Arkiv
-
Vol 52 Nr 2-3 (2022)
Efter dryga två år, som ibland känts långa men som nu känns förvånansvärt korta, avslutar lundaredaktionen sin ordinarie utgivning av TfL. Kvarstår gör ett spännande specialnummer, under Oscar Janssons redaktörskap, som kommer innan sommaren.
Det nummer ni nu har framför er är ett öppet nummer, utan tema, som samlar texter från ett stort antal olika perspektiv. Det är dock intressant att notera att den analys som vi föreslog i Call for papers till numret verkar ha varit riktig; det framstår som att litteraturen faktiskt i högre grad står i centrum i detta nummer. Förvisso finner man i det rikligt med fördjupad teoretisk reflektion, kontextualisering av olika slag och så vidare, men om man jämför artikeltitlarna i föregående nummer med dem i det föreliggande, finner man en påtaglig diskrepans. Bland det förra numrets titlar är inte ett enda litterärt verk omnämnt, medan man bland titlarna i detta nummer finner nio verktitlar och utöver det tre författarskap omnämnda. Om detta sedan beror på vår formulering i Call for papers, eller faktiskt är en tendens som kan knytas till öppna nummer i allmänhet, skulle vara intressant att undersöka – men inte nu.
Just så har det varit under tiden som jag varit huvudredaktör, om jag nu tillåter mig en personlig reflektion; mycket har fått anstå. Men det känns bra, eftersom jag vet att vi nu lämnar över en tidskrift som är väl rustad för framtiden. Utan att ha förändrat tidskriftens inriktning eller uppdrag, har vi anpassat oss till de krav som ställs på vetenskaplig utgivning idag. Berättelsen om vår redaktionstid blir således i lika hög grad en berättelse om denna omställning, som om de tidskriftsnummer som vi har gett ut (och som talar för sig själva): Vi är nu fullt digitaliserade och erbjuder allt nytt material med öppen tillgång så snart det publicerats. Resultatet är att vi nu har ett större och ständigt växande antal läsare vilket i sin tur leder till att vi får in allt fler manuskript till bedömning. Vi har, utifrån våra förutsättningar som svenska litteraturvetare, även gjort allt vi kunnat för att skapa ett internationellt tilltal och för att visa den internationella relevansen av vår verksamhet. Detta har lett till att vi nu har en växande internationell läsarskara, många inom Norden men räckvidden är betydligt längre än så, och jag vet att vi uppskattas av dessa läsare. Detta har i sin tur lett till att vi får in fler manus från utländska forskare, vilket inte minst framgår av detta nummer. Den forskning som publiceras i TfL kan nu alltså verkligen betraktas som publicerad i internationell konkurrens.
Under åren sedan TfL fick avslag på ansökan om tidskriftsbidrag från Vetenskapsrådet (VR) har vi kunnat fortsätta vår verksamhet endast tack vare generösa bidrag från andra håll. Berättelsen om vår redaktionstid är således även en berättelse om att söka pengar. Våra varmaste tack riktas till Svenska Akademien, Olle Engkvists stiftelse, Sven och Dagmar Saléns stiftelse, Gunvor och Josef Anérs stiftelse och Louise Vinges fond, som har hjälpt oss inte bara att bedriva vår ordinarie verksamhet, utan även att bekosta den digitala omställning som vi gått igenom. Men varken kostnaden för denna omställning, som alltså är en förutsättning för att vi ska kunna få tidskriftsbidrag igen, eller för driften av TfL kan vara beroende av denna typ av stöd, som endast undantagsvis och tillfälligt kan ges för löpande verksamhet; det är inte dessa finansiärers ansvar att TfL och liknande tidskrifter ska kunna överleva. VR bär ett stort ansvar, som jag hoppas och tror att de kommer att axla igen framöver. Jag menar även att de universitet mellan vilka TfL:s redaktion ambulerar borde ta ett visst ekonomiskt ansvar; vissa gör det, andra gör det inte. Viktigast i detta sammanhang är dock att lyfta fram att det även vilar ett ansvar att höja sin röst för, försvara och lyfta fram TfL, i dess enkla förträfflighet, på alla som är tacksamma för möjligheten att kunna publicera sin forskning och ta del av annan forskning om svensk litteratur på svenska; på alla som uppskattar att kunna både publicera sin forskning open access utan avgifter; på alla som värdesätter möjligheten att låta den egna forskningen förankras nationellt, där chansen är större att den faktiskt diskuteras och får genomslag; på alla som menar att vårt ämne vinner på att ett sådant utbyte sker.
