Polyfem som problem
Willy Kyrklunds Polyfem förvandlad
DOI:
https://doi.org/10.58412/hyb.v3i4.40366Nyckelord:
Willy Kyrklund, Polyfem förvandlad, genre, kompositromanAbstract
När Willy Kyrklunds Polyfem förvandlad kom ut 1964 förbryllades recensenterna över underrubriken ”roman”, som utmanade deras förväntningar på en text av det slaget. Genreangivelsen har sedan diskuterats av alla som skrivit utförligare om boken. Det rör sig onekligen om en brokig och mångstämmig textsamling, femton fristående avsnitt som varken hålls ihop av ett genomgående narrativ eller av en gemensam värld. Däremot är det lätt att notera en rad olika mer eller mindre frekvent återkommande motiv som går in i varandra och bildar skiftande mönster. Artikeln utgår från begreppen familjelikhet och kompositroman, för att beskriva hur texten är gjord och fungerar och vilka konsekvenserna blir när man försöker tolka den. Slutsatsen blir att Polyfem förvandlad ansluter till Kyrklunds fortlöpande, passionerade men dåraktiga och fåfänga, protest mot människans villkor och att det är just i den protesten som det djupast mänskliga alltid finns.
Referenser
Greger Andersson, The Book and Its Narratives: A Critical Examination of Some Synchronic Studies on the Book of Judges (Örebro: Universitetsbiblioteket, 2001).
Greger Andersson, Untamable Texts: Literary Studies and Narrative Theory in the Books of Samuel (LHBOTS, 514; London: T&T Clark, 2009).
Gunnar Arrias, Jaget, friheten och tystnaden hos Willy Kyrklund (Göteborg: Göteborgs universitet, 1981).
Michail Bachtin, Det dialogiska ordet (övers. Johan Öberg; Gråbo: Anthropos, 1988).
Joseph Warren Beach, The Twentieth Century Novel Studies In Technique (New York: Appleton Century Crofts, 1932).
Monroe Beardsley, Aesthetics: Problems in the Philosophy of Criticism (2 uppl.; Indianapolis: Hackett Publishing Company, 1981). DOI: https://doi.org/10.5040/9781350928565
Jonathan Culler, Structuralist Poetics: Structuralism, Linguistics and the Study of Literature (Ithaca: Cornell University Press, 1976).
Maggie Dunn och Ann Morris, The Composite Novel: The Short Story Cycle in Transition (New York: Twayne Publisher 1995).
Horace Engdahl, ”Tal inför överlämnandet av Svenska Akademiens nordiska pris 2001”, Svenska Akademiens handlingar från år 1986: Trettionde delen 2001 (Stockholm: Svenska Akademien, 2002), 67–75.
Joseph Frank, The Idea of Spatial Form (New Brunswick: Rutgers University Press, 1991).
Arne Florin, ”Om Willy Kyrklunds genrer och genreblandningar” (Stockholms universitet: Licentiatuppsats, opublicerad, 1992).
Arne Florin och Claes Wahlin, ”Vem som än yttrar sig någonsin om någonting har sagt någonting annat: Intervju med Willy Kyrklund”, Tidskriften 90-tal 1 (1990), 10–14.
Magnus Florin, ”Förord”, i Polyfem förvandlad: Roman, Willy Kyrklund (Stockholm: Modernista, 2002).
Alastair Fowler, Kinds of literature: An Introduction to the Theory of Genres and Modes (Oxford: Clarendon, 1982).
Madeleine Gustafsson, Med andras ögon: Om böcker mest (Stockholm: Liber förlag, 1978).
Peter Hansen, ”Myt, saga och kärlek i Willy Kyrklunds Polyfem förvandlad” (Stockholms universitet: C-uppsats, opublicerad, 1983).
J. Arthur Honeywell, ”Plot in the Modern Novel”, i Essentials of the Theory of Fiction, redigerad av Michael J. Hoffman och Patrick D. Murphy (2 uppl.; London: Leicester University Press, 1996), 147–157.
Folke Isaksson, Människans bilder”, Dagens Nyheter 2/11 (1964).
Wolfgang Iser, ”Indeterminacy and the Reader’s Response in Prose Fiction”, i Aspects of Narrative: Selected Papers from the English Institute, redigerad av J. Hillis Miller (New York, 1971), 1–45.
Franz Kafka, Processen (övers. Hans Blomqvist och Erik Ågren; Lund: Bakhåll, 2001).
Willy Kyrklund, Polyfem förvandlad: Roman (Stockholm: Albert Bonniers förlag, 1964).
