Med krisen som framtidshorisont

Om mötet mellan prepping och pandemin

Abstract

Under 2010- och 2020-talen har intresset för den form av subkulturella krisberedskap som kallas prepping etablerat sig i Sverige. Dess kulturella rötter återfinns i en nordamerikansk kontext, men numera finns en uppsjö inhemska handböcker, bloggar, poddar och forum i sociala medier. Centralt inom preppingen är förberedelsen inför potentiella framtida kriser genom lagrandet av mat och materiel, övandet av färdigheter samt etablerandet av sociala nätverk. Utifrån etnografiska intervjuer med personer som preppar diskuteras spänningsfältet mellan den föreställda och faktiska krisen. Vilka specifika förberedelser som bedöms som nödvändiga är avhängigt förståelsen av samtid och framtid samt de potentiella kriser som hägrar där, vilket kan vara allt från kortvariga störningar i samhällelig infrastruktur till mer dystopiska utsikter. I och med covid-19 har såväl föreställningar som faktiska förberedelser bland dem som preppar både utmanats och bekräftats. Även om pandemin inte motsvarade den föreställda krisen, erbjöd de faktiska förberedelserna ändå en form av trygghet.