Vol 38 Nr 1-2 (2017): Arbete

Frågan om kön och arbete har gått som en röd tråd genom feministisk teoribildning och emancipation. Rätten till arbete har vid sidan av demokratiska rättigheter setts som en grundläggande förutsättning för kvinnors frigörelse från, och beroende av, män. Relationen mellan produktion och reproduktion och mellan avlönat och oavlönat arbete är lika angeläget idag som under första vågens feminism. Samtidigt som dessa frågor alltjämt är aktuella har genusforskningen utvecklats och breddats till att omfatta en rad olika områden och discipliner, vilket har inneburit att arbete inte längre har samma framträdande position som tidigare. En intressant iakttagelse i sammanhanget är att det vid den nationella genusforskarkonferensen g16 i Linköping i november 2016 endast fanns två paneler som explicit berörde kön/genus och arbete. En av dem handlade specifikt om arbetslivsperspektivens undanskymda roll inom genusforskningen. Det känns därför extra stimulerande att få presentera detta nummer med fokus på arbete.

Artiklarna i numret knyter an till dessa frågor genom diskussioner och analyser av områden så som jämställdhet, relationen mellan arbete och familj, omförhandlingar av traditionella mansroller, könssegregeringsmönster i arbetsorganisationer, samt kvinnors och mäns arbetsvillkor, välbefinnande och hälsa. I den första artikeln ”Begreppet arbete: en betraktelse över dess könade karaktär”, skriven av Birgitta Jordansson och Linda Lane, är syftet att inspirera till en debatt om hur relationen mellan lönearbete och oavlönat hemarbete sett ut historiskt. Författarna är särskilt intresserade av att uppmuntra till en diskussion om vilka konsekvenser den, enligt dem, ensidiga betoningen på lönearbetet får för möjligheterna att uppnå ett jämställt samhälle.

I Lisa Ringbloms och Lena Abrahamssons artikel, ”Omförhandling i gruvan? Om kön, arbete och förändring i den mansdominerade gruvnäringen”, får vi bokstavligen följa med ned i underjorden och bevittna den förhandling mellan könen som pågår där. Författarnas syfte med artikeln är att synliggöra pågående och aktiva förhandlingar av stabilitet och förändring när det gäller kön och arbete på mansdominerade arbetsplatser. Deras studieobjekt är kvinnor och män som arbetar i gruvdriften under jord. Om Ringbloms och Abrahamssons artikel handlat om gruvdrift, teknik och konstruktionen av kön i en traditionellt mansdominerad miljö, tar oss nästa artikel med upp på scen och in i ett arbete där känslor utgör en central del av arbetet.

I Anna Lundbergs artikel ”Jobbiga känslor på jobbet. Feministisk aktionsforskning, känsloarbete och metodutveckling” får vi följa ett aktionsforskningsprojekt där intersektionalitet, känsloarbete och frågor om betydelse, mening och makt vävs samman och analyseras genom barnteater. Ett forskningsprojekt som i mångt och mycket bygger på kollektiva processer, det vill säga interaktion mellan skådespelare och ung publik, där Lundberg själv, som genusforskare, aktivt deltar. Med utgångspunkt i Hochschilds begrepp känsloarbete (emotional labour) får vi i artikeln läsa om vad som händer med begreppet när det färdas mellan teori och yrkespraxis.

I den fjärde artikeln fokuseras ett antal kvinnor som återfinns i kontaktyrkena, inom vård och omsorg samt inom service. Här är det inte den emotionella dimensionen som fokuseras utan i första hand anställningsvillkoren. Anna Malmquist, Martina O’Hanlon och Anna Pralica tar utgångspunkt i det empiriska mönster som pekar på att ensamstående mödrar uppvisar en betydligt högre grad av ohälsa än sammanboende mödrar eller kvinnor utan barn. I artikeln ”Ensamstående mamma och timanställd: en tolkande fenomenologisk analys av sju kvinnors berättelser” visar författarna hur kraven på en flexibel arbetskraft på arbetsmarknaden, i form av timanställningar, villkorar kvinnornas livssituation i allt väsentligt.

Detta leder oss in på temanumrets sista artikel, ”Mer jämställt mindre sjukskrivning. En epidemiologisk studie om jämställdhet och sjukskrivning på arbetsplatser”, där Lisa Harrysson och Sofie Elwér ställer sig frågan om mer jämställda arbetsplatser leder till färre sjukskrivningar. Med en kvantitativ ansats och med ett material från ett större forskningsprojekt om arbete och hälsa, visar författarna vikten av att använda en flerdimensionell syn på jämställdhet för att förstå dess samverkan med sjukskrivning. Huvudresultatet i artikeln är att ju högre nivåer av jämställdhet som finns på arbetsplatser ju färre blir sjukskrivningarna, både för kvinnor och för män.

I numrets frispel, ”’Hade jag inte börjat skriva så skulle han och jag och kärleken ha levat lyckliga till vår död’. Om konflikten mellan konstnärskap och en heteronormativ kärleksdikotomi”, av Sofia Lindström och Matilda Torstensson Wulf belyses en liknande problematik: det vill säga kvinnors välbefinnande eller frånvaro av detsamma relaterat till graden av jämställdhet mellan könen. Författarna tar oss med in i den heteronormativa parrelationen där de ställer frågan: Vilka villkor möjliggör en konstnärlig karriär? De är särskilt intresserade av villkor knutna till förekomsten och betydelsen av en partner och familj, det vill säga könsarbetsdelningen i hemmet.

Vår förhoppning är att de områden och de angelägenheter som artiklarna belyser visar att möten mellan genusforskning och arbetslivsforskning genererar viktiga vetenskapliga och politiska utmaningar och insikter. Det handlar om individers livsvillkor, om aktörskap, identiteter och handlingsutrymme knutet till olika former av arbete. Det handlar om hur olika strukturerande principer såsom kön och klass genom individers handlande länkas samman till en oregelbunden, men likafullt maktimpregnerad, väv av relationer. Denna väv utgör stommen i det samhälle och arbetsliv vi för närvarande har idag och vars empiriska uttryck i det efterföljande kommer att presenteras och analyseras. Vi hoppas att artiklarna inspirerar till en fördjupad teoretisering av arbete inom genusforskningen. Vi hoppas även att de visar att analyser och problematiseringar av kön och klass alltjämt är relevanta. Arbete igår och idag formar och formas av kön och klass. Hur vill vi att det ska se ut i morgon? Vi är faktiskt moraliskt ansvariga för det som ännu inte hänt. Det förpliktigar.