Leva och låta dö?

Dagboksanteckningar om ansvarstagande, landsbygdens fördelar och samhällets resiliens under pandemins tid

Abstract

Artikelns syfte är att synliggöra erfarenheter av covid-19 i en lokal kontext, landsbygdskommunen Söderhamn, genom att analysera medborgares förhandlande mellan individuellt och kollektivt ansvarstagande som affektiva praktiker. Studien bygger på en samtidsdokumentation i form av dagböcker. Analysen visar att det finns flera urskiljbara nivåer av ansvarstagande, från den individuella till nationella nivån, och att den närmaste kretsen av familj, släkt och vänner är den mest svårhanterliga nivån, där det oftast brister i fråga om risker för smittspridning. Studien visar också att relationen mellan stad och land har omvärderats så att landsbygden framstår som mer fördelaktig och förknippad med ett lugnare, friare och rikare liv, medan storstadslivet har blivit mindre viktigt och fått en negativ laddning. Många beskriver även en bristande tillit till samhällets bärande institutioner, vilket aktualiserar en fråga om demokratins status. Kan vi se det solidariska samhället som mer resilient än ett ojämlikt samhälle där människors rädslor blir avgörande?