Vol. 56 No. 1-2 (2026): Blå humaniora

Välkommen till ännu ett temanummer av Tidskrift för litteraturvetenskap. Den här gången står blue humanities – eller blå humaniora, som vi väljer att kalla fältet – i centrum. Temaredaktörerna, Sylvain Briens och Gustaf Marcus, har försökt ta ett så heltäckande grepp som möjligt om ämnet, och det återkommer därför i såväl artiklar som essäer och recensioner.

För att visuellt skilja bidragen inom blå humaniora från numrets övriga innehåll har vi dessutom låtit dem få en lätt blå ton. Färgkodningen behövs nog i det här fallet för att läsaren ska kunna orientera sig i vad som annars är ett ovanligt fullmatat dubbelnummer. Sammanlagt 25 skribenter från fem olika länder har bidragit med olika typer av texter. Stort tack till er alla!

Utöver de sju artiklarna som berör blå humaniora (temablocket presenteras närmare i slutet av Briens och Marcus inledningstext) publiceras även en forskningsartikel av Mira Magntorn om hur Carl Fredrik Hills diktning etablerar ett experimentellt ”andra språk” som omförhandlar diktens representativa och estetiska villkor. Därefter följer tre essäer som behandlar centrala aspekter av blå humaniora (filosofi, pedagogik och estetik), samt en essä av Sven Anders Johansson om undergångens lockelse i vår tid, med utgångspunkt i Mary Shelleys roman The Last Man (1826), som i år fyller två hundra år. I år är det även tio år sedan Lars Gustafsson gick ur tiden. Det uppmärksammar vi i TfL genom att publicera en tidigare opublicerad intervju med författaren.

Magdalena Rozenberg är redaktör för den fristående essäsektionen i detta nummer. Här finns fyra bidrag på temat familj som närmar sig familjeliv, föräldraskap och vardagserfarenheter ur olika litterära och teoretiska perspektiv. Utöver allt detta bjuder numret på sju recensioner (varav två tar upp centrala titlar inom blå humaniora). Trevlig läsning!

Gustaf Marcus, Jesper Olsson & Magdalena Rozenberg