Willy Kyrklund, Om godheten (Stockholm: Alba, 1988).
Willy Kyrklund, ”Att välja filosofi”, i Berättelser; Dramatik; Anföranden; Artiklar, redigerad av idem (Stockholm: Bonnier Alba, 1996), 643–645.
Atle Kittang och Asbjørn Aaseth, Lyriske strukturer: Innføring i diktanalyse (2 uppl.; Bergen: Universitetsforlaget, 1980).
Edvard Lehmann, Mystik i hedendom och kristendom (Stockholm: Geber, 1915).
Erik Hjalmar Linder, Fem decennier av nittonhundratalet: Band 2 (Stockholm: Natur och kultur, 1966).
David Lodge, The Modes of Modern Writing: Metaphor, Metonymi, and the Typology of Modern Literature (London: Arnold, 2000), 73–81.
Paul Norlén, ”Textens villkor”: A Study of Willy Kyrklund’s Prose Fiction (Stockholm: Almqvist & Wiksell International, 1998), 209–215.
Ulf Olsson, ”Världen efter världskriget: 1950-talets prosaförfattare”, i Den svenska litteraturen 3: Fån modernism till massmedial marknad: 1920–1995, redigerad av Lars Lönnroth, Sven Delblanc och Sverker Göransson (Stockholm: Albert Bonniers Förlag, 1999), 319–341.
Michael Riffaterre, The Semiotics of Poetry (Bloomington: Indiana University Press, 1984).
Marie-Laure Ryan, ”The Modes of Narrativity and Their Visual Metaphors”, Style 26/3 (1992), 368–387.
Johan Sahlin, Om kyrklundheten: Värde, kunskap och skrivande i Willy Kyrklunds Om godheten (Lund: Ellerströms, 2008).
Göran Schildt, ”Den heroiska loppan”, Svenska Dagbladet 2/11 (1964).
Thomas Sjösvärd, En himmel av sten: Willy Kyrklund och det grekiska (Uppsala: Department of Literature, Uppsala University, 2018).
Olle Widhe, ”Jaget och texten: Om minne, samtidighet och glömska i Willy Kyrklunds prosa”, Tidskrift för litteraturvetenskap 2 (2000), 83–108.
Olle Widhe, Vandringar: Willy Kyrklunds trolösa estetik (Göteborg: Göteborgs universitet, 2002).
Olle Widhe, Främlingskap: Etik och form i Willy Kyrklunds tidiga prosa (Lund: Ellerströms, 2005).
Sten Wistrand, ”Den överskattade berättaren: Hur ska vi förstå normen i en berättelse som Willy Kyrklunds Solange?”, i Berättaren: En gäckande röst i texten, redigerad av Lars-Åke Skalin (Örebro: Universitetsbiblioteket 2003), 277–311.
Sten Wistrand, recension av Olle Widhe, Främlingskap, Samlaren: Tidskrift för svensk litteraturvetenskaplig forskning 127 (2006), 499–507.
Sten Wistrand, ”(Non)fiction – Function – (Non)narration: How to Deal with Works Like Willy Kyrklund’s Mästaren Ma?”, i Narrativity, Fictionality, and Literariness: The Narrative Turn and the Study of Literary Fiction, redigerad av Lars-Åke Skalin (Örebro: Örebro University, 2008), 177–200.
Sten Wistrand, ”Time for Departure? The Principle of Minimal Departure—A Critical Examination” i Disputable Core Concepts of Narrative Theory, redigerad av Göran Rossholm och Christer Johansson (Bern: Peter Lang, 2012), 15–44.
Sten Wistrand, ”Löste verkligen Sherlock Holmes fallet med det spräckliga bandet? Olika sätt att nalkas fiktion”, i Berättande – Liv – Mening: Fakta och fiktion, biografi, narrativ metod, redigerad av Greger Andersson m.fl. (Örebro: Örebro universitet, 2014), 141–157.
Sten Wistrand, ”Naturen som existentiell utmaning”, Aiolos: Tidskrift för litteratur, teori och estetik 76–77 (2024), 145–163.
Ludwig Wittgenstein, Tractatus Logico-Philosophicus (översatt av Anders Wedberg; Lund: Doxa, 1982).
Ludwig Wittgenstein, Filosofiska undersökningar (övers. Anders Wedberg; Stockholm: MånPocket, 1998).
Per Wästberg, Lovtal (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1996).
Publicerad
Referera så här
Nummer
Sektion
Licens
Copyright (c) 2025 Sten Wistrand
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 4.0 Internationell Licens.
