Tidskrift för genusvetenskap har denna gång temat miljö. I numret korsar forskning om genus och miljö varandra på olika arenor, olika forskningsfält och utifrån olika frågor. Texterna i numret spänner över en rad olika inriktningar som allt ifrån konst och kärnkraftsmotstånd, till saltutvinningens påverkan på kroppar och hur genus och miljö kan artikuleras i historiska texter. Exemplen är hämtade både från Sverige och andra delar av världen som till exempel Uganda, Japan och Argentina. Författarna har olika bakgrund och kombinerar olika vetenskapliga discipliner och angreppssätt.
I numrets första temaartikel möter vi idéhistorikern Katarina Leppänen och litteraturvetaren Therese Svensson som tar utgångspunkt i hierarkiska dikotomier som kvinna – man, svarthet – vithet, natur – kultur. De ifrågasätter synen på vår egen tid som unik genom att visa på idéer och perspektiv som uppmärksammades i Sverige genom litteraturen under 1920-talet.
Även genusvetaren Kajsa Widegren gör i sin artikel analyser ur ett historiskt perspektiv. Genom att relatera dagens japanska samhälle och 2011 års kärnkraftsolycka i Fukushima med traumat efter atombomberna i Hiroshima och Nagasaki skriver hon om samtidskonst, natur, teknik och genus. Särskilt fokus riktas mot det japanska konstkollektivet Chim↑poms arbete. Detta är en artikel som handlar om underordning, makt och handlingsutrymme.
Landsbygdsutvecklingsforskaren Seema Arora-Jonssons artikel handlar om kvinnliga aktivisters handlingsutrymme i Sverige och i Indien. I artikeln, som prisats av tidskriften Signs och som har översatts till detta specialnummer, ifrågasätter hon etablerade sanningar om genus och miljö i det globala Syd och det globala Nord, vilket tydliggör att kolonisering inte är ett avslutat kapitel, utan att dess effekter pågår fortfarande.
I detta nummer finner ni även en nyöversatt artikel av den kanadensiska sociologen och vetenskapsteoretikern Myra J. Hird. I artikeln riktar hon uppmärksamheten mot avfall, och argumenterar för vikten av ett feministiskt perspektiv på det materiella och det ickemänskliga, inte minst utifrån ett miljöperspektiv, men också feministiska vetenskapsstudiers roll i att utmana idéer om människans överlägsenhet.
Genusforskaren Jennie Olofssons visar i sin artikel, med utgångspunkt i begreppet fluiditet som kompletteras med begreppet läckage, hur genus och miljö kan kopplas samman. Olofsson visar på samband mellan kvinnors kroppar och till exempel översvämningar, avfallshantering och kärnavfallförvaring. Genom detta får vi följa resonemang om sambandet mellan kvinnoförtryck och miljöförstöring, men också om sambandet mellan kön och materialitetens agens.
Språkforskaren Leticia Gómez analyserar i sin artikel en film som berättar om exploateringen av ett urfolksområde i Latinamerika. Genom att rikta fokus på hur detta gestaltas i filmen visar Gómez hur sexism, rasism och kolonialism sammanlänkas på liknande vis som sker i Sápmi idag.
Sist ut av temaartiklarna är genus- och miljöforskaren Birgitta Rydhagens artikel om saltarbetare. Rydhagen visar med ett konkret exempel det svåra och problematiska i att dra en tydlig gräns mellan det vi kallar natur och oss själva. I detta fall, saltarbetarnas egna kroppar. Texten bygger på förståelsen av att våra kroppar inte är särskilda från den omgivande miljön, utan att miljöproblemen finns både i och utanför oss.
Numret innehåller även två frispel. Ann-Sofie Kall och Alma Persson uppmärksammar i Den posthumanistiska odlingen, den nya satsningen på miljöhumaniora vid Linköpings universitet och i Johanna Lindbos frispel I kroppen finns berättelser. Om tackor och berättande materia får vi utifrån ett materiellt ekofeministiskt perspektiv, intressanta perspektiv om fåravel, kroppar och moderlighet.
Som vanligt avslutas numret med intressanta recensioner, som denna gång behandlar nyutkommen litteratur på temat miljö. Vi hoppas på god läsning!
Genusforskningens utmaningar
Vilka frågor hoppas du att genusvetenskapen ska besvara inom överskådlig framtid?
Det skulle kunna tyckas vara en enkel fråga att besvara. Även en hastig utblick mot världen räcker för att en ska rygga tillbaka inför alla de utmaningar som världen står inför. Krig, våld, övergrepp, exploatering, förtryck och orättvisor. Samtliga dessa utmaningar är könade, genusifierade, och därför också uttryck för en samverkan av intersektionella maktordningar. Våld och säkerhet i konflikt- och postkonfliktzoner är könade och intersektionaliserade, fredsprocesser där kvinnor saknas vid förhandlingsbordet, är könade, flyktings- och asylprocesser är könade. Ekonomiska neddragningar drabbar kvinnor och män, rasifierade, migrerade, funktionsnedsatta och HBTQI-erade personer på olika sätt: ekonomiska neddragningar, besparingsprogram och åtstramningar är könade och inte minst: våld i alla dess former är könat och måste problematiseras intersektionellt för att förstås (se TGV 35(2-3)).
