Livsfrågornas vidd, hoppets möjlighet
Några nedslag i Lars Anderssons författarskap
DOI:
https://doi.org/10.58412/hyb.v3i4.39211Nyckelord:
Lars Andersson, svensk litteratur, litteraturvetenskap, hopp, existentiella frågorAbstract
Artikeln diskuterar hur de stora frågorna om livsmeningen tas upp i fyra romaner av Lars Andersson från åren 2008–2017. Där bryts de individuella människornas svårigheter mot ett möjligt hopp om mening med utgångspunkt i en gudomlig nåd. Som sidobelysningar används Anderssons egna essäer i närliggande ämnen, samt naturligtvis några andra forskares eller författares utsagor. Artikeln fokuserar på hur livsfrågorna gestaltas i stort, och exempel ges på hur referenser från Bibeln används i samtliga romaner. Betydelsen av det medmänskliga tjänandet är också centralt i texterna, medan omöjligheten att göra sig en fast bild av Gud betonas. En tro som fördömer andra kan ibland ställas mot den kärleksfulla praktiska gärningen. Alla frågor kan omöjligen besvaras, men det paradoxala hoppet bevaras. Lars Ahlins betydelse för Andersson nämns, och några andra relevanta intertexter tas också upp.
Referenser
Lars Ahlin, Tåbb med manifestet (Stockholm: Litteraturfrämjandet, 1984).
Lars Andersson, Försöksgrupp: Essäer (Stockholm: Norstedts, 1980).
Lars Andersson, Vattenorgeln (Stockholm: Norstedts, 1993).
Lars Andersson, Skuggbilderna: Essäer (Stockholm: Norstedts, 1995).
Lars Andersson, ”Om osynliga platser (däribland speglar och fönster)”, i Författare och kristen tro, redigerad av Sven Arne Flodell (Skellefteå: Norma, 2000), 80–95.
Lars Andersson, Fylgja: Resor och essäer (Torsby: Heidruns, 2004).
Lars Andersson, Ljus från Ingenstans (Stockholm: Bonniers, 2008).
Lars Andersson, De levandes land (Stockholm: Bonniers, 2012).
Lars Andersson, Uppenbarelser: Skriverier och porträtt (Göteborg: Daidalos, 2014).
Erich Auerbach, Mimesis: Verklighetsframställningen i den västerländska litteraturen (övers. Ulrika Wallenström; Stockholm: Bonniers, 1998).
Hermann Broch, Vergilii död (övers. Harry Järv; Staffanstorp: Cavefors, 1966).
Paul Celan, ”Trångföring” (”Engführung”), Sprachgitter (Frankfurt am Main: S. Fischer, 1959).
Uwe Ebel, ”Lars Anderssons Werk als Ausdruck und Möglichkeit einer Transformation der Moderne”, i Gesammelte Studien zur skandinavischen Literatur 2. Studien zur Literatur der Neuzeit, redigerad av idem (Metelen: DEV, 1998), 169–197.
Lars Gustafsson, Fyra poeter (Stockholm: Norstedts, 1988).
Lennart Hagerfors, Människosonen (Stockholm: Weyler, 2016).
Ola Larsmo, i ”Vattnets bok: Om några motiv hos Lars Andersson”, Allt om böcker 5/6 (1993), 29–32.
Bo Larsson, Närvarande frånvaro: Frågor kring liv och tro i modern svensk skönlitteratur (Stockholm: Verbum, 1987).
Bo Larsson, ”Trolös bokstavstro”, Vår lösen 86/5 (1995), 397–400.
Helmer Ringgren, ”Bibelteologiska grundbegrepp”, i En bok om Gamla testamentet, redigerad av Bertil Albrektson och Helmer Ringgren (Lund: CWK Gleerups, 1969), 97–117.
Magnus Ringgren, ”Kungasagorna”, i Längs berättandets röst: Om Lars Anderssons romaner 1979–2019, redigerad av Erik Bergqvist (Uppsala: Edda, 2019), 211–222.
Gershom Scholem, Den judiska mystiken (övers. Joachim Retzlaff; Stockholm: Brutus Östlings bokförlag, 1992).
Göran Sonnevi, Framför ordens väggar: Dikter i översättning 1959–1992 (Stockholm: Bonniers, 1992), 39–46.
Publicerad
Referera så här
Nummer
Sektion
Licens
Copyright (c) 2025 Pär-Yngve Andersson
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 4.0 Internationell Licens.