Med allt övrigt sagt så är det, praktiskt sett, viktigaste målet med vår redaktionsperiod fortfarande kvar att uppnå: det vill säga att återfå tidskriftsbidraget. Den tillträdande redaktionen har skrivit en mycket fin ansökan som sändes in till VR i februari och som nu är under behandling. Först till hösten får vi veta om våra ansträngningar har lönat sig, men det är med tillförsikt och även viss lättnad som vi, efter det nämnda numret under Janssons redaktörskap, lämnar över till Stockholms universitet och de två tillträdande huvudredaktörerna där: Ellen Frödin och Frida Beckman.
Avslutningsvis vill vi rikta våra tack till alla de vänner och beskyddare som tidskriften har och som månar om dess fortsatta existens; till alla våra skribenter under de två åren som gått; till våra läsare, som har följt oss genom denna turbulenta tid av stora förändringar; till våra recensenter. Vidare tackar vi alla våra sakkunniggranskare som har gett oss av sin tid och lånat oss sina specialistkunskaper; våra redaktionsråd som intygar tidskriftens kvalitet; utvecklingsteamet på Publicera/KB utan vilka den digitala omställningen inte varit möjlig; vår oerhört lyhörda och kreativa illustratör Stellan Klint; vår flinka teknikansvarige Robert Ekdahl.
Och sist, från djupet av mitt hjärta, tack till alla redaktionsmedlemmar utan vars engagemang och obetalda arbete det inte hade blivit någon tidskrift alls. Det har varit så kul och spännande att göra TfL tillsammans med er. Så länge det finns kollegor, vänner, som ni, så behöver man kanske inte oroa sig så mycket för framtiden trots allt!
/Avgående redaktör Isak Hyltén-Cavallius och redaktionen, Lund 2021–2022
-
Mening
Vol 52 Nr 1 (2022)
Lundaredaktionen fortsätter härmed sin utgivning, med ett nummer på temat Mening. I detta tema fann vi en för oss tilltalande öppenhet. Denna öppenhet har genererat fem artiklar som i varierande grad och på skilda sätt kan knytas till mening i ordets vidaste bemärkelse. Det är således ett rikt nummer ni har framför er på skärmen.Särskilt glada är vi för att ett riktigt världsnamn, filosofen Simon Critchley, har bidragit med en inledande essä till numret. Där presenterar han sin syn på mening på ett sätt som plockar ner företeelsen på jorden och förankrar den i våra vardagliga praktiker; han argumenterar för att mening inte bör betraktas som något ”djupt” utan något som hela tiden finns framför oss, som uppstår och formas i det att vi handlar och observerar resultatet av våra handlingar.
Med liknande förtecken undersöker Ingeborg Löfgrens artikel vad mening kan vara med hjälp av Sara Lidmans, eller kanske snarare karaktären Didriks, bruk av ordet sam-vett i romanen Järnkronan; ett exempel på språkbruk som kanske är mer typiskt för litteraturen än för de exempel på meningsskapande i vardagens som Critchley tar upp. Tillsynes motsägelsefullt, är meningen i Löfgrens exempel, trots att den inte heller enligt henne är att betrakta som liggande i textens ”djup”, inte klar för oss. Genom att sätta detta exempel i relation till vardagsspråkkritiska tankar om språk, ger hon en bild av hur detta, typiskt litterära, språkbruk ändå är möjligt och kan förstås.