Den inledande frågan ställdes till redaktionen i september 2015. En vetenskapsjournalist ville veta. Det finns något fullständigt tröstlöst kring frågan. Redaktionen för TGV kommer inte att ge skriftställaren en rankad svarslista på vilka frågor vi hoppas att genusvetenskapen ska besvara. Ambitionen med TGV är ju tvärtom att försöka spegla både bredd och djup inom feministisk forskning. Vi rankar inte bidragen i relation till varandra, utan ser till varje bidrags förmåga att undersöka och besvara de vetenskapliga frågor som bidraget har identifierat. Kvaliteten vilar i vilka nya frågor artiklarna förmår ställa, hur var och en av dem håller dialogen, och därmed kampen, levande.
Detta nummer av TGV innehåller exempel på levandegörandet av sådan dialog, en kritik mot normen, en analys av antirasismens rasifierande online, ett ifrågasättande av den nödvändiga jämställdheten och ett kärleksbrev till en syster med funderingar om relationen mellan jämställdhet och kärlek. Det är Jesper Fundberg som i detta nummer undrar vad jämställdhet är och vad kärlek är. Han balanserar på gungbrädan mellan det personliga och det politiska: är kärlek makt? Är kärlek motsatsen till våld? I numrets andra Frispel drömmer Länsstyrelsens Maria Hagberg, i en replik till artiklar publicerade i TGV:s våldsnummer (TGV 35 (2-3)) 2014, om en solidarisk feministisk teori och praktik bortom jämställdhetsintegrering och om en jämställdhetsmyndighet i Sverige.
Jämställdhet är nödvändigt, skriver Malin Rönnblom och Linda Sandberg i detta nummer, men de menar någonting annat, något mer: de vill inte förstå jämställdhet som något på förhand gott och givet, utan vill snarare problematisera den ”nödvändiga jämställdheten”. De undersöker hur denna produceras och reproduceras, tas för given och används som retoriskt argument i kampen om platsen och i kampen om platsens överlevnad.
Karl Berglund skriver om normerna i deckargenren och om hur könsordningens logiker upprätthålls i skönlitteraturen. Berglund synliggör och undersöker könsdimensionerna i behandlingen av kvinnliga och manliga deckarförfattare i Sverige på 2000-talet. Han visar hur både lansering och mottagandet av ”de svenska deckardrottningarna” utgör ännu ett exempel på att litteratur förknippad med kvinnor konsekvent döms ut som problematisk, undermålig och i vissa fall som rent av skadlig.
Karin Hagren Idevall undersöker hur det separatistiska rummet avgränsas och upprätthålls och hur skribenters positioneringar och relationer skapas i ett antirasistiskt rum. Hennes analys av Instagramkontot Makthavarna visar hur deltagande regleras, tillrättavisas, språkligt och hur rasifierade positioneringar skapas av de språkhandlingar som (re)producerar vithet som norm och privilegium. Positionerna kan dock omdefinieras, förhandlas, och fungera frigörande.
Avslutningsvis skriver Sveriges genusforskarförbunds ordförande, Paulina de los Reyes, om att utmana makten, om de ofta bestående konsekvenserna individuella forskare tvingas hantera efter att de vågat utmana makten. Detta handlar inte bara om näthat, våld och trakasserier på arenor utanför akademin, det handlar också om trakasserier inom akademin. ”Akademiskt trolleri”, skriver de los Reyes, tystar kritik och saboterar samtal. Dessa troll ”har ofta möjlighet att utifrån en auktoritativ position definiera kvalitetskriterier som normaliserar utestängning och förminskning av forskare som anses överskrida disciplingränser eller etablerade normer.”
Vår förhoppning med detta, liksom tidigare och framtida nummer av TGV, är att möjliggöra en publiceringsplattform, en röst, för den tvär- och mångvetenskapliga bredden som finns inom genusforskningsfältet.
Om TGV
Tidskrift för genusvetenskap (TGV) är en av Nordens äldsta och största expertgranskade tidskrifter för aktuell tvärvetenskaplig forskning över hela det genusvetenskapliga fältet. Från och med 2022 publiceras tidskriften digitalt med öppen tillgång. TGV speglar den svenska genusforskningens bredd, originalitet och dess internationella och transnationella karaktär och centrerar dess intersektionella och kritiska epistemologier.
Vi loggar anonymiserad användningsstatistik. För detaljer, se vår integritetsinformation.
