och används som retoriskt argument i kampen om platsen och i kampen om platsens överlevnad.

Karl Berglund skriver om normerna i deckargenren och om hur könsordningens logiker upprätthålls i skönlitteraturen. Berglund synliggör och undersöker könsdimensionerna i behandlingen av kvinnliga och manliga deckarförfattare i Sverige på 2000-talet. Han visar hur både lansering och mottagandet av ”de svenska deckardrottningarna” utgör ännu ett exempel på att litteratur förknippad med kvinnor konsekvent döms ut som problematisk, undermålig och i vissa fall som rent av skadlig.

Karin Hagren Idevall undersöker hur det separatistiska rummet avgränsas och upprätthålls och hur skribenters positioneringar och relationer skapas i ett antirasistiskt rum. Hennes analys av Instagramkontot Makthavarna visar hur deltagande regleras, tillrättavisas, språkligt och hur rasifierade positioneringar skapas av de språkhandlingar som (re)producerar vithet som norm och privilegium. Positionerna kan dock omdefinieras, förhandlas, och fungera frigörande.

Avslutningsvis skriver Sveriges genusforskarförbunds ordförande, Paulina de los Reyes, om att utmana makten, om de ofta bestående konsekvenserna individuella forskare tvingas hantera efter att de vågat utmana makten. Detta handlar inte bara om näthat, våld och trakasserier på arenor utanför akademin, det handlar också om trakasserier inom akademin. ”Akademiskt trolleri”, skriver de los Reyes, tystar kritik och saboterar samtal. Dessa troll ”har ofta möjlighet att utifrån en auktoritativ position definiera kvalitetskriterier som normaliserar utestängning och förminskning av forskare som anses överskrida disciplingränser eller etablerade normer.”

Vår förhoppning med detta, liksom tidigare och framtida nummer av TGV, är att möjliggöra en publiceringsplattform, en röst, för den tvär- och mångvetenskapliga bredden som finns inom genusforskningsfältet.