I Jasmin Belmar Shagulians artikel får vi stifta bekantskap med litterära uttryck på stort avstånd, både geografiskt och kulturellt, när hon analyserar och diskuterar relationen mellan människa och natur i två Mapuchepoeters diktning. Närmare bestämt handlar det om en dikt av María Teresa Panchillo och en av Ricardo Loncón Antileo. I artikeln omsätts postkoloniala och ekokritiska perspektiv när dikterna skrivs in i en större samhällelig kontext. Parallellt finner man en kritik, informerad av den universella epistemologi som kommer till uttryck i Mapuchefolkets diktning, av en kvardröjande antropocentrism i båda dessa rörelser och – ja, nog finns det där – av en syn på mening som något som uppstår i och med den för européer så självklara uppdelningen mellan människan och det som hon gör till sitt.
Sara Tanderup Linkis och Julia Pennlert undersöker i sin artikel ett stort antal ljudboksläsares upplevelser och motiv för att lyssna på böcker, med hjälp av Rita Felskis begrepp attachment. Utgångspunkten är med andra ord att de känslor som litteraturen väcker är lika viktiga som den kognitiva, meningsskapande process som den ger upphov till. Här är det meningen med att läsa/lyssna till litteratur, snarare än litteraturens mening som står i centrum. Vardagsläsarens/-lyssnarens erfarenheter i förhållande till, och sätt att knyta an till, ljudboksmediet är föremålet för undersökningen, vilket gör att studien med fördel kan läsas i ljuset av både Critchleys essä och Löfgrens artikel.
Mening produceras naturligtvis i interaktionen med texter och andra medier, men även i forskningspraktiker riktade mot andra typer av material. Karin Rubenson använder i sin artikel ett litterärt material hämtat från urban fantasy, för att utforska och diskutera barns aktörskap i arbetet med en etnografisk-teologisk metod. Barnens vardag i kyrkan blir här material för en praktisk teologisk studie ”på gränsen mellan akademisk forskning och vardagsnära praktiker, mellan universitet och kyrkor”, som de själva är delaktiga i att förverkliga i en meningsskapande, självreflexiv process.
Om Tanderup Linkis och Pennlerts artikel handlar om meningen med att läsa litteratur, kan Sofia Wijkmarks och Christina Olin-Schellers artikel sägas handla om meningen med att studera och undervisa om litteratur. I sin artikel riktar de blicken mot ett konkret kompetensutvecklingsprojekt vid Karlstads universitet, avsett att göra litteraturvetare till bättre litteraturdidaktiker, och vecklar därigenom ut en omfattande diskussion om hur det egentligen står till med relationen mellan de två fälten och vad de kan dra för nytta av varandra.
Mycket passar in under temat Mening, mer än vad vi kunde föreställa oss när vi först diskuterade det inom redaktionen. Vår förhoppning är att även era, våra kära läsares, vyer ska vidgas när ni tar del av detta temanummer och allt som det har att erbjuda.
I vanlig ordning följer på numrets temadel ett segment under rubriken ”Internationellt”. Denna gång är det Linda Haverty Rugg, professor i skandinaviska studier vid University of California, Berkeley, och Klaus Müller-Wille, professor vid avdelningen för skandinavistik vid universitetet i Zürich, som ger oss intressanta inblickar i verksamheten vid sina respektive lärosäten. Numret avslutas sedan, som alltid, ett antal upplysande recensioner, som vi hoppas ska locka till vidare läsning.
Stort tack till alla som bidragit till numret med sina tankar, sin tid och sitt arbete, och tack till alla läsare för ert intresse för det vi gör.
TfL-redaktionen
Lund -
Jubileumsnummer
Vol 51 Nr 3-4 (2021)
För 50 år sedan grundades Tidskrift för litteraturvetenskap vid Lunds universitet och det firar vi nu med detta, om vi får säga det själva, storslagna jubileumsnummer. Det finns ingen anledning att redogöra för omständigheterna kring tidskriftens tillkomst i detalj här, eftersom dess första redaktör, Louise Vinge, redan gjort det. Det sker i den programförklaring med titeln ”Förutsättningar, föresatser och förväntningar” som hon publicerade i det första numret (1971:1) och som vi funnit det lämpligt att nu publicera igen. Vinge har även varit vänlig nog att i föreliggande nummer kommentera denna programförklaring och att skriva något om tidskriftens första tid. Hennes kommentar blir även en form av bokslut över den fysiska tidskriften och, avslutningsvis, en uppmaning till att bibehålla ett kritiskt utforskande förhållningssätt till de digitala publikationsformer som nu tar över inom vetenskapen.Vinges texter inleder det första av de segment som jubileumsnumret är uppbyggt av, som vi valt att kalla för ”Igår”. Inte för att det nödvändigtvis behandlar överspelade saker, utan för att det tar upp och återaktualiserar några viktiga moment i TfL:s digra utgivningshistoria. Utöver Vinges text med kommentar finner man där artiklar, publicerade igen och för jubileet av respektive författare kommenterade, av Arne Melberg, Eva Hættner Aurelius, Thomas Götselius och avslutningsvis Lars Elleström, som lämnade oss alltför tidigt i vintras. I samma segment finner man också en reflektion om tillkomsten av temanumret SKEVT (2005:3) och dess eftermäle, skriven av Eva Heggestad, Maria Karlsson och Anna Williams, som var gästredaktörer för numret.
Nästa del har fått den följdriktiga rubriken ”Idag” och under den samlar vi ett antal nyskrivna vetenskapliga artiklar. Där skriver Daniel Möller om en ärekränkande gravdikt av Brynolph Hallborg, Roland Lysell om Hedda Gabler och Lovisa Andén om svenska vittnesskildringar från Sovjetkarelen. Johanna Lindbo skriver om relationen mellan människan och det mer-än-mänskliga i Stig Dagermans och Mare Kandres prosa, Niclas Johansson om dialektiken mellan ett appolliniskt och ett dionysiskt konstideal hos Inger Edelfeldt medan Amelie Björck tecknar en teoretisk bakgrund till zoopoetiken. Det är glädjande att Per Erik Ljung, som var med vid tidskriftens start och sedan som biträdande redaktör för årgångarna 1972 och 1973, också är representerad i jubileumsnumret. ”Idag”-delen avslutas med hans recensionsessä av Natur & Kulturs litteraturhistoria (2021).
Det därpå följande segmentet går under rubriken ”Imorgon”. Det hör till ett jubileumsår att inte enbart blicka bakåt, utan även framåt. Det är naturligtvis svårt att sia om litteraturvetenskapens framtid, det vill säga den framtid som TfL kommer att verka i; däremot är det möjligt att utreda vad litteraturvetenskapen skulle kunna bli utifrån en specifik förståelse av de kunskaper och teoretiska och praktiska verktyg som den besitter idag. En studie i denna riktning finner man i Torsten Petterssons artikel, som inleder segmentet. Den följs av ett ingående samtal om digital humaniora mellan Karl Berglund, Oscar Jansson och Lina Rahm. Delen avslutas sedan med en novell, ett stycke humanistisk sci-fi, som Jerry Määttä med litterär finess varit vänlig att författa med anledning av jubileet.
I förra numret introducerade vi ett segment under rubriken ”Internationellt”, som kommer att löpa vidare under den tid som redaktionen är förlagd till Lund (2021–2022). Först ut att presentera verksamheten vid sina respektive lärosäten är Massimo Ciaravolo (Venedig) och Stefanie von Schnurbein (Berlin). Deras bidrag visar, bland mycket annat, på det stora akademiska intresse som den svenska litteraturen och kulturen väcker utomlands och understryker därmed även, i förlängningen, den internationella relevansen av det som vi sysslar med i svensk litteraturvetenskap.
Numret avslutas med en recensionsdel med en stark laguppställning, både när det kommer till recenserade verk och recensenter.
Det har blivit påtagligt, under arbetet med detta nummer, hur uppskattad TfL är inom det litteraturvetenskapliga forskarsamfundet. Engagemanget för jubileumsnumret har varit stort; ingen tillfrågad har tackat nej till att delta och många har på eget initiativ valt att sända in texter. Vi riktar ett stort tack till alla som har bidragit med sin tid och sina tankar för att åstadkomma detta nummer. Det speglar något av det TfL är och har varit och belyser de viktiga funktioner som tidskriften fyllt och fortsätter att fylla när vi nu siktar mot 100-årsjubileet!
