Call for papers: Vol 54 Nr 2 (2024) – Vetenskap och litteratur

Vilket vetande har litteraturen? Vet den mer än den tror? Eller ligger dess styrka tvärtom i att ifrågasätta allt vetande?

En gång i tiden fanns ingen motsättning mellan vetande och konstnärlig framställning: kosmologier samlade sin tids kunskap om världen i en enhetlig och medryckande berättelse. Men under den moderna epoken händer något: litteraturen och vetenskapen skiljs åt och bildar varsitt fält med olika tillvägagångssätt och sanningsanspråk. Från ett gemensamt ursprung växer två skilda kulturer fram som blir alltmer obegripliga för varandra, som C. P. Snow hävdade i ett inflytelserikt föredrag på 1950-talet – den ena bestående av naturvetare, den andra av ”litterärt intellektuella”, både konstnärer och forskande humanister.

Samröret mellan litteratur och vetenskap har likväl pågått över denna förmodade klyfta. Författare har närmat sig vetenskaperna på olika sätt: de har idealiserat och ifrågasatt, lånat och förvanskat, skildrat, experimenterat och fabulerat. Från Mary Shelleys Frankenstein som gör skräck och filosofiskt dilemma av 1800-talets experiment på liv och elektricitet, till Amalie Smiths utforskande av entropi och cellbiologi i Cell. Kemi respektive matematik lånar ut strukturerande modeller till Goethes Valfrändskap (Torbern Bergmans teori om affinitet) och Christensens alfabet (Leonardo Fibonaccis talserie). Och motiv, bilder och språkmaterial från astronomi, geologi och nationalekonomi går att finna i science fiction-romaner såväl som i modernistiska experiment och romantiska fragment.

Litteraturvetenskapen är själv en disciplin som ständigt vänder sig till andra vetandedomäner för att hitta teori och metod. Om lingvistiken och semiotiken länge var den givna samtalspartnern, ser vi idag ett växande intresse för teori som sammankopplar filosofi, litteratur och naturvetenskap. Catherine Malabou går i dialog med neurovetenskapen, Elizabeth Grosz gör en radikal omläsning av Darwins evolutionsbiologi och Karen Barad använder kvantfysiken för att väva samman ontologi, epistemologi och etik – för att endast nämna några exempel. I de ekologiska krisernas tid verkar intresset för naturstudiet öka både bland författare och forskare. Kan litteraturen återigen väva en enhetlig berättelse utifrån vårt ackumulerade vetande om världen? Eller är dess funktion en helt annan?

I detta temanummer vill vi vrida och vända på frågan om litteraturens och vetenskapens skiftande och mångfaldiga förhållande till varandra. Vi välkomnar artiklar som på olika vis utforskar deras utbyten, beröringspunkter och isomorfismer.

Manus kan sändas in på svenska, norska, danska och engelska.

Omfång: max 40.000 tecken, inkl. blanksteg.

Bidrag lämnas in direkt på TfL:s webbplats. Där finner man även detaljerade författarinstruktioner.

Deadline: 15 april 2024.

Temaansvariga är Sofia Roberg och Ellen Frödin. Vid frågor om numret hör av er till sofia.roberg@littvet.su.se och ellen.frodin@littvet.su.